EGENSKAP 10,000 år. — Betrakta vi e. på en bestämd trakt av himmeln, t. ex. inom en stjärnbild, så finna vi vid första påseende, att där-varande stjärnor synas röra sig med växlande hastighet i alla möjliga riktningar. För att erhålla de karakteristiska egenskaperna hos e. får man använda de metoder, som gälla för behandlingen av statistiska massföreteelser. Först beräknas medelriktningar för stjärnornas e., som enklast erhållas ur medelvärdet på deras e. i rektascension och deklination. Det visar sig därvid, att stjärnorna i medeltal liksom strömma bort från en punkt på n. himlen, belägen i stjärnbilden Herkules, en punkt, som man plägar kalla a p e x, och följaktligen samtidigt röra sig emot en motstående punkt på s. himmeln. Denna punkt kallas a n t i a p e x och ligger i stjärnbilden Lepus el. Haren. Denna medelrörelse hos stjärnorna är, ss. det snart visade sig, endast en reflex av solens rörelse. Då solen rör sig emot en punkt i stjärnbilden Herkules, förefaller det, som om stjärnorna rörde sig ifrån just samma punkt. Denna förklaring lämnades redan av W. Herschel (1783), som också först upptäckte tillvaron av denna stjärnströmning och likaledes ganska nära bestämde apex’ läge, ehuru han endast hade 14 e. att förfoga över. —■ Om e. minskas med sina medelvärden, så att solens rörelse elimineras, visar det sig, att de återstående värdena icke äro lika fördelade åt alla håll, utan fördelningen har en elliptisk form. Det inträffar därvid, att dessa ellipser ej äro huru som helst belägna på himmeln, utan deras storaxlar äro riktade, åtm. approximativt, mot en bestämd punkt på himmeln, belägen i stjärnbilden Sagittarius (Skytten). Denna punkt kallas v e r t e x. Den holländske astronomen Kapteyn, som först påpekade denna lag för e:s fördelning, ansåg sig kunna förklara den genom tillvaron av två stjärnströmmar, som skulle möta varandra i Vintergatan (1905). En annan förklaring lämnades (1907) av Schwarz-schild, som antog, att stjärnornas hastigheter voro ellipsoidiskt fördelade. Det har uppvisats av Charlier, att Kapteyns två-strömmar-hypo-tes icke låter förena sig med de observerade e., men att däremot den ellipsoidiska hypotesen står i fullständig samklang såväl med observationerna som med den statistiska mekaniken, vilken också förklarar, varför storaxlarna äro riktade mot en punkt belägen i stjärnbilden Skytten. Ch. Egenskap. Ang. ärftlig och icke ärftlig e. se Ärftlighetslära. Egensvängning hos en elektrisk strömkrets är den växelström, vars frekvens bestämmes genom kretsens egen kapacitet och självin-duktion (se Växelström, Elektriska svängningar och SvängningarJ./l.U.L Egentliga Finland, Finlands sydvästligaste landskap, gränsar i v. till Skiftet, i n. ö. till Satakunta och Tavastland och i ö. till Nyland. E. F. omfattar 8,876 kvkm. med 251,214 inv. (1926), därav 184,371 på landsbygden och 66,843 i stad. Så gott som hela E. F. ligger lägre än 150 m. ö. h. Dess yta bildar ett i stort sett jämnt plan, som sluttar från n. ö. mot s. v. och vars s. v. del ligger under havsytan. över detta plan uppskjuta här ryggar och kullar och bilda den utomordentligt örika Åbo skärgård. De största öarna äro Pargas, Kimito, Gustavs, Korpo, Nagu, Iniö. I s. kustområdet dominera de svensktalande med 2/3— e/io av hela befolkningen, i n. delen och i det inre är denna uteslutande finsktalande. Av städerna tillhöra Nystad och Nådendal helt och hållet det finska språkområdet, medan Åbos inv. till mindre än Va äro svensktalande. E. F. utgör s. delen av Åbo och Björneborgs län och omfattar häraderna Vehmo, Virmo, Piikkis, Halikko och Masku. Viktigaste kommunikationsleden till lands är järnvägen Nystad—Åbo—Karis, som följer den inre kusten. Linjen Åbo—Akkas—Tammerfors förenar E. F. med det inre landet. J. F. Egentligt värme, se Specifikt värme. Egentlig vikt, se Specifik vikt. Egenvarma djur, homoioterma djur, sådana djur, vilkas kroppstemp. inom vissa gränser är oberoende av det omgivande mediets temp. och normalt ligger avsevärt över denna. Jfr Växelvarma djur och Kroppstemperatur. H. W. Egenviiligt övergivande, även kallat förlöpande, lat. malitio'sa dese'rtio, den ene makens ensidiga och oberättigade övergivande av andra maken och hemmet. Kyrkomötet i Tri-dent (1500-talet) införde för katolska kyrkans räkning e. ö. som en anledning till skillnad till säng och säte. Från katolsk kyrkorätt upptogs e. ö. i sv. kyrkoordningen 1571. En längre tids fortsatt e. ö. el. frånvaro utrikes efter e. ö. var och är ännu i flera protestantiska länder en anledning till äktenskapsskillnad. Föregivet e. ö. användes både i Sverige (till 1916) och Tyskland, då skilsmässa efter överenskommelse mellan makarna icke var tillåten, som ett medel att åvägabringa dylik. E. K. Egen växel är en sådan, i vilken utställaren förbinder sig att själv utbetala växelbeloppet på förfallodagen. Sådana växlar behöva naturligtvis ej accepteras. Postremissväxlar utställas ibland ss. egna växlar. Vhgn. — 3 — — 4 —