beaktansvärda insatser, 1804—10 fungerade som 1:e direktör vid hovkapellet och spektaklerna och 1805—13 var överintendent och preses i Målar- och bildhuggarakad. Efter att ha givit uppslaget till Lantbruksakad. blev han 1813 dess ständige ordf. och var från s. å. även president i Kommerskollegium. 1815 blev E. friherre; han slöt själv sin ätt. — Litt.: Jenny af Forselles, »A. N. Clewberg-E. och hans omgifning» (1903); J. H. Kellgren, »Brev» utg. av O. Sylvan 1923). <tab>C. Edelcreutz [-kröjts], Daniel, friherre, ämbetsman (1761—1828), 1788 överauditör vid arméns generalkrigsrätt i Finland, 1790 häradshövding, 1799 advokatfiskal i Svea hovrätt, 1802 underståthållare, adlad 1808, friherre 1816. 1809 blev E. landshövding i Stockholms län och skötte efter 1818 även överståthållarämbetet i Stockholm. <tab>H. Bg.

Edelfelt, Albert Gustaf Aristides, finländsk målare (1854—1905), härstammade från en sv. släkt — fadern hade kommit från Sverige, och E. räknade alltid nära förbindelser med dennes fosterland. E. studerade först vid Helsingfors univ. men övergick snart till konsten. Efter en kortare vistelse i Belgien, vars historiemåleri gjorde starkt intryck på honom, kom E. (1874) till Paris, där han länge vistades, också under de senare åren. Bl. a. var det Bastien-Lepages konst, som tilltalade honom; av ljusmåleriet rönte han också intryck. Vid världsutställningen i Paris 1889 fick E. hedersmedalj. Han inriktade sig nu på den historiska genren och väckte stort bifall redan genom sina första utställda bilder, »Drottning Blanka» (1877) och »Hertig Karl vid Klas Flemings lik» (1878), vilka också i Sverige blivit synnerligen populära. I denna riktning kulminerade hans konst i den stora framställning av Åbo univ:s grundläggning, som han utförde för Helsingfors univ:s aula. Högst står han emellertid i kompositionerna till »Fänrik Ståls sägner», utförda i präktiga teckningar, som utgåvos i tryck; några också i olja el. akvarell, t. ex. »Landshövdingen» och »Björneborgarnas marsch» (se bild vid d. o.). Samtidigt med G. Cederström och, i dikten, C. Snoilsky upptar E. ämnen ur de breda lagrens levnadsförhållanden; hit höra »Ett barns likfärd» (1879) och »Sorg» (1891). »Gudstjänst i nyländska skärgården» (1880) inköptes till Luxembourggalleriet. Den idylliska, ljust nordiska stämning, som råder i denna bild, återkommer i flera andra strandbilder. Jämsides målade han friska havsstämningar. »På havet» (1883) inköptes till Göteborgs museum (där också en skiss därtill). Under hela sin verksamhetstid framträdde E. som porträttmålare, och han blev en av samtidens förnämsta, vid sidan om Sargent och Zorn. Karakteristiskt uttryck, elegans i hållningen och raffinemang i utförandet utmärka hans bilder; bland de förnämsta äro porträtten av modern (1883), av Pasteur, d:r Roux, G. Mittag-Leffler (Djursholm), J. W. Runeberg, Viktor Rydberg (Nationalmuseum, Stockholm), Pietro och Mario Krohn samt av Aino Ackté och Ida Aalberg. E. utförde även porträtt i Ryssland samt också på de senaste åren i Sverige (Bennet, Örtofta). Oljemåleriet var E:s egentliga teknik, men han målade också med framgång pastell (»Ville Wallgren» i Göteborgs museum m. fl.). E. framträdde även som etsare, särsk. av karaktärshuvuden. — E. är representerad i Nordens större museer, framför allt i Ateneum, Helsingfors. Jämte teckningarna till »Fänrik Stål» utgåvos också hans teckningar till »Julkvällen» och »Kung Fjalar» samt till Snoilskys »Svenska bilder». — Även som förf. intar E. en framträdande plats. Hans »Minnesteckningar, uppsatser och konstbrev» utgåvos i en samling efter hans död 1905. Ur hans brev till modern publicerades »Ur A. E:s pariserbrev» (1917), »Resor och intryck» (1921), »Liv och arbete» (1926) samt »Middagshöjd» (1928). Dessa senare samlingar äro utg. av E:s syster Bertha Carolina E. (f. 1869), som även förf. en biografi över modern Alexandra E., f. Brandt (1921) samt utg. andra memoarverk (särsk. Emilie Björksténs dagbok, 1922) samt dikter. — I »Små konstböcker», 12 (1911) ha reproducerats en del av E:s tavlor och etsningar. — Litt.: J. Ahrenberg, »A. E.» (1902); J. Strengell, »Finska mästare» (1906); J. Öhquist, »A. E.» (1910). <tab>E. W. E'delinck, Gerard, flamländsk-fransk kopparstickare (1640—1707), kallades 1665 till Paris, där han snart intog ställningen som den förnämste bland Ludvig XIV:s gravörer. E:s över 400 stick, därav många i mycket stort format, omfattande en mängd porträtt, bl. a. 14 av Ludvig XIV, vidare religiösa motiv efter Rafael, Lionardo, Reni och Champaigne samt allegorier efter Lebrun, utmärka sig för rikt växlande ton och teknisk fulländning. <tab>G. V. E'delsheim [-haim]. 1) Ludvig von E., friherre, tysk diplomat (1823—72), gick 1861 i hessisk tjänst, var på olika poster verksam ss.