EGYPTEN hösten. Ända till våra dagar har man på detta sätt odlat sådana jordar, som ligga tillräckligt lågt för att kunna sättas under flodens högvatten. I våra dagar har man emellertid övergått till odling av kulturväxter, som ha betydelse för världshandeln, främst sockerrör och bomull, och för att man skall lyckas odla dessa växter med lång vegetationsperiod, måste man kunna bevattna kulturmarken hela året om. Man har därför konstruerat spärrdammar. Den väldigaste är Nildammen vid Assuan, som rymmer 2,423 mili. kbm. och som vid högvatten förvandlar Nildalen ovanför till en 300 km. lång fjordsjö. Härigenom har vunnits, att odlingsmarken hela året om kan bevattnas och hållas i kultur; av vanliga sädesslag tagas nu 3 skördar i st. f. 1 förut, och växter med lång vegetationsperiod ss. bomull kunna nu odlas. Vidare har man nu kunnat i mycket stor omfattning lägga även högre belägna marker under kultur. Större delen av Nildalen är nu hela året om en grönskande oas, där odlingen av bomull och sockerrör breder ut sig på bekostnad av vete, majs, korn, durra, ris. Dadel- och i s. Egypten även dumpalmen (Hyphæ'ne the-ba'ica) beskugga byarna. Även lundar av olivträd och sykomorer (Ficus sycomo'rus) förekomma. I bevattningskanalerna och flodarmarna växa här och där papyrus och mera ofta blå och vit lotus (Nymphæ'a cæru'lea och lotus). En bjärt motsats mot Nildalens yppiga vegetation utgör öknens. Vida sträckor sakna här fullständigt all växtlighet. Detta gäller särsk. klippöknarna. I wadi-dalarna möter man däremot enstaka buskar el. snår av dylika, särsk. av Aca'cia- och Ta'marix-arter. På saltmarker dominera chenopodiacéer (Sa'lsola-, Halo'xylon-, Suæ'da-arter). J.F. Djurvärld. E. tillhör gränsområdet mellan den palearktiska och den etiopiska regionen. Dess nutida djurvärld är fattig. Nilkrokodiler och flodhästar förekomma nu endast i s. E. Bland däggdjur märkas schakal, strimmig hyena, fennek, faraoråtta, springråttor samt dorkasgasell. Bland rovfåglar finnas egyptiska gladan och smutsgamen samt ett stort antal vadare och simfåglar, ss. den heliga ibisen och den vita kohägern. Vidare märkas glasögonormen och i de ökenartade områdena hornormen. Under den äldre tertiärtiden utgjorde E. ett viktigt utvecklingscentrum för vissa djurgrupper, ss. elefant- och sirendjuren. Den urspr. under kvartärtiden rika faunan har förändrats och blivit alltmera fattig dels på gr. av att klimatet småningom blivit torrare och dels på gr. av den under senare tid starka kultiveringen av landet. Y. Ln. Befolkning. Det egyptiska folket visar än i dag ung. samma rasegenskaper som för 4,000 år sedan. Det tillhör den nordafrikanska grenen av den vita rasen och talade förr ett hamitiskt språk. Sedan den arabiska erövringen talas en arabisk dialekt. Lantbefolkningen, de egyptiska bönderna, vanl. kallade fellaher, äro muhammedaner. De äro en kraftig, smärt och högrest ras med gulbrun till bronsbrun hudfärg. Stadsbefolkningen, de s. k. kopterna (sed. o.), är ljusare. Dessa utgöra 6 % av befolkningen och ha bevarat en gammal form av kristendomen och bibehållit det hamitiska språket som kyrkospråk. Dessutom finnas i öknen c:a 600,000 beduiner och i städerna 180,000 européer och 30,000 turkar. Då hela E:s folkstock är sammanträngd på Nildeltals och Nildalens ringa areal av 35,000 kvkm., blir folktätheten här mycket stor, i medeltal 404 pr kvkm. övre E. har den tätaste befolkningen (462 pr kvkm.). I nedre E. har dock prov. Menufish 686 pr kvkm. J. F. Historia. Den av vissa egyptologer förfäktade meningen, att E. aldrig ägt någon förhistorisk tid, har genom de sista årtiondenas forskningar blivit vederlagd. Liksom de Nildalen omgivande högslätterna, vilka förut varit trädbevuxna och beboeliga, har även det egentliga E. att uppvisa fynd av en rent paleolitisk prägel. Särsk. i Kairos och Tebes omgivningar äro ur diluviala avlagringar uppsamlade stenredskap, liknande dem vi känna från Europas äldsta stenålder. Den yngre paleolitiska tiden företrädes i E. liksom i de omgivande länderna av capsienkulturen (se Capsien). Från det neolitiska skedet kännas ett stort antal gravar i övre E. I hoptryckt sidoläge med uppdragna knän ligga de döda i enkla gropar i ökensanden men rikligt utrustade med matvaror, vapen och redskap. Särsk. de präktiga sten-kärlen och utsökta flintföremålen vittna om en anmärkningsvärt hög kultur. G. Em. E:s politiska enhet uppnåddes först vid övergången till historisk tid; urspr. var landet delat i en rad småstater med var sin stad som politiskt och religiöst centrum. Genom samling av dessa uppstodo efter hand i n. E. två riken, ett mindre, västligt, som till slut underkuvades, och ett större, östligt. Det sista förmådde utbreda sin makt över hela Nildalen. Huvudstaden i det första samlade E. var H e 1 i-o p o 1 i s. Hur länge detta rike bestod är ovisst; E. blev åter delat i två riken, »Horusdyrkarnas riken», som omtalas i den mytiska historien. Den andra samlingen av E. utgick från s. E. Traditionen har i Menes från Tinis sett den härskare, vilken äntligen samlade E.; hans namn står först i alla konungalängder, och med honom börjar den historiska tiden i E. — 29 — — 30 —