ÉCHELLE med framgång gått över sv. scen, framför allt »El gran Galeoto», ett ståtligt drama om förtalets fördärvliga makt, övers, i originalets versmått av K. A. Hagberg och uppfört i Stockholm 1902. J.V. 2) M i g u e 1 E., den föregåendes bror, kome-diförf. (f. 1848), har skrivit över 100 versifierade komedier och zarzuelas (se d. o.), av vilka redan den första, »Cara y cruz» (1886), vann livligt bifall, liksom sedermera åtskilliga andra, utan att de dock ha något större värde. E:s sista zarzuela, »El buen ladron»,ärav 1918. J.V. Échelle [ejaT] (fra., trappa, stege, av lat. scala), mus., tonskala. Echelong [eflå'i)] (fra. echelon, eg. stegpinne, trappsteg), omgång av trupper. En truppstyrka säges grupperas e.-vis el. e c h e-1 o n n e r a s, när underavdelningar uppträda utanför huvudkrafternas flygel, ant. framskjutna el. tillbakadragna i förhållande till denna. I förra fallet möjliggöres utförande av omfattning, i senare kan fientlig omfattning mötas. E.O.B. Echelongtransport [e.flå'rj-], trupptransport å järnväg i omgångar, varvid trupptågen följa tätast möjligt efter varandra, utan att man avvaktar tomtågens tillbakaförande. Jfr T u r-nu st ran sp o r t. E.O.B. Echelonspektroskop [eflå':g-å'p], fys., ett av den nordamerikanske fysikern A. A. Michelson konstruerat spektroskop med långt driven upp-lösningsförmåga. Den karakteristiska delen är ett s. k. trapp-gitter, som ger möjlighet att undersöka spektra med högt ordningstal (se Gitter och Spektroskop). A.B.L. Echene'is [eke-], ett släkte sugfiskar (sed.o.). Écheveau [efvå'], mått för garn i Frankrike, Belgien och Italien. 1 é. = 10 échevettes å 70 tours = 1,000 m. Antalet é., som går på V2 kg., anges av garnets nummer. N.L.B. Eeheve'ria [eke-], växtsläkte, se C o t y 1 e-d o n. Échevins [ejva'] (mlat. scabi'ni, ty. Schöf-fen), i n. Frankrike till revolutionen 1789, i Belgien ännu namn å folkvalda förtroendemän i städerna med både dömande och förvaltande uppgifter. E. uppträda först på 800-taIet och äro då rättskunniga män, utvalda av karo-lingernas högsta ämbetsmän (grevarna) bland den besuttna befolkningen för att biträda vid domsutövningen å tingen, så att övriga tingsmyndiga män sluppo infinna sig där. Med tiden blevo é. borgerskapets förtroendemän och organ för städernas självstyrelse (magistraten el. rådet) i Nordfrankrike och Flandern samt erhöllo främst förvaltande uppgifter. Jfr Schöffen. — Litt.: W. Sickel, »Die Entste-hung des Schöffengerichts» (1885); E. Beau- douin, »La participation des hommes libres au jugement dans le droit franQais» (1888). E.K. Echidna [e'kid-] (grek., orm), grek, myt., vidunder, till hälften kvinna, till hälften orm, bodde i en håla på en av de Pithyusiska öarna, dit hon lockade förbiseglande för att sedan uppsluka dem. Moder till bl. a. Kerberos, Hydra, Chimaira m. fl. [W. N.] Echidna [eki'-], ett släkte näbbdjur, se M yrpigg s v i n. Echina'cea [eki-], växtsläkte, se Rudbec-k i a. Echina'ster [eki-], zool., ett släkte sjöstjärnor (se d. o.). Echinidæ [eki'-], zool., en fam. sjöborrar (se d. o.). Echinoca'ctus [eki-], kaktussläkte med o 400 arter i relativt torra områden av s. Nord amerika och n. Sydamerika. De ha klotformig el. klubblik, sällan cylindrisk, taggbeväpnad, långsfårad stam och toppställda, oftast stora, röda, gula, vita el. violetta blommor. Odlas mycket ss. prydnadsväxter. Jfr Kaktusväxter. A. V-e. Echinoce'reus [eki-], kaktussläkte med o. 40 arter, huvudsaki. i s. Nordamerika. Den lågväxta, cylindriska el. kantiga, starkt beväpnade stammen blir ofta genom stark förgrening vid basen tuvad och bär sidoställda, rödfärgade, gula el. vita blommor. Många arter odlas ss. prydnadsväxter. Jfr Kaktusväxter. A. V-e. Echinoco'ccus [eki-]. Hundar, i vilkas tarm ekinokokusmaskar (Tæ'nia echinoco'ccus, se Binnikemaskar) finnas, få lätt sin hårbeklädnad förorenad av ägg el. avlossnade, utförda, äggfyllda leder av nämnda mask. Vid oförsiktigt umgänge med sådana hundar kunna äggen överföras till människans tarmkanal. Här utveckla de sig till små larver, som komma över i blodet och föras till olika organ, varest de utbilda sig till ekonikokusblåsor. Dessa uppträda vanligast i levern, men även i andra bukorgan och i lungorna; oftast stannar det vid en enstaka blåsa, mera sällan träffas flera. Blåsan kan nå ansenlig storlek och ger symtom av en godartad svulst, ss. förstoring av organet och smärtor. Vid sekundär infektion kan blåsan omvandlas till en varhärd. Behandlingen bör gå ut på att genom operation avlägsna parasiten. Spontan tillbakabildning kan dock förekomma, om parasiten dör. Sjukdomen förekommer endast i sådana länder, där ekinikokusmasken är vanlig hos hundarna. Från vårt land är den knappast känd. af K. Echinoco'rys [eki-], utdött släkte sjöborrar, se Ananchytes. Ecvhinode'rma [eki-], Echinode'rmata, en klass ryggradslösa djur, seTagghudingar —1119 — — 1120 —