DYNAST återtogs det av svenskarna, varvid bl. a. de kring Karl XII:s staty i Stockholm befintliga 4 mörsarna togos. 1710 måste D. efter ett tappert försvar överlämnas till ryssarna. Under världskriget utrymdes D. av ryssarna 1917, sedan Riga dagen förut fallit, och innehades av tyskarna till krigets slut, då det tillföll Lettland. A. W. G. Dyna'st (grek, dy na'stes), i det forntida Grekland benämning på härskaren över ett mindre område (jfr R e g u 1 u s), även om den, som olagligt tillvällat sig makten i staten (jfr Tyrann). W. N. Dyna'stes, zool., se Jättebaggar. Dynasti' (ytterst till grek. dyna'stes, härskare, till dy'nasthai, vara mäktig), härskarätt, regenthus, furstehus. Dyna'stidæ, zool., se Jättebaggar. Dyna'stiska vänstern benämndes under julimonarkien i Frankrike en moderat vänstergrupp, som i motsättning till ytterligtgående vänstergrupper stödde konungadömet och i motsättning till centerpartierna önskade något utvidga den starkt beskurna valrätten. Gruppens ledare var C. H. O. Barrot (se denne). B. Dynatron [-å'n], radiotekn., elektronrör (se d. o.) med anodliknande koppling av gittret. Dynekilen, vik n. om Strömstad, Bohuslän. I D. utkämpades 27/b 1716 mellan en svensk eskader under Strömstierna och en överlägsen dansk under Tordenskiold ett slag, som slutade med svenskarnas fullständiga nederlag. Så gott som alla de svenska örlogs- och transportfartygen med en hel del belägringsart. och förråd togos el. sänktes. Nederlaget påskyndade svenskarnas utrymning av Norge. P. S. Dyner, eng. dunes, ty. Dünen, fra. dunes, da. Klitter, av vinden anhopade drivor av flygsand. — Vid sandrika kuster, ant. sanden tillförts med floderna el. bildats genom bränningarnas bearbetning av sandblandade jordslag el. fasta bergarter, uppstå s t r a n d-d. under inverkan av från sjösidan kommande vindar. Dessa d. drivas längre el. kortare sträckor in över land, tills slutl. med minskad vindstyrka vegetationen förmår binda sanden. Flygsands-driften betingas i detta fall av den ständiga sandtillförseln från strandlinjen och den kraftiga inverkan av vindarna från sjösidan, och den kan äga rum även inom områden med utpräglat fuktigt klimat. De närmast strandlinjen liggande d. äro till sin grundform trans-v e r s a 1-d., d. v. s. deras längsutsträckning är tillnärmelsevis vinkelrät mot den drivande vinden och parallell med stranden. Liksom övriga dynformer utmärkas de av en mera långsluttande vindsida med hårdare sammanpackad sand och en brantare läsida med lösare sand. Längre in från stranden kunna transversal-d. övergå i mot vindsidan öppna, parabelformiga dynbågar el. upplösas i andra för inlands-d. karakteristiska former. — Förutsättningarna för uppkomsten av inlands-d. (el. kontinenta 1-d.) är ett utpräglat torrt klimat och sandtillgång. Är sandtillgången måttlig, så att d. ligga isolerade på ett underlag av fast berg el. grusbäddar, är b arka n e n den typiska dynformen, d. v. s. en tillnärmelsevis halvmånformig bildning med konvex vindsida och konkav läsida. Är sandtillgången riklig, så att även sänkorna mellan d. upptagas av flygsand, uppstå inom områden, där vindriktningen är i huvudsak konstant, mera transversalt orienterade dynryggar el. mellanformer mellan transversal-d. och barkaner; under inverkan av växlande vindar kunna d. få komplicerade och svårtolkade former. — Utmärkande för alla d., utom de stående d., vilka kunna bildas i lä av klippor el. andra uppskjutande föremål, är deras vandring i vindriktningen. Denna försiggår så, att sandkornen på vindsidan drivas upp mot kamkanten och därefter rutscha utför läsidan, som får en branthet, som kan närma sig den naturliga rasvinkeln för sand (c:a 30°). Förflyttningen sker således genom en ständig borttransport av sand från vindsidan och avlagring på läsidan; i den mån lagringsstruktur kan urskiljas i en dynskärning, går den därför i normala fall parallellt med läsidans lutning. D:s vandringshastighet är mycket växlande; mindre d. kunna under inverkan av starka vindar förflytta sig ett tiotal m. pr dygn, medan stora d. ofta förflytta sig endast ett par m. pr år. De största barkanerna uppges kunna nå 100 m:s höjd och mera, och kust-d. på 30—40 m. höjd äro icke sällsynta. Det närmare dynamiska förloppet vid och Schematisk profil från stranden över klapperfältet (med stranddyn) och randdynen till den inre slätten på Gotska Sandön. — 1007 — — 1008 —