DUNTRÄD Bergduntrav, Epilobium montanum. männa i hela landet, samt de i s. och mellersta Sverige icke sällan växande r osdu n t r a v, E. hir-su'tum, med stora, röda blommor, och 1 u d d-d u n t r a v, E. parviflo'rum, med små, blekröda blommor. Till D. hänföres icke sällan kropp, m j ö 1 k e, E. (Cha-mæne'rion) angusti-fo'lium, en i stenig skogsmark allmän, 1 —1,5 m. hög, flerårig ört med vanl. ogrenad stam och i topp-ställda klasar sam lade, stora, ljust purpurröda blommor. A. V-e. Dunträd, Indiskt, Bombax cei'ba, se B o m b a x. Duo (lat.), två, mus., se Duett. Duode'cima, mus., 12 :e diatoniska tonsteget från grundtonen, likbetydande med kvintens oktav (se I n t e r v a 11). F. S-l. Duodecima'lsyste'm, det system för talbeteckning, som använder 12 som grundlal. D. är av historisk vikt, och trots decimalsystemets överhandtagande finnas alltjämt viktiga rester kvar därav, ss. det engelska mått- och myntsystemet, dagens indelning i 12 tim., räkning med dussin. Jfr Sexagesimalsys-t e m och Talsystem. Z-n. DuodenaTkörtlar, anat., se Brunnerska körtlarna. Duodena'lsår, ulcus duode'ni, sår i tolvfing-ertarmen, är en sjuklig förändring av samma natur som ett magsår men lokaliserad till det översta partiet av tolvfingertarmen, d. v. s. den del, i vilken magsäcken tömmer sig. Att d. är en täml. vanlig sjukdom har man vetat endast i ett par årtionden. D. är vanligare hos män än hos kvinnor. Liksom magsår ger d. smärtor vanl. av svidande karaktär i maggropen i samband med måltiderna, men smärtorna vid d. komma vanl. senare, en el. flera tim. efter måltiden. Ibland ha de benägenhet att i sht komma nattetid. När den sjuke är hungrig, har han ont, och besvären försvinna, genast han äter något, för att ånyo återkomma vid den vanliga tiden efter en el. annan tim. D. ger i regel be&ivär i kortare el. längre perioder, vanl. vår och höst, och intervaller mellan perioderna äro, åtm. innan sjukdomen nått mera svår form, smärtfria. Under besvärspe- rioderna är den sjuke nervös, irritabel och nedstämd. D. ger blödning i tarmen, vanl. i ringa mängd, som kemiskt kan påvisas i avföringen, ibland rikligare, så att blodförlusten kan bli hotfullt stor. Blodkräkning är ovanligare än vid magsår, men vid riklig blödning blir avföringen svartfärgad och tjärlik. Utom blödningen är bristningen, perforationen av d., då tarminnehållet kommer ut i bukhålan, en av de allvarligaste komplikationerna, som hota vid d. Ett brustet d. ger ungefär samma symtom som ett brustet magsår och medför praktiskt taget alltid den sjukes död, om han ej blir opererad inom det närmaste dygnet. Risken för en dödlig utgång stiger med varje tim., som operationen blir fördröjd. En ej alltför ovanlig följd av det kroniska d. är, att nedre magmunnen, pylorus (se d. o.), blir förträngd, så att födan ej kan passera ut ur magsäcken. Röntgenundersökningen gör det numera lättare att ställa diagnos på sjukdomen. Lindrigare fall av d. botas med diet och medikamenter, svårare med operation. Jfr Magsår. P. M.S. Duode'num, anat., tolvfingertarmen (se d. o.). Duode's, bokformat, vid vilket varje ark vikts till 12 blad (24 sidor); över huvud om något mycket litet, i »fickformat»: d.-stat, d.-furste. DuoT, mus., en grupp av två toner, som träda i st. f. tre av samma art och tillsam mans få samma tidsvärde; se t. ex. fig. F. S-l. Duovalsverk, se Valsverk. Duovir, se D u u m v i r. Dupanloup [dypälo'], Félix Antoine Phili-bert, fransk prelat (1802—78), 1849 biskop av Orléans. D. var motståndare till den extrema ultramonta-nismen (se d. o.) men förfäktade f. ö. de klerikala maktanspråken med stor skärpa, t. ex. i fråga om kyrkans inflytande på undervisningen. Ehuru han annars biträdde de påvliga kraven på världslig makt, till hörde han den opposition, som på Vatikan-mötet 1870 motsatte sig påvens ofelbarhetsför-klaring. Han underkastade sig dock 1871. S. å. invaldes han i nationalförsamlingen och blev — 907 — — 908 —