EGYPTISKA SPRÅKET beteckningar på parvis sammanhörande begrepp. En del av de maskulina orden hade ändeisen -w, som dock för det mesta icke uttrycktes i skrift; femininerna karakteriseras med -t, som under loppet av det nya riket försvagades till -a; plur. mask, ändas på -w, fem. på -wt; dualis har ändelserna -wj och -tj. Adjektiven ställas efter substantiven och böjas efter dessa: sing. dual. mask. sn nfr sn. wj nfr. wj fem. jr. t nfr. t jr. t nfr. tj plur. mask. sn. w nfr. w fem. jr. wt nfr. wt E. s. känner icke kasus, men använder i stället (jfr modern franska) prepositionskon-struktioner; här nämnes blott, att dativ betecknas med prepositionen n, till. I e. s. förekomma två slags genitivkonstruktioner, den s. k. direkta och den indirekta; den förstnämnda består av en enkel sammanställning av ord och placerar det styrande ordet ef ter det styrda; vid det andra slaget knytas de två orden samman med partikeln nj, fem. n. t, plur. n. w, fem. n. t (den blir dock oföränderlig och skrives n), d. v. s. »hörande till»: pr Jmn el. pr nj Jmn, Amos hus; hm. t sn. f el. hm. t n. t sn. f., hans broders hustru. Verbets stam består i regel av 3 konsonanter (3-radikalt); dessutom finnas icke få stammar, som blott bestå av 2 konsonanter, andra av 4 el. 5; de sista äro i regel utvecklingar av en ursprungi. 3-radikal stam. Genom prefixet s- kan varje verbstam antaga en kausativ betydelse: nfr, vara vacker, s-nfr, försköna. De egyptiska verben skilja mellan aktiv och passiv; däremot är de indoeuropeiska språkens tempusbildning, vilken uttrycker om en handling är avslutad el. under utförande, främmande för e. s. Egendomlig i den egyptiska verbalböjningen är ett modus efter följande schema: sing. 1 sdm-kwj, jag hör, plur. 1 -wjn 2 mask. -tj 2 -twjn 2 fem. -tj 3 mask. -j-w 3 -w 5 fem. -tj Detta modus har ofta sammanställts med det semitiska perfektum, enär det råder en viss överensstämmelse mellan ändelserna i de två sammanställda serierna; men det bör betonas, att den egyptiska serien, som i den egyptiska grammatiken på gr. av dess ofta förekommande övers, med particip i moderna euro peiska språk (särsk. tyska) betecknas med pseudoparticip, har en annan funktion än det semitiska perfektum; ty sdm.tj betyder icke blott» du hör» utan även »när du hör». Den hade urspr. en aktiv och en passiv form; av dessa gick den första tidigt förlorad och ersattes med prepositionskonstruktion. Under det första årtusendet f. Kr. försvann också den passiva formen, och i koptiskan finnas blott enstaka rudiment därav. Den egentliga suffixkonjuga-tionen har ännu icke blivit tillräckligt gram-matikaliskt undersökt. Den bildas genom 3 konstruktionselement, verbalelementet, vilket dock icke, som man allmänt antar, kan vara av participial utan snarast är av gerundiv natur, en serie augment, som tillföra böjningen dess nyanser beträffande innehållet: 0, n, jn, hr, k’ samt personalsuffixer. Med augmentet 0 har böjningen följande form: sing. 1 sdm-j, jag hör plur. 1 sdm.n 2 mask, sdm-k 2 sdm.tn 2 fem. sdm-t 3 mask, sdm-f 3 sdm-sn 3 fem. sdm-s Med de övriga augmenten efter formeln: sdm.n.f., sdm. j n.f., sdm. hr. f. sdm.k’.f. Genom att inskjuta augmentet tw mellan det primära augmentet och personalsuffixet antar flexionen passiv karaktär: sdm.n.tw.f., han hördes. Formen sdm.f. har dessutom en annan passivbildning, med infogande av -w-: sdm-w-f, han hördes. Verben med svaga konsonanter som sista radikal visa, att vid formen sdm.f. har funnits en serie olika former, som morfologiskt skilja sig från varandra genom ent olika betoning (sdm.f. = sdm'f sdmf, sd'mf etc.), vilket framkallar en förskjutning i betoningen. I nyegyptiskan är suffixflexionen försvagad genom omskrivningar med hjälpverb, främst genom verben jw och wnn, vara, jrj, göra, 'h', stå (redan i det mellersta riket). jw sdm.k du hör jw sdm.n.k du hörde jw.k. sdm.k du brukar höra wn.jn.k sdm.tj då hördes du 'h' sdm.k du hör sdm pw jr. n.k. höra var det som du gjorde (du hörde). Imperativen består i sing. av den rena verbalstammen; i plur. brukar det äldre språket ändeisen -j, det yngre -w. Infinitiven, som behandlas som ett subst., har vid de vanliga verben ingen ändelse; vid verb, som sluta på en svag radikal, ant. w el. j, antar den fem. form och slutar på -t. — 55 — — 56 —