DURENDAL Durga. Javanesisk skulptur. Museet i Leyden. 1 i u s, ämbetsman (1617—77). Efter vidsträckta utländska resor blev D., som stod i nära förbindelse med familjen Oxenstierna, 1640 agent och 1647 resident i Danmark, vilken post han innehade ända till krigsutbrottet 1657 och även mellan de båda danska krigen. Som sådan visade han sig på det hela taget väl underrättad och skötte sin svåra post till konungens belåtenhet, ehuru de av honom förda underhandlingarna om ett sv.-danskt förbund, främst åsyftande Östersjöns stängning för främmande flottor, misslyckades. Efter freden tog D. stor del i arbetet för de nya provinsernas införlivande i Sverige. Redan 1654 hade D. blivit landsdomare i Halland, där han ofta vistades på sitt gods Vallen, 1655—57 var han statssekreterare, blev 1666 v. president i Göta hovrätt och s. å. kurator vid den nya akad. i Lund, vars stat till stor del uppgjordes av honom. 1669 blev han landshövding över Kristianstads län och Blekinge. D. ansågs som en mycket skicklig ämbetsman med särsk. god kännedom om danska förhållanden. Han slöt själv sin adliga ätt. P. S. Durendal, se Dyrenda 1. Dures, geogr., se D u r a z z o. Duret [dyrä']> Francisque Joseph, fransk bildhuggare (1804—65), utbildades först under sin fader, som var en anlitad skulptör, framträdde med elegant utförda, anatomiskt välstuderade rörelsemotiv, t. ex. »Neapolitansk dansare», som blev hans mästerverk (i operans foyer, Paris), och fick i Paris uppdrag för Madeleinekyrkan m. m.; utförde frontonskulp-turer på Louvrens nybyggnad: »Frankrike beskyddande sina barn», gruppen »Mikael och draken» å Place S:t Michel m. m. Hans sista arbete var »Rachel som Fædra» (i Théåtre fran^ais’ foajé). Som läkare fick D. stor betydelse för den uppväxande generationens bildhuggare. E. W. Duret [dyrä'], Théodore, fransk förf. (1838—1927), har framträtt med politiska skrifter, senare med en resebeskrivning och historiska verk. Särsk. betydelse fick han som konstkritiker. Han trädde i bräschen för den unga impressionismen, bl. a. med »Histoire des peintres impressionistes» (1878, ny ed. 1906), och utgav under titeln »Critique d’avantgarde» (1885) en serie studier över samtida konstnärer. K. E. S. D’Urfé [dyrfe'1, H., fransk diktare, se d’U r f é. D’Urfey [dä'fi], Thomas (Tom), engelsk diktare (1653—1723). Till många av hans sånger sattes musik av Blow, Purcell och Farmer. Fullständigaste uppl. är »Wit and mirth; t ’ t »i. iüitf v li Interiör av katedralen i Durham. — 931 — — 932 —