DUCLERC bundna sjöförbindelser med Nordamerika och arbetade f. ö. energiskt för handelns utvidgning på olika områden. 1848—49 var han Tysklands förste rikshandelsminister. Th. Duclerc [dyklä'rk], Charles Théodore Eugène, fransk politiker (1812—88), journalist, medl. av konstituerande församlingen 1848, finansminister s. å., vägrade att taga del i undertryckandet av juni-dagarnas upplopp och drog sig för lång tid tillbaka från det politiska livet; 1870 deputerad i nationalförsamlingen; 1875 senator på livstid, 1876 senatens v. president, bekämpade han de Broglies politik; 1882—85 konseljpresident och utrikesminister. G. Lw. Duclos [dyklå'] (eg. de Chåteauneuf), Marie Anne, fransk skådespelerska (1670—-1748), sjöng först på operan men övergick snart till talscenen och var 1693—1736 anställd vid Théåtre fran^ais, där hon i sin tids patetiskt uppstyltade stil lyste ss. tragediens hjältinna. G. K-g. Duclos [dyklå'], Charles Pinot, fransk förf. (1704—72), från 1747 medl. och ständig sekreterare i franska akad., 1750 Voltaires efterträdare som kungl. historiograf, 1755 adlad. D:s’ författarskap omfattar romaner, historiska arbeten (»Histoire de Louis XI», 4 bd, 1745, »Mémoires secrets sur le règne de Louis XIV, la régence et le règne de Louis XV», 2 bd, utg. först 1791), den tidstypiska »Considérations sur les mæurs de ce siècle» (1751) och allehanda småsaker, bl. a. en conte, »Acajou et Zirphile» (1744), avsedd att utgöra ny text till de kopparstick efter Boucherteckningar, som pryda en av den sv. litteraturens dyrbaraste böcker, C. G. Tessins »Faunillane» (tr. i 4 ex. 1741). — Litt: J. M. Peigné, »Ch. D.» (1867). C. Ducolack, ett speciellt fabrikat av cellulosa-lack (se d. o.). Ducommun [dykåmö'], É 1 i e, schweizisk politiker och fredsvän (1833—1906), publicist, statskansler i kantonen Genève 1862—65, anställd hos nalional-rådet 1868—74, sedan 1867 v. president i Ligue de la paix et de la liberté, red. för dess tidskr. »Les états-unis d’Europe» sedan 1868. Grundare och ledare av den internationella fredsbyrån i Bern (sedan 1891), har D. en be tydande andel i de följ, årens fredsarbete och erhöll 1902 halva Nobels fredspris. Th. Ducos [dykå']. 1) Jean Fr an q ois D., fransk politiker (1765—93). Köpman i Bour-deaux, invaldes D. 1791 i lagstiftande församlingen, 1792 i konventet. D., som tillhörde gi-rondens v. flygel, hade ett icke obetydligt inflytande. Han avrättades i okt. 1793. B. 2) Jean Étienne Théodore D., den föregåendes brorson (1801—55), skeppsredare i Bordeaux, deputerad 1834, tog aktiv del i den liberala oppositionen mot Ludvig Filip. Efter februarirevolutionen anslöt han sig till Ludvig Bonaparte, var sjöminister från 1851 till sin död och blev senator 1853. D. bidrog verksamt till ångdriftens införande i skeppsfarten och vinnläde sig om utvecklingen av Frankrikes kolonialväsen, särsk. i Senegal och Nya Kale-donien; han upprättade i Cayenne deportations-kolonien för straffångar. G. Lw. Ducos [dykå'], Pierre Roger, fransk politiker (1747—1816). Urspr. advokat i Dax, senare domare där, valdes D. 1792 ss. representant för dep. Ländes till konventet, där han intog en odeciderad mellanställning. Först under direktoriet blev han en förgrundsfigur. Redan 1795 medl. av de gamles råd, blev han efter tribunatets statskupp 1799 medl. av direktoriet. Han slöt här troget upp vid sin ämbetsbroder Sieyès’ sida och deltog jämte honom i Bonapartes kupp s. å. (se Brumaire). Efter densamma utnämnd till provisorisk konsul, följde D. nu Bonaparte. Vid ikraftträdandet av konstitutionen av år VIII blev D. omedelbart medl. av senaten och dess v. president. 1808 greve, 1815 under de hundra dagarna pär, landsförvisades D. 1816, då han i konventet röstat för Ludvig XVI:s död; han avled i Ulm. B. Du Croisy [dy krpazi'] (eg. Gassot du C.), P h i I i b e r t, fransk skådespelare (1634—95), var från 1659 anställd vid Molières teater i Paris men följde efter mästarens död 1673 sina kamrater till Théätre Guénégaud och tillhörde 1680—89 den nybildade Théåtre fran^ais. D. är bekant ss. den förste framställaren av Molières »Tartuffe». G. K-g. Ducrot [dykrå'], A u g u s t e Alexandre, fransk militär (1817—82), officer vid inf. 1837, överste och reg.-chef 1853, brigadgeneral 1858, i vilken egenskap han deltog i 1859 års fälttåg, och divisionsgeneral (Strasbourg) 1865. Vid — 851 — — 852 —