EGYPTISK KONST Även participet skiljer mellan aktiv och passiv, mellan den fullbordade och den ofullbordade handlingen; formerna träda tydligast fram vid verb med iv el. j som sista radikal: aktiv mrr (ofullbordad handling) mr (fullbordad » ) passiv mrr (ofullbordad » ) mrj (fullbordad > ) Den märkligaste bildningen i den egyptiska grammatiken är den s. k. relativformen, som användes dels som subst., dels som relativsats: sdm-t ntr, det som Gud hör, hm.t mrr-t.k, kvinnan, som du älskar. Relativformerna skilja mellan den ofullbordade och den fullbordade handlingen, mellan mask, och fem.: ofullbordad handling: mask, sdm-w.f fem. sdm-t.f fullbordad handling: mask, sdm-w.n.f fem. sdm-t-n.f Ordställningen i satsen är i regel fast och har följ, form: verb, subjekt, objekt, dativ-objekt och närmare bestämningar. Äro subjekt, objekt och dativobjekt pronomina, ställas dessa framför substantiven, och framför dessa gå suffixerna. — Litt: A. Erman, »Aegyptische Grammatik» (4 Aufl. 1928); A. H. Gardiner, »Egyptian grammar» (1927). O.K.-P. Egyptisk glasögonorm, se Glasögonormar. Egyptisk konst. Den egyptiska konsten, vars utveckling man kan följa från 5:e årtusendet f. Kr. fram till den kristna religionens genombrott, är'av rent nationellt ursprung; blott i ringa grad, en kort tid under 18 :e dynastien (c:a 1400), har den mottagit främmande impulser, men under alla tider har den i rikt mått övat inflytande på grannlandens konstnärliga utveckling. Den egyptiska konstens historia går tillbaka ända till grundläggandet av det egyptiska enhetsriket vid början av 4:e årtusendet f. Kr. Från bägge de stora kulturer, som behärskade Nillandet under förhistorisk tid, ha (genom de sista årens utgrävningar) vittnesbörd framkommit om en rikt utvecklad konst; den når sin höjdpunkt i den formrika keramiken med den såväl geometriska som naturalistiska orna-mentiken och i de delikat utförda elfenbens-sniderierna, såväl i rundskulptur som i relief (fig. 3). Det viktigaste konstverket från l:a dynastiens tid är »Narmers palett» (fig. 4), en mäktig skifferplatta, prydd med kraftiga reliefer i djärv linjeföring, vilken har sin konstnärliga förebild i den förhistoriska tidens talrika skifferplattor; vi stå här inför ett historiskt monu ment — det första i Egypten —, som förhärligar Sydegyptens seger över Norden, varigenom det egyptiska enhetsriket upprättades. I rang med detta står den lilla fragmentariska elfenbensstatyetten av en gammal konung, höljd i en egendomlig, brämad kappa (fig. 5). Under den långa 2:a dynastien tyckes e. k. stå stilla, men med den en kort tid härskande 3:e dynastien blomstrar den åter upp. Hos Manetho, Egyptens historieskrivare under grekisk tid, heter det, att under Zoser — det nya kungahusets betydelsefullaste härskare — byggdes det första stenhuset i Egypten. Det är framför allt i arkitekturen, utvecklingen gör sig så starkt gällande. Zoser byggde den väldiga avsats- el. trapp-formiga pyramiden vid Sakkara (fig. 1), en av världens första jättebyggnader. Om Imhotep (se denne) vet traditionen att berätta, att han var betydande både som läkare och arkitekt. Under 3:e dynastien börjar den egyptiska reliefframställningen antaga den typiska form, som slutgiltigt uppträder något årh. senare. Småningom följer rundskulpturen efter; den bevarar dock länge sin primitiva prägel och sin arkaiska form. Vad som förberetts under 3:e dynastien kommer till full utveckling under den kommande tiden. 4:e dynastien är de stora byggherrarnas släkt; de resa de väldiga pyramiderna (se d. o.) vid Gise (fig. 2), gravmonument för konungarna Cheops,Chefren och Mykerinos. Omkr. de mäktiga kungagravarna fylka sig stormännens sista vilorum; de ha formen av stympade pyramider med rektangulär bas; efter sin likhet med de utanför de arabiska husen i nutidens Egypten stående lerbänkarna kallas de vanl. mastaba. Medan de stora kungagravarna ha nakna väggar — blott under den 6:e dynastien äro gravkamrarnas väggar täckta av de s. k. pyramidtexterna, magiska inskrifter, som tänkts trygga den döde konungen en lycklig lott i den andra världen —, prydas väggarna i stormännens gravar av reliefer, som avbilda den döde i hans dagliga verksamhet, på jakt, i hemlivet o. s. v. (fig. 6). I det gamla riket når rundskulpturen en höjdpunkt, som man knappast finner i senare e. k.; den behärskar t. o. m. den svåra porträttframställningen. Den majestätiska statyen av konung Chefren (bild se pl. vid art. Bildhuggarkonst), de ofta avbildade konstverken »Skrivaren» (fig. 7) i Louvren och »Byfogden» (fig. 8) från Kairo äro typiska prov på vad det gamla riket förmådde i rundplastik. Då Egypten åter fick lugn efter de inre krigen, som lett till statens fullständiga upplösning, fann konsten liksom litteraturen en ny tillflyktsort hos härskarna i Herakleopolis. Men traditionen från det gamla rikets storhets — 57 — — 58 —