EHRENREICH Trots sin urspr. moderat liberala läggning kom han, i olikhet mot De Geer, att i F. k. tillhöra den mot lantmannapartiets krav starkt avvisande, konservativa och byråkratiska majoriteten. Sålunda motarbetade han kompromissen 1873 och skjutsningsbesvärens avlyftande 1878; vid försöken till uppgörelse i försvars- och grundskattefrågorna ställde han sig bestämt avvisande mot de från lantmannapartistiskt håll framställda förslagen, så särsk. 1883. I andra frågor intog han en mer förmedlande hållning, ss. i tullfrågan och beträffande unionsfrågan i dess olika faser. Han var led. och ordf, i ett stort antal kommittéer, varav blott må nämnas posten som sv. ordf, i unionskommittén 1895—98. 1872—1906 var han en av bankofullmäktige och deras ordf. 1885—86, 1890—1906. Han blev Louis De Geers efterträdare som universitetskansler (1888—98) och i Sv. akad. (1897) och tecknade där hans minne. Vid 88 års ålder nedskrev han sina memoarer, »Några minnen» (utg. 1916). E.Ths. Ehrenmalm. 1) Lars Johan E. (före adlandet Malm), ämbetsman, politiker (1688— 1774), auditör vid finska art. 1708. I rysk fångenskap 1710—12, försåg han sin regering med viktiga upplysningar om Ryssland, blev 1714 sekreterare hos Arvid Horn och 1717 i Åbo hovrätt, assessor där 1718, adlad 1719, hovrättsråd 1728, lagman i Norrfinne lagsaga 1736, revisionssekreterare 1742, v. landshövding i Äbo och Björneborgs län 1744 och landshövding där 1747—49. E. var en duglig ämbetsman och inlade både ss. sådan och ss. flitig deltagare i riksdagsförhandlingarna stora förtjänster om det härjade Finlands ekonomiska återupphjälpande. — Litt.: M. G. Schybergson, »L. J. E.» (i »Svenska litteratursällskapets skrifter», 9, 1887—88). S. Bsn. 2) Samuel Magnus E., den föregåendes son, ämbetsman, politiker (1731—1814), häradshövding på Åland 1759, assessor i Åbo hovrätt 1762, hovrättsråd där 1763—70 och 1800—06. En av mösspartiets bästa talare, spelade E. fr. o. m. 1755 en betydande roll vid riksdagarna, var 1765/66 led. av Sekreta utskottet, försvarade skickligt mössrådet 1769 och hörde till dem, som önskade ge större offentlighet åt riksdagsarbetet. 1789 stod han på konungens sida mot adelsoppositionen. S. Bsn. Ehrenpreis [è'ranprals], M a r c u s, rabbin, skriftställare (f. 27/8 1869), rabbinexamen i Berlin, 1895 d:r phil. i Erlangen (»Kabbalistische Studien», 1), rabbin i Djakovica och Osiek (i nuv. Jugoslavien) 1896, överrabbin i Bulgarien 1900, i Stockholm 1914. E. spelade en framträdande roll vid de tidigare zionistkongresserna och vann anseende ss. nyhebreisk skriftställare med essayer om M. Hess, Bialik, Herzl, Achad-Haam m. fl. Under och efter världskriget organiserade E. internationell hjälpverksamhet, bl. a. åt galisiska flyktingar, tog initiativ till flera kulturella sv.-judiska sammanslutningar, bl. a. Judiska litteratursamfundet, vars skriftserie han redigerat 1920 ff., liksom »Nationernas bibi.» (jämte A. Jensen) 1918—21 och »Judisk tidskr.» 1928 ff. E. har vunnit erkännande ss. en utmärkt sv. stilist med sina tankerika, på reseintryck från Levanten och Spanien byggda arbeten »österlandets själ» (1926), »Landet mellan öster och Väster» (1927) och »De som byggt Israel», 1 (1929), en serie själfulla karakteristiker av G. T:s profetgestalter. Till E:s’ 60-årsdag 1929 utgå-vos »Hälsningar till M. E.» och ett jubileums-häfte av »Judisk tidskr.». E. medverkar under sign. M. E-s i »Svensk uppslagsbok». C. V. J. Ehrenpreus [-pröjs], Carl Didrik, greve, riksråd (1692—1760). Ss. kopist i utrikesexp. avgick E. 1712 till Bender, deltog tappert i kalabaliken 1713, följde Karl XII till Timur-tasch och Demotika, blev 1714 kanslist och [-kommissionssekreterare-] {+kommissionssekrete- rare+} vid den utomordentliga sv. ambassaden i Konstantinopel, kom i dec. s. å. till Stralsund och i dec. 1715 till Sverige. 1718 assessor i Svea hovrätt, 1729 hovrättsråd där, åtnjöt E. ss. domare stort anseende. Ivrig deltagare i frihetstidens riksmöten, var E. 1731—1734 och 1738 led. av Sekreta utskottet, tillhörde sedan 1734 hattpartiet och blev riksråd 1739, friherre 1747, president i lagkommissionen 1748, kansler för Uppsala univ. 1751, greve s. å (ej introducerad). Både ss. riksråd och univ.-kansler inlade han stora förtjänster. S. Bsn. Ehrenreich [0'ranralz], Paul, tysk etnolog (1855—1914), företog på 1880-talet 3 forskningsresor i Brasilien och bereste sedermera också andra delar av Amerika samt Asien. Resultat av hans färder äro bl. a. »Beiträge zur Völkerkunde Brasiliens» (1891) och »Anthro-pologische Studien über die Urbewohner Bra — 77 — — 78 —