DUKAT cier», äro kända även i Norden. — Litt.: G. Samazeuilh, »Un musicien fran^ais. P. D.» (1913). E. A. Duka't. 1) Guldmynt. Benämningen d. härrör från sista ordet i åtsidans omskrift (Sit tibi Christe datus, quam tu regis, iste duca'tus, Må detta hertigdöme, som du, o Kristus, regerar över, varda dig antvardat) på ett i Venedig sedan 1284 präglat guldmynt med en finvikt av o. 3,Bo gr. Detta mynt bar dock till o. 1400 samma namn som sin förebild, den florentinska fiorino d’oro (se Fl or in), och kallades sedan zecchino (se d. o.) el. sekin. Ungerska (slagna sedan o. 1525, se Ungersk gyllen) och bömiska efterbildningar av flo-rinen erhöllo sedan småningom namnet d. I motsats till motsvarande tyska guldmynt, de s. k. goldgulden (se d. o. och Rhen sk gyllen), bibehöllo dessa sin halt. Genom riks-myntordningen 1559 infördes d. med en finvikt av 3,m gr. i Tyskland, där de snart undanträngde goldgulden men själva i början av 1700-talet undanträngdes av större utländska guldmynt, spec. den franska louis d’or (se d. o.) och dess tyska efterbildningar, pistolerna (se d. o.). I en del stater fortsattes dock d.-myntningen till 1871. I Tyskland slogos d. ofta i multiplar (upp till 10 d.) och delar (ned till ^32 d., t. ex. i Nürnberg). Dessa ha i likhet med alla d. av denna art i stor utsträckning använts som minnes-, prakt- och gåvomynt (se även Medalj). Vanlig var även utpräglingen av d. i metall, utvunnen ur vissa, genom inskrift el. bild angivna fyndigheter (s. k. bergverks- och utbylesmynt), t. ex. Flussgold-d u k a t e n från Rhen, Donau o. a. floder. De holländska d., slagna sedan 1586, vunno vidsträckt spridning särsk. i n. och ö. Europa och prålas fortfarande med samma bild (åt-sidan: Krigare hållande ett knippe med sju pilar), bl. a. för Hollands ostindiska kolonier. I Österrike slås ännu d. efter den gamla riks-foten med kejsar Frans Josefs bild och avsedda för export till Levanten och Orienten. Även Tjeckoslovakien har upptagit en liknande d.-myntning. I Polen slogos d. från början av 1500-talet till rikets delning och i Ryssland från 1701. De ryska d. voro av olika halt och v. (Andreas-, national- och imperial-d.). För handeln med utlandet efterpräglades 1730 —1868 den holländska d., i Ryssland även kallad cervonec. Bland de äldsta guldmynten i Skandinavien förete en del likhet med d.: i Danmark »dogkate» 1564 och ungerska gyllen under Fredrik II och Kristian IV; i Sverige Erik XIV:s (1568) och Johan HI:s ungerska gyllen samt Johan III:s krongyllen (se d. o.), de sistnämnda med resp, högre och lägre fin vikt än d. De under Johan III—Gustav II Adolf slagna guldmynten bruka, ehuru präglade efter marktal, ofta angivas omräknade i d.-tal (jfr P o r t u g a 1 ö s). Den egentliga danska d.-myntningen började 1637 och fortsatte till 1802. Av multipler slogos 10, 6, 5, 4, 2 och d., av delar % och M d. 1714—17 och 1757—85 slogos d. (courant-d.) av lägre finvikt än den vanliga d. (species-d.). Med undantag av en Kristina-d. 1648 tog den egentliga d.-präglingen i Sverige sin början med Karl X Gustaf 1654 och fortsatte, bortsett från enstaka år, t. o. m. 1868. Denna myntning omfattade ej förrän 1804—14 och 1837—68 mera betydande belopp och förblev hela tiden underordnad mark-och riksdalerpräglingen. D:s räknevärde var till 1776 100 öre. Dess nominella värde, från början 100 öre s. m., hade detta år stigit till 192 öre s. m. 1777—1830 räknades d. = 94 skillingar, 1830—55 = 5 rdr 32 skillingar banco och därefter = 8 rdr 25 öre riksmynt. Finvikten var 1654—64 3,3431 gr., 1664—1830 3,3ø68 gr. och efter 1830 3,4006 gr. Av multipler slogos 4 d. (Karl XIV Johan, Oskar I), 2 d. (Karl XII, Ulrika Eleonora, Karl XIV Johan, Oskar I) samt av delar (genomgående mycket små belopp) % d. (Karl XII, Fredrik I, Adolf Fredrik) och % d. (Karl XI, Karl XII, Fredrik I, Adolf Fredrik). De svenska »bergverks-och utbytesmynten» äro: av »Dalarnes guld» (med Dalarnes vapen) från ö. Silfberget den s. k. Gripenhielmska d. av 1695 och d. från Adolf Fredrik, från Falu gruva d. från Gustav IV Adolf och Karl XIII; av »Smålands guld» (med Smålands vapen) från Ädelfors, från skilda år 1741—1801 (från Fredrik I även % d.); av »ostindiskt guld», hemfört av Ostindiska kompaniet (med enmppgående sol), från Fredrik I 1738—50. I de sv. besittningarna i östersjöprov. och Tyskland slogos d. 1623 (Riga)—1743(Wismar) i följ, myntsorter: Riga, Elbing, Stettin, Wismar, Stralsund, Stade, Reval och Narva. Multipler om 10, 6, 5, 4 och 2 d. förekommo. Med Gustav II Adolfs bild och namn präglades 1631—34 d. i följ, av svenskarna ockuperade städer: Augsburg, Er-furt, Fürth, Nürnberg, Osnabrück och Würz-burg, i Mainz och Erfurt (1645—48) även för Kristina. 2) Vikt för guld; i Sverige, där den aldrig var officiell, = 72 ass = 3,459 gr. N. L. R. Dukato'n, silvermynt. 1) I Sverige namn på ett till de från 1664 utg. karolinerna (se d. o.) hörande mynt, även kallad dubbel sv. daler = 4 karoliner el. 1 dubbel daler karolin. D., som präglades 1664—72 och 1692—1704, hade en finvikt av o. 28,9 gr. — 2) I Milano slaget mynt från 1551 med en finvikt från början av 30,1# — 871 — — 872 —