DUE krigsutbrottet 1870 fick D. befälet över l:a inf.-fördelningen av 3:e armékåren men blev redan 17la chef för kåren. Då Mac Mahon sårades vid Sedan, utnämndes D. till överbefälhavare men fick efter några timmar lämna ifrån sig befälet till general de Wimpffen. Efter kapitulationen lyckades D. undkomma och blev chef för 2:a armén i Paris. Sedan freden slutits, var han 1871 medl. av nationalförsamlingen och 1872— 78 chef för 8:e armékåren, vilken befattning han måste lämna ss. misstänkt för antirepubli-kanska stämplingar. D. har utg. »La journée de Sedan» (6 éd. 1877) och »La défense de Paris» (4 bd, 1875—78). — Litt.: »La vie mili-taire de Général D., d’après sa correspondance (1839—71)» (2 bd, 1895). E. Bz. Ductus (lat), dragande, ledning, gång. — Ductus arterio'sus, anat., se Botalliska gången. Dudai'm [do-], kärleksäpplen, frukter av alrunan (Mandrago'ra, se d. o.). D. är även titel på Johan Runius’ (se denne) samlade dikter (1714—15). Duddel [duMal], William du Bois, engelsk elektrotekniker och fysiker (1872—1917), utbildade sig till ingenjör och praktiserade i Colchester; senare grundade han i London ett laboratorium. Ss. konstruktör var D. mycket framgångsrik. Bland de apparater, han konstruerat, märkas en termogalvanometer (se G a 1-vanometer) och en oscillograf, båda avsedda för undersökning av växelström. Under försök att bestämma motståndet i den elektriska ljusbågen upptäckte D. den s. k. sjungande ljusbågen, som varit av stor betydelse för radioteknikens utveckling. N. R-e. Du Deffand [dy däfä'], Marie Anne de Vichy-Cham-rond, markisinna, fransk vitter dam (1697—1780). G. 1718 —22 m. en markis D., deltog hon i regenttidens frivola liv, men drog sig snart undan härifrån och skapade en av sin tids mest berömda litterära salonger, vars stamgäster voro Voltaire, Hé-nault och under en senare period Horace Wal-pole; även de sv. gesanterna i Paris, C. G. Tessin och bröderna Scheffer, hörde till hennes intimaste krets. 1753 blev hon blind men fortsatte genom en sekreterare sin vidlyftiga korrespondens med tidens vittra stormän; själv skrev hon en prosa, om vilken det betygats av Sainte-Beuve, att den i klassisk renhet överträffas endast av Voltaires. Åtskilliga ed. av hennes brev föreligga; värdefullast äro uppl. av Lescure (2 bd, 1865) och Sainte-Aulaire (3 bd, (1877). C. Dudik, Beda Franz, märisk historiker (1815 —90), benediktinmunk, 1853—59 Tyska ordens arkivarie i Wien, sedan 1859 märisk historio-graf, skrev »Geschichte des Benediktinerstifts Raygern» (2 bd, 1849—68), »Forschungen in Schweden für Mährens Geschichte» (1852), »Schweden in Böhmen und Mähren 1640— 1650» (1879) m. fl. Hans förnämsta arbete är »Mährens allgemeine Geschichte» (12 bd, 1860— 88), som når fram till 1350. [P. S.] Dudley [de'dli], stad i grevskapet Worcester, England, n. v. om Birmingham, inom »Black country» (se d. o.); 55,894 inv. (1921). Järn-och glasindustri. O. Ts. Dudley [dBzdli], baron, viscount och earl of, engelska adelstitlar inom släkterna Sutton (1321 —1697) och Ward, den sistnämnda tilldelad viscounttitel för olika grenar 1763 och 1860, earltitel 1827, resp. 1860. Th. 1) Edmund D. (d. 1510), var en av Henrik VHI:s kraftfullaste och hänsynslösaste medhjälpare, särsk. då det gällde indragningar av adelsgods. Han behöll sitt inflytande till konungens död (1509) och hade samlat sig betydande rikedomar, då Henrik VIII lät fängsla honom omedelbart efter sin tronbestigning; han avrättades kort därefter. I. A. 2) J., den föregåendes son, hertig av N o r t h u m b e r 1 a n d (se d. o.). 3) A., den föregåendes son, earl of W a r-w i c k (se d. o.). 4) R., den föregåendes bror, earl af L e i-c e s t e r (se d. o.). 5) J. W. Ward, viscount D. and Ward, politiker, se Ward. Dudweiler [dö'tvälbr], ort i Saarområdet vid Sulzbach; 23,982 inv. (1925). Stenkolsgruvor, järnverk och träindustri samt fabrikation av eldfasta sten- och lervaror. I närheten ligger »det brinnande berget», ett stenkolsupplag, som har brunnit nära 200 år. H. Bm. Due. 1) Fredrik Gottschalk Haxt-hausen D., norsk politiker (1796—1873). Efter Norges förening med Sverige 1814 blev D. — 853 — — 854 —