EGYPTOLOGI Prov på hieratisk skrift på Papyrus Ebert från omkr. 1600 f. Kr., nu i Leipzig. Egypten började man allmännare bruka dessa, först vid bibelövers., sedan vid andra skrivelser av litterär el. officiell karaktär. Från den demotiska skriften upptogos 7 tecken, för att täcka ljud, vilka det grekiska alfabetet icke hade. Detta utvidgade grekiska alfabet, omarbetat för egyptiskan, kallas det koptiska (se d. o.). — Litt.: A. Erman, »Die Hieroglyphen» (1917). O.K.-P. Egyptisk tideräkning. Det egyptiska året var ett solår med 12 mån. å 30 dagar; de återstående 5 dagarna (»det korta året<) ingingo icke i någon månad. Året delades i 3 årstider å 4 mån.: sommar, vinter och vår. Nyåret inföll vid den tid, då Nilen började stiga, mitten av juli. Det egyptiska året avviker med % dag från det verkliga solåret; efter 1,461 egyptiska år har man alltså förlorat ett helt år. E. t. känner ej någon fast tidpunkt, från vilken andra data beräknas, ss. t. ex. Kristi födelse; man använder konungarnas regeringsår för att fixera en tidpunkt, dock urspr. ej t. ex. en viss konungs 3:e regeringsår utan det år av hans regering, då någon märklig händelse inträffade. Regeringsåret räknades ant. från årsdagen för tron-bestigningen el. från början av det kalenderår, Samma text som den 'hieratiska ovan, omskriven till hieroglyfer. Siffrorna avdela meningar. Innehållet är ett recept »för magen, då den är sjuk. Använd kummin, gåsfett, mjölk, att kokas och drickas». under vilket tronbestigningen ägt rum. E. Meyer har hävdat, att denna kalender skulle vara införd i Egypten redan 4241 f. Kr., men under de sista åren märkes en tendens att reducera detta höga tal och anse 2781/76 som utgångspunkten för e. t. O. K.-P. Egyptiskt mörker, ogenomträngligt mörker, även om oförmåga att förstå o. d.; i anslutning till bibelns framställning i 2 Mos. 10 om det tredagars mörker, som lägrade sig över Egypten vid israeliternas uttåg. Egyptisk ögoninflammation, t r a k o m, se Bindehinna. Egyptologi', namnet på den vetenskap, som studerar och utforskar den gamla egyptiska kulturen från den historiska tidens början till kristendomens införande. Utanför e:s arbetsområde falla dels Egyptens förhistoriska kulturer, vilka studeras av den förhistoriska arkeologien, dels dess kultur under grekiskromersk tid, som företrädesvis är känd genom grekiska (och latinska) papyrer och behandlas av papyrologien; dock äro från denna period bevarade rent egyptiska monument, inskrifter och papyrer, som falla in under e. Av den kristna (koptiska) periodens kulturfenomen har endast språket, koptiska, något intresse för e.; de övriga höra nära samman med teo logi och kyrkohistoria, men koptologi håller numera på att utveckla sig till en särskild vetenskap. — Först genom tydandet av den egyptiska skriften, vilket efter förberedande arbeten av J. D. Ä k e r b 1 a d, Th. Y o u n g o. a. i sept. 1822 lyckades för J. F. C h a m p o L 1 i o n, kan man tala om en vetenskaplig e. Champollion är e:s grundare och första stora namn; vid sin död (1832) hade han icke blott uppnått en i det väsentliga riktig uppfattning av den historiska utvecklingen i Egypten, utan också, som hans efterlämnade gramma-tiska och lexikaliska arbeten visa, genom sin skarpsinnighet och sin sunda metodik trängt djupt in i det egyptiska språkets uppbyggning. — Lepsius, de Rougé, Brugsch och Chabas stå som förgrundsfigurer i den andra generationen i e:s historia. Genom den preussiska exp. till Egypten 1842—45, för vilken R. Lepsius stod som chef, och genom offentliggörandet av dess resultat i det stora verket »Denkmäler aus Aegypten und Aethiopien» (12 bd, 1849—59) skapade denne forskare en säker grund för vidare forskning. E. de R o u-g é s studier voro i övervägande grad epigra-fiska; genom dem uppstod det strängt vetenskapliga studiet av de hieroglyfiska inskrifterna. Under hans första exp. till Egypten 1862—63 togs för första gången fotografien i arkeologiens tjänst. I genial skarpsynthet — 69 — — 70 —