- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 7. Dekorativ - Egenmäktig /
975-976

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dvärgträd - Dvärgvide - Dy - Dy (kemi) - d. y. - Dyadiska talsystemet - Dyakisdodekaeder - Dyalogus creaturarum - Dyarki - Dyas (filosofi) - Dyas (geologi) - Dyaus - Dybböl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DVÄRGVIDE sammanpackad jord och begjuta de uppväxande plantorna med nätt och jämnt så mycket vatten, som är oundgängligen nödvändigt (se Dvärg). Stundom blottar man rötterna delvis från jord, så att d. komma att vila på dessa som på styltor, och betjänar sig av ännu andra konstgrepp för att göra tillväxten och utvecklingen möjligast långsam, ss. att avlägsna huvudroten, bortskära huvudstammen och ersätta denna genom en sidogren samt att nedskära, böja, vrida och på annat sätt omgestalta den obetydliga grenkronan i sick-sack el. spiral el. till form av harar, sköldpaddor o. a. djur. Till dvärgväxtkultur lämpa sig särsk. barrträd, lönn-, plommon- och körsbärsträd, Diospyros Kaki m. fl. De kunna med en höjd av o. 1 m. uppnå en ålder av 300 år. O. Gz. Dvärgvide, växtart, se S a 1 i x. Dy, en brunaktig slamavlagring, som uppstår på bottnen av sjöar och andra vattendrag med av humusämnen starkt brunfärgat vatten. Dybildningar äro alltså särsk. karakteristiska för sjöar inom sådana trakter av vårt - land, där högmossar inta en stor del av arealen. Jfr Biologiska sjötyper, Bottenavlag-ringar och Gyttja. E. N. Dy, kemiskt tecken för dysprosium (se d. o.), d. y., förk. för »den yngre». Dya'diska talsystemet (till grek. dya's, två-fald), även kallat b i n ä r a talsystemet, det på talet 2 som grundtal utbildade systemet för talbeteckning. D. t. är så till vida det enklaste tänkbara, som det endast behöves två symboler el. »siffror», exempelvis skrivna 0 och 1, för att framställa ett godtyckligt positivt heltal. Med användning av endera av dessa siffror som faktorer bildas varje sådant tal som en viss summa av potenser av 2. Exempelvis låter sig talet 21 (i vår vanl. decimalsystems-beteckning) skrivas: 21 = 1.24 + 0.23 + 1 . 22 + 0.2 + 1 . 2°; i dyadisk beteckning skulle detta tal alltså skrivas 10101. Spår av d. t. återfinnas i matematikens historia liksom i de primitiva folkens matematik. En i en urgammal kinesisk handskrift uppträdande samling av 64 tecken tyddes redan av Leibniz som en dyadisk framställning av talen 0 till 63. Jfr Talsystem. Z-n. Dyaki'sdodekae'der, se Kristallografi. Dya'logus creatura'rum, se Dialogus creaturarum. Dyarki', se D i a r k i. Dya's (grek.), fil., tvåfaldens (tvåtalets) princip, enl. pytagoréerna den världsprincip, som var motsatt monaden (enheten) och jämte denna låg till grund för alla ting. [A. 2V.] Dy'as, geol., en särsk. i Tyskland använd benämning på det permiska systemet (se d. o.), åsyftande dettas indelning i två delar, underst rotliegende och överst zechsten. K. A. G. Dya'us (etymologiskt = grek. Zeus; jfr sanskr. dyaus-pitar, eg. himmelsfader = lat. Die'spiter, Ju'piter), en urgammal himmels-gud, som dock redan i Vedalitteraturen förlorat sin betydelse. Enl. Kretschmer (i »Glotta», 13, 1924) är betydelsen »himmel» icke, ss. vanl. antages, äldst, utan ordet har i ur-indoeuro-peiskan tidigast syftat på en himmelsk ljusdemon. E. H. Dybböl, ty. Düppel, s:n och by på halvön Sundeved, Sönderjylland, Danmark, vid Als-sundet mittemot Sönderborg. — Ställningen vid D. spelade en betydelsefull roll i de dansktyska krigen (se d. o.). Försvarslinjen var lagd tvärs över halvön Sundeved och utgjorde sålunda dels ett utvidgat brohuvud vid Als-sundet, dels en god flankställning för danska trupper, baserade på Als. — I maj— juni 1848 lyckades danskarna i strider här hävda sig gentemot den tyska förbundsdivisio-nen. I början av febr. 1864 gick danska härens huvuddel efter Dannevirkeställningens utrymmande att bjuda nytt motstånd i D.-ställ-ningen, som nu bestod av en serie befästningar, vars huvudlinje utgjordes av 10 skansar å en höjdsträckning o. 2 km. v. om sundet. De danska trupperna på Als och vid D. utgjorde tillsammans 26,000 man under general Gerlachs befäl; därav ingingo i själva ställningen 21 bataljoner med 119 art-pjäser. Prins Friedrich Carl med den preussiska häravd. sökte först kringgå den starka ställningen ge- Skiss av den danska befästningskedjan och de tyska förskansningama söder om landsvägen till Sönderborg. nom att längre n. ut övergå till Als. Sedan detta misslyckats på gr. av storm, fann han sig nödsakad tillgripa regelrätt belägring. Till huvudanfallsfront valdes ställningens s. del. Belägringshären förstärktes till o. 40,000 man, och ett 50-tal belägringspjäser tillfördes. I början av april kunde elden öppnas från den första parallellen, 900 m. från ställningen. I mitten av mån. hade angriparen närmat sina verk till 200—300 m. inpå försvararens och — 975 — — 976 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Apr 12 18:19:14 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-7/0588.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free