DÜCKER raladjutant 1700, överste 1703, generalmajor 1710, generallöjtnant 1711, general av kav. 1713, riksråd 1718, fältmarskalk 1719, president i Krigskollegium 1720. — D. deltog vid huvudarmén i hela Karl XII:s polska och ryska krig, blev fången efter Poltava men fick snart hemresa och deltog som befälhavare för h. flygelns andra linje i slaget vid Hälsing borg 1710. Därpå fick D. befälet i Stralsund och försvarade under den följ, tiden trots stora svårigheter med kraft och framgång denna stad. 1712 följde han Stenbock i fält som dennes närmaste man, blev vid Gadebusch svårt sårad, måste lämna armén och återvände till Stralsund, där han 7/e 1713 återtog befälet. Även mot det förnyade angreppet lyckades D. hålla staden. Efter Karl XII:s återkomst tog D. som konungens närmaste man verksam del i rustningarna och försvaret mot det angrepp, som danskar, preussare och saxare nu med mångdubbelt överlägsna krafter företogo, men måste efter konungens avresa kapitulera (dec. 1715). D. blev fången, återfördes 1718 på en engelsk fregatt till Sverige och var med vid Fredrikshald samt synes i händelserna omedelbart efter Karl XH:s död ha spelat en betydlig, ej närmare utredd roll. Han motsatte sig först Fredriks val till konung, men, upphöjd till greve och fältmarskalk, lät D. vid 1720 års riksdag förmå sig att medverka därtill. Snart visade han sig dock som ivrig holsteinare och mottog flera ryska ynnestbevis men försonade sig efter sitt partis nederlag med Horn. Vid 1731 års riksdag erhöll D. av ständerna för sin verksamhet för krigsväsendet löneförhöjning och en särskild tacksägelse. D. var en duglig, tapper och energisk general och hade ett stort inflytande på krigsbefälet. P. S. Dücker, Eugène Gustav, rysk-tysk målare (1841—1916), studerade i Petersburg och företog flera studieresor. Han bosatte sig i Düsseldorf, där han blev prof, vid konstakad. och utövade en mycket betydelsefull lärarverk-samhet. För sina arbeten — i åtskilligt påminnande om Gustaf Rydbergs — valde han huvudsaki. motiv från Östersjöns och Nordsjöns kuster, helst låga strandlandskap i lugn stämning. M. Bjn. Dyckert, en typ av spik med flat lägg och litet huvud, avsedd att drivas så långt ned i trävirket, t. ex. i en golvtilja, att den ej synes. Ett annat slags d., försedd med spets åt båda ändar och mot spikens mitt vända hullingar, brukas att kant i kant hopfoga ospåntade bräder. v. S. Dyer [däl'a], John, engelsk skald (o. 1699 —1758), skrev två beskrivande dikter, »Grongar Hill» (utg. i reviderad form 1727), som ger en teckning av landskapet omkr. hans hem, och »The ruins of Rome» (1740), resultatet av en resa till Italien. D:s mest omfattande verk är ett didaktiskt epos på blankvers, »The fleece» (1757). Den senaste uppl. av hans dikter utgavs av E. Thomas 1903. E. L. R. Dyfverman, Karl Johan, bildhuggare (1844—92), ägnade sig åt dekorativ konst och blev en skicklig tekniker, utförde åtskilliga prydnadsverk i Stockholm och väckte uppmärksamhet för sina figurer i snö, användes av H. Zetterwall för utsmyckningen av Lunds domkyrka, vars bronsportar, med bibliska scener i relief, äro D:s bästa arbete. E. W. D. Y. G. (»Den yngre gubben»), radikal studentförening i Lund, bildad 2/io 1896. D. återupptog den verksamhet, som bedrivits av D. U. G. (se d. o.), och var alltså en diskussionsklubb för sina medl. Redan tidigt började D. dessutom ägna sig åt en framgångsrik yttre verksamhet. Denna har dels bestått i anordnandet av offentliga möten för studentkårens påverkande i radikal riktning i politiska och kulturella frågor och dels, sedan 1903, i ett vid vissa tidpunkter imponerande folkbildningsarbete. Till det senare hör bl. a. utgivandet av »D. Y. G. — Laboremus skriftserie» 1908—16 och en föreläsningsverksamhet, som sedan 1930 bedrives i samarbete med Lunds studenters Clartésektion. D. har framför allt genom sitt folkbildningsarbete stått i intim kontakt med arbetarrörelsen, och åtskilliga av dennas ledande krafter, ss. E. Wigforss och ö. Undén, ha erhållit sin första politiska fostran i D. Ett starkt inflytande har inom D. utövats av K. Wicksell, B. Lidforss och E. Sjövall. Partipolitiskt har D. alltid stått obunden och varit öppen för alla studenter med vänsteråskådning. T.E-r. Dygasinski [dügafi'nski], Adolf, polsk förf. (1839—1902), har förutom realistiska bondedramer skrivit en rad novellböcker, »Hararna» (1889), »Sparvarna» (1901) m. fl., med ypperliga skildringar av natur- och djurlivet, snarast i stil med dansken S. Fleuron. Av sina landsmän har han kallats »den polske Kip-ling». Agr. Dygd, fil. De olika språkens uttryck för dygd visa tillbaka på betydelsen kraft, dug — 987 — — 988 —