DU BOIS-REYMOND D. myoporoi'des innehåller en hyoscyaminlik-nande alkaloid, d u b o i s i n, och D. Hopivoo'-dii en om nikotin erinrande, piturin, ur vilken piturigiftet beredes. O. Gz. Du Bois-Reymond [dybQa'-rämå'], Emil Heinrich, tysk fysiolog och filosof (1818—96), studerade först teologi, därefter geologi och slutl. medicin, med. d:r vid Berlins univ. 1843, assistent hos Johannes Müller (se denne) vid Berlins univ:s anatomimuseum 1841, ord. prof, i fysiologi vid Berlins univ. 1858, sekreterare vid Preussiska vetenskapsakad. 1867, redaktör för tidskr. »Archiv für Anatomie und Physi-ologie, physiol. Abteilung» sedan 1859. — D:s viktigaste forskningar falla inom elektro-fysio-logien och avhandla huvudsaki. muskelns och nervens elektriska livsföreteelser. På detta område har han utfört undersökningar av grundläggande och bestående värde. Ss. filosof har D. framförallt blivit känd och livligt diskuterad genom sina båda föredrag »Über die Gren-zen des Naturerkennens» (1872) och »Die sie-ben Welträthsel* (1881), även intagna i hans »Reden» (2 Aufl. 1886—87). I dem företräder han en agnostisk ståndpunkt rörande frågorna om kraftens och materiens väsen, förnimmelsens och medvetandets ursprung samt viljans frihet. Dessa problem äro och förbli olösliga för mänsklig intelligens (*Ignora'bimus»-läran). Däremot betraktar han frågorna om livets ursprung, organismernas ändamålsenlighet samt förnuftets och språkets utveckling ss. principiellt lösliga. — D. ägde en allsidig både naturvetenskaplig och humanistisk bildning och var en språkets mästare. A. W-d; A. N. Dubos [dybå'], Jean Baptist e, fransk estetiker, diplomat och abbé (1670—1742), innehade 1699—1702 viktiga förtroendeposter vid de italienska hoven, besökte senare som diplomat London, Haag, Bryssel, Neuchåtel, tog del i konferenserna i Gertruydemberg, blev 1720 medl. av Franska akad. och 1722 dess ständige sekreterare. — I »Réflexions critiques sur la poesie et sur la peinture» (2 bd, 1719) framställer D. en passionsestetik, som anbefaller det känslomättade innehållet, och manar konstnärerna att välja det livsfyllda och gripande men gå det stillebensmässiga förbi. Med Thuky-dides, Vellejus Paterculus, Bodin och Bacon ss. trevande föregångare hävdar han därjämte konstens samhörighet med klimatet, lär, att konsterna nå sin kulmen stötvis och liksom epidemiskt, för att åter sjunka tillbaka, och föregriper därigenom Taines (se denne) miljölära. I sin uppfattning av geniet torde han vara påverkad av Shaftesbury och J. Addison. D:s’ »Histoire critique de 1’établissement de la monarchie fran^oise dans les Gaules» (3 bd, 1734) är ett av de första försöken att med kritisk metod framställa upprinnelsen av de specifikt franska institutionerna. — Litt.: H. v. Stein, »Die Entstehung der neueren Ästhetik» (1886); A. Nyman, »Kämpande intelligens» (1911); G. Aspelin, »Framstegsidén i franskt tankeliv» (1929). A. N. Dubost [dybå'], Henri A n t o i n e, fransk politiker (1844—1921). I sin ungdom bekämpade D. som journalist kejsardömet. Prefekt 1871, medl. av conseil d’etat 1879, var han deputerad 1880—97, justitieminister i Casimir-Pé-riers ministär 1893—94, senator 1897, general-rapportör för budgetsutskottet. Då Fallières valts till republikens president, efterträdde han denne som senatens president (1906—20). D. har utg. historiska och politiska studier. G. Liv. Du'brovnik, officiella namnet på Ragusa (se d. o.). Dubufe [dyby'f]. 1) Claude Marie D., fransk målare (1790—1864), lärjunge till David, debuterade 1810 och blev, ehuru han även utförde enstaka historiska och bibliska genrebilder, främst känd som porträttör, särsk. av damer. K. E. S 2) Louis Édouard D., den föregåendes son och lärjunge, målare (1820—83), erhöll även undervisning av Delaroche och utställde historiska och bibliska målningar. 1849—51 bodde D. i London, sedan i Paris, där han blev en av den franska aristokratien mycket anlitad porträttmålare. K. E. S. Dubuque [dabjö'k], stad i ö. lowa, U. S. A., vid Mississippi; 41,679 inv. (1930). D. har en betydande trafik på Mississippi, är den ledande industristaden i lowa samt centrum för bly-och zinkgruvdistriktet i lowa, n. v. Illinois och s. v. Wisconsin. J. C. Duc [dyk] (fra., av lat. dux, se d. o.), hertig. Duca [do'ka] (ital., av lat. dux, se d. o.), hertig. Duca [do'ka], lon, rumänsk politiker (f. 1879), 1902 jur. d:r i Paris (»Les sociétés coopé-ratives en Roumanie»), 1903—07 verkställande direktör för den rumänska kooperationens centralkassa. Sedan 1907 deputerad, har D. spelat en framträdande roll ss. liberal politiker: ecklesiastikminister (1914—18), jordbruksminister — 843 — — 844 —