EHRENREICH siliens» (1897). Stor betydelse har E. haft som mytforskare med sina arbeten »Mythen und Legenden der südamerikanischen Urvölker» (1905) och »Allgemeine Mythologie» (1910). G. B-r. Ehrenreich [è'ranralz], Johan Eberhard Ludvig, svensk-tysk keramiker m. m. (1723—1803). E. inkallades till Sverige 1747 och blev hovtandläkare. Efter att ha prövat på flera olika verksamhetsområden fick E. privilegium att anlägga en fajansfabrik vid Marie-berg å Kungsholmen 1758. Här gjorde han en betydande insats, och under hans ledning arbetades fabriken upp till en sådan ställning, att den i konstnärligt avseende kan upptaga tävlan med de bästa i utlandet. Avsättningsmöjligheterna voro emellertid för små, och företagets ekonomiska grundval var icke nog säker, varför E. 1766 fick lämna ledningen i andra händer, men övertog i stället Stralsunds fajansfabrik 1767. Denna hade att kämpa med stora svårigheter, och efter en sprängnings-olycka, som drabbade staden, lämnade E. även denna verksamhet. Några år senare grundade han en ny fajansfabrik i Königsberg, men även denna varade blott några år. — Litt.: G. H. Stråle, »Mariebergs historia och tillverkningar 1758—1788» (i »Rörstrands samling af fajans och porslin», 2, 1889); R. Marsson, »Die Stral-sunder Fayencefabrik 1757—1790» (1928). E.F.F. Ehrenrettung [é'r-] (ty.), »räddandet av någons ära», i sv. som beteckning på skrift el. uttalande, som går ut på en omvärdering av en förut klandrad el. underskattad person. Ehrenschild [-Jilt], Conrad Biermann von, tysk-dansk politiker (1629—98). F. i Baden, kom E. med den franske diplomaten Ter-lon till Danmark och gick 1661 i dansk tjänst. E. visade sig snart som en insiktsfull ämbetsman och en skicklig underhandlare och användes framför allt i diplomatiska värv. Under Griffenfelds tid slöt han sig nära till denne men övergav honom vid hans fall och steg allt högre i konungens ynnest. Under skånska kriget följde han Kristian V och var en av fredsunderhandlarna 1679. 1677 etatsråd och 1681 adlad, var E. under den följ, tiden framför allt verksam för att nå en för Danmark fördelaktig lösning av det holstein-gottorpska spörsmålet. P. S. Ehrenskiöld, Nils, sjömilitär (1674—1728), gick vid unga år till sjöss och blev 1694 underlöjtnant vid flottan. Efter fransk örlogstjänst utnämndes E. 1700 till kapten, förde under de första åren av det stora nordiska kriget befäl på olika linjeskepp och blev 1712 schoutby-nacht (konteramiral). Våren 1714 sändes en större flottstyrka till trakten av Hangö för att hindra ryssarna att utefter finska kusten fram- tränga till Ålands skärgård och därifrån hota Sveriges kuster. E., som då tjänstgjorde på stora flottan, erhöll tillfälligt befäl över 1 skottpråm, 6 galärer och 2 skärbåtar för att n. om Hangöudd i skärgårdsleden till Äbo hejda de ryska galärer, som lyckades taga sig förbi de sv. linjeskeppen. Under stiltje och dis, som hindrade linjeskeppen att ingripa, passerade emellertid hela den ryska galärflottan, 115 fartyg stark med 20,000 soldater under amiral Apraxins befäl och med tsar Peter ombord, runt udden och gick till anfall mot E:s styrka, som räknade blott 941 man. Med beundransvärd tapperhet avslogs det ena forceringsförsö-ket efter det andra. Sedan E. sårad och medvetslös gjorts till fånge och a/3 av den tappra skaran stupat el. svårt sårats, blev passagen fri, men förlusterna å rysk sida, 3,000 man stupade och endast 25 galärer i användbart skick, gjorde, att färden till Stockholms skärgård uppgavs. Striden vid Hangöudd (på Bengtsor-fjärden) 2717 1714 är en av de ärofullaste i Sveriges sjökrigshistoria. E. hölls fången till O. Kokoschka: Albert Ehrenstein. Pennteckning. — 79 — - 80 —