EGNAHEM sträckta områden och därigenom bereda jord åt den obesuttna befolkningen. I mera modern gestaltning har denna verksamhet pågått sedan början av 1890-talet genom upplåtelser av skogstorp (sedermera s. k. odlingslägenheter) samt fr. o. m. 1918 genom upplåtande av s. k. kolonat. Enl. riksdagsbeslut 1929 skall upplåtelse av kolonat för framtiden upphöra. Den normala formen för upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker är numera utlämnande av kronotorp. Sådant torp upplåtes under nyttjanderätt på 50 år, under de första 15 åren avgiftsfritt och därefter mot viss årl. arrendeavgift. Kronotorpare kan erhålla odlings- och byggnadsbidrag. Under vissa villkor äger han dessutom rätt till inlösen med äganderätt av det upplåtna området. Även genom lagstiftning ha statsmakterna sökt direkt befrämja e.-verksamheten på landsbygden. Sålunda medger den 1918 införda s. k. ensittarlagen (ändrad senast 1929) brukare av visst område, å vilket finnes honom tillhöriga bostadshus, rätt att under vissa villkor tillösa sig det upplåtna området. För finansiering av inlösningen kan i en del fall erhållas e.-lån. Denna lagstiftning har visat sig äga stor betydelse för tryggande av bostadsförhållandena på landsbygden. —■ Även i våra städer och stadssamhällen har e.-idén särsk. under de senaste årtiondena slagit alltmera igenom. Drivfjädern har här varit de bredare befolkningslagrens stegrade behov av tryggare och mera tillfredsställande bostadsförhållanden, än vad hyresbostadssystemet i allm. erbjuder. Det egna hemmets företräden ur bocndesyn-punkt ha efter hand blivit alltmer uppenbara. Det är, i sht för barnen, sundare än lägenheterna i hyreskasernerna; den egna bostaden verkar uppfostrande och ökar familjetrevna-den. Där bostaden uppföres med tillräcklig omsorg, ev. delvis av ägaren själv, blir den i regel även billigare än den förhyrda lägenheten. Särsk. efter kriget har också den allmänna knappheten på bostäder och därmed sammanhängande höga hyrespris i storstäderna verkat i hög grad befordrande på e.-rörelsen i sådana samhällen. Ss. naturligt är, har denna form av e.-verksamhet nått sin största utbredning inom de större städernas ytterområden. Till en början realiserades e.-tanken i stadssamhällen väsentligen genom enskild spekulation. Företagsamma jordägare sålde tomtmark invid städerna och lyckades förmå personer att bosätta sig där. Denna bebyggelse ordnades och planerades emellertid ofta på ett mindre tillfredsställande sätt, vilket efter hand nödvändiggjorde lagstiftningsåtgärder mot vad man kallat för »kåkstadsbildningen» på olika håll i landet. Sedermera har rörelsen gått snabbi framåt, mycket tack vare den omfattande verksamhet, som nedlagts av e.-bolag och e.-förening-ar. Invid huvudstaden och andra större städer ha bildats hastigt uppblomstrande trädgårdsstäder och villasamhällen, vilka ur sanitära och andra synpunkter i alhn. fylla högt ställda anspråk. Av största betydelse även för denna form av e.-väsendet har varit den un-derstödsverksamhet, som det allmänna i olika former utövat till rörelsens fromma. Städerna ha i stor utsträckning tiHhandahållit erforderlig tomtmark och särsk. under och efter världskriget ställt betydande lånemedel till förfogande för ändamålet (jfr Bostadsfrågan). En särställning i detta hänseende inlager huvudstaden, vilken sedan 1904 inköpt över 5,000 har mark för exploatering åt e.-byggare. Trädgårds- och villastäderna i det yttre Stockholm äro också de ojämförligt mest betydande i landet. Jordupplåtelserna å stadens mark ske under tomträtt, en 1907 införd form av besittningsrätt, vilken i många hänseenden inneburit betydande fördelar och varit av största betydelse för e.-rörelsens utveckling särsk. i Stockholms förorter. Lån till byggnadernas uppförande erhålles i huvudstaden genom en särskild tomträttskassa. Även statsmakterna ha i betydande utsträckning lämnat sin medverkan till befrämjande av e.-verksamheten i stadssamhällen. 1909 inrättades på statens lillskyndan Konungariket Sveriges stadshypoleks-kassa för lämnande av primärkredit åt byggnadsförelagare (se Bostadsfrågan, sp. 759). Världskrigets rubbningar på bostadsmarknaden nödvändiggjorde extraordinära åtgärder från statens sida i syfte att upphjälpa den lamslagna byggnadsverksamheten. I detta syfte inrättades 1920 Statens bostads-lånefond. Fonden står numera inför sin avveckling i samband med upprättandet av Svenska bostadskreditkassan (jfr Bostadskreditkassan och Bostads-lånefond). I samband med långivningen på detta område har staten också genom sitt för ändamålet inrättade organ, Statens byggnad s-b y r å, bedrivit en omfattande rådgivande verksamhet av stort värde. Till ledning för e.-byggare har byggnadsbyrån därvid låtit utarbeta förtjänstfulla typritningar till en- och tvåfamiljshus, vilka tillhandahållas allmänheten till billigt pris och vunnit stor spridning. — Sluti. är att nämna de e.-samhällen, som mångenstädes ute i landet uppstått invid bruks- och industriorter genom att arbetsgivarna till — 23 — — 24 —