DÜSSELDORFSKOLAN Rhens h. sida vid Düssels utlopp, en av huvudorterna för den på Västtysklands stora kolrikedomar baserade rhensk-westfaliska industrien; 432,633 inv. (1925; D. Stadtkreis 464,543 inv.). Mitt i D. vid floden ligger Alt-stadt; omkr. denna ha sedan 1800-talets mitt de nya, med breda gator och vackra parker försedda stadsdelarna (die Kunst- und Garten-stadt) vuxit upp. I Altstadt ligger nu D:s affärscentrum med det gamla Rathaus vid Markt. Något längre norrut leder den 600 m. långa Rhenbron över den 400 m. breda floden och förenar D. med ett par mindre förstäder på den v. sidan. De stora fabriksanläggningarna äro lokaliserade till de nya stadsdelarnas s. och ö. delar. D:s viktigaste industri är sedan gammalt baserad på förädling av järn och stål. Staden äger stora stål- och valsverk och en betydande maskinfabrikation. Vidare finnas gjuterier, tillverkning av ångpannor, lokomotiv och järnvägsvagnar. Även en viktig textilindustri har vuxit fram. Sedan gammalt har D. ägt väverier och spinnerier, och dessa ha i våra dagar utvecklats avsevärt. Även förekommer tillverkning av möbler, papper, kemiska artiklar samt bryggeri- och kvarnindustri. En viktig hävstång för D:s industri äro dess väl utvecklade kommunikationer. Talrika järnvägslinjer förbinda staden med Tysklands övriga ekonomiska centra, och dessutom utgör Rhen en värdefull trafikled. På h. flodstranden ha anlagts 6 hamnbassänger jämte 2 hamnar för trävaror. Direkta ångbåtslinjer förbinda D. med engelska, nordeuropeiska och några italienska hamnar, och D. fungerar nu som hamnstad för Wupper- och Düsseldalar-nas industriområde. 1924 infördes över D. 476,000 ton och utfördes 204,000 ton. Handeln regleras av en börs, en handelskammare och ett stort antal banker. Bland D:s högre bildningsanstalter kunna nämnas den gamla berömda konstakad., en högsk. för konsthantverk, en akad. för praktisk medicin, ett mu-sikkonservatorium och ett järnforskningsinst. — Av medeltida byggnader märkas blott den gotiska Lambertuskyrkan och delar av det gamla slottet (ett torn). D. har f. ö. flera ståtliga 1800-tals-byggnader, bl. a. konstakad. och konstpalatset med värdefull samling tavlor av D:s mästare. Under 1900-talet, då bl. a. P. Beh-rens verkat här (Mannes-Mannwerkebyggna-der), har D. börjat få ett modernt utseende; t. o. m. en skyskrapa reser sig där. Konstlivet i D. florerade under 1800-talets förra del och mitt (se Düsseldorfskolan); ännu är dess konstakad. livligt besökt. — D., omtalat sedan 1159, från 1348 huvudort för huset Bergs besittningar, tillföll efter denna ätts ut — 1021 — slocknande 1609 huset Pfalz-Neuburg och blev Pfalzgrevarnas, sedan 1685 kurfurstarnas av Pfalz residens. D. tillföll 1795 Frankrike, 1801 Bayern, var sedan 1806 huvudstad i storhertig-dömet Berg och kom 1815 till Preussen. J. F.; E. W.; [B.] Dü'sseldorfskolan, berömd tysk konstskola under 1800-talet. 1821 återupprättades den urspr. 1761 grundade konstakad. i Düsseldorf, och till dess ledare utsågs P. v. Cornelius. Emellertid kom denne knappast märkbart att inverka på konstanstaltens öden, då han fick sin verksamhet huvudsaki. förlagd till München. Han efterträddes 1826 av W. Schadow, och därmed börjar skolans egentliga blomst-ringstid. Den stämningsromantik med stänk av mild realism, som utmärkte Schadow, kom också en lång tid att behärska skolans alster. Mera individuella riktningar företrädde dock några av hans äldre lärjungar ss. K. F. Sohn och F. T. Hildebrand, vilka genom sin lärar-verksamhet kommo att utöva stort inflytande. Högst nådde måhända den äldre skolan hos E. Bendemann (se denne). Emellertid gjorde sig en opposition mot Schadow gällande, samtidigt som det borgerliga och realistiska draget i tiden blev alltmer framträdande. P. Hasen-clever var den förste, som, ofta i humoristisk anda, skildrade livet sådant det leves på värdshus och i krogstugor. Därmed hade genremåleriet gjort sitt intåg i Düsseldorf. Man uppsökte gärna en särskild trakt och skildrade med förkärlek dess folk- och landskapstyper. Sålunda fann R. Jordan sina motiv på Nordsjökusten och Helgoland. Amerikanen H. Ritter, vars konst blev av stor betydelse för svensken Fagerlin, följde i hans spår, under det att J. Becker skildrade västtyskt byliv. Till en yngre generations bondemålare hör L. Knaus, en av de främsta företrädarna för det nyvaknande koloristiska intresset i Düsseldorf, samt den honom närstående B. Vautier. — På utvecklingen av landskapsmåleriet i Düsseldorf utövade C. F. Lessing stort inflytande. Det romantiska ideallandskapet åter företräddes av J. W. Schirmer och O. Achen-bach. Friska impulser från Danmark medförde L. Gurlitt, och i A. Achenbach såg man en förnyare av landskapsmåleriet. En intim riktning företräddes av E. Dücker. — Historiemåleriet, för vilket det i stort sett knappast fanns förutsättningar i Düsseldorf, fick dock i Rethel en genial utövare. — På 1840-talet började den stora nordiska invasionen. Danskarna höllo sig undan, men desto ivrigare vallfärdade norrmännen till Düsseldorf. Först kom Tidemand, som genast väckte uppmärksamhet med sina norska bondeskildringar, något se — 1022 —