DUMAS gott som helt till dramatiken; skickligt gjorda tendensdramer, burna av sträng moralism och ventilerande allsköns aktuella sociala problem, förblevo framdeles hans specialitet: »Le demi-monde» (1855), »La question d’argent» (1857), »Le fils naturel» (1858), där han på grundval av egna erfarenheter skärskådade oäkta barns ställning i samhället, »Le père prodigue» (1859), om hans fader, »Les idées de Mme Aubray» (1867), »La femme de Claude» (1873), där den franska kvinnan på gr. av lyxbegär och lättfärdighet göres ansvarig för de nationella olyckorna, »L’étrangère» (1876) m. fl. En viss mildring i hans rationalism och reformatoriska stränghet förmärkes i alstren från hans senare år. Han invaldes i akad. 1874; sedan länge var han då erkänd som tidens ledande dramatiker och dess ojämförligt skickligaste sceniske tekniker. Ehuru han som intelligens och samvetsgrann arbetare var sin fader ofantligt överlägsen, kan han på gr. av sitt temperaments geometriska torrhet på intet sätt tävla med denne om eftervärldens bevågenhet. Han har övat stort inflytande på Ibsen. — »Théåtre complet» (7 bd, 1890—95). De flesta av D:s’ verk är övers, till sv. — Litt.: J. Claretie, »Célébrités contemporaines. 8. A. D. fils» (1883). F.G.B. Dumas [dyma'], Guillaume M a t h i e u, från 1810 greve, fransk militär (1753—1837), deltog i amerikanska frihetskriget, anslöt sig genast till revolutionen och blev 1791 generalmajor. Medl. av lagstiftande församlingens höger, måste D. 1793 fly men återvände efter skräckväldet. 1805 generallöjtnant, utmärkte sig D. vid Austerlitz och var en tid Josef Bonapartes krigsminister i Neapel. Under det ryska fälttåget 1812 var D. generalintendent för den stora armén, deltog i 1813 års fälttåg och blev fången i Dresden. 1815 slöt han sig efter någon tvekan till Napoleon och betraktades sedan med misstroende av bourbonerna, ehuru han ej föll i varaktig onåd. Efter julirevolutionen fick han i uppdrag alt reorganisera nationalgardena och blev pär av Frankrike. D. har även uppträtt som krigshistorisk förf. P. S. Dumas [dyma'], Jean Baptiste André, fransk kemist (1800—84), 1821 prof, i Paris vid Athénée, vid École central des arts et manufactures (som han själv varit J. B. Dumas. G. Du Maurier: Teckning i »Punch» 1892. Domprostinnan: Lever den käre biskopen än? Biskopens betjänt: Jaa då, domprostinnan. Han är bättre i dag. Vi sa just att han kommer att bereda er besvikelse ännu en tid. med om alt grunda) samt vid Sorbonne. D. har genom sina talrika arbeten haft stor betydelse för kemin. Han studerade alkaloider, etyl- och kväveföreningar, träsprit, indigo, vinsyra, fettsyrornas sammansättning, bildningen av urinämne o. s. v., gjorde mikroskopiska och kemiska undersökningar av blodet. För den teoretiska kemin voro hans undersökningar över substitution, gastäthet och atomvikter av stor betydelse. Han skrev »Traité de chimie appliquée aux arts» (8 bd, 1828—46), »Lejons sur la philosophie chimique» (1837, 2 éd. 1878). — Litt.: A. W. v. Hofmann, »Zur Erinnerung an J. B. A. D.» (1885). [Wk.] Du Maurier [fra. dy mårje', eng. djomä'riél]. 1) George Louis Palmella Busson D., fransk-engelsk tecknare och förf. (1834—96), fick sin första utbildning i födelsestaden Paris men inträdde snart som tecknare i den engelska pressen och nådde stor popularitet med sina vassa satirer över engelskt samhällsliv i skämttidningen »Punch». Som förf, hade D. en utomordentlig framgång med konstnärsromanen »Tril-by» (1894; sv. övers. 1895), vilken även blivit dramatiserad och filmad. G. V. — 883 — — 884 —