EHRENSTRAHL 1721, då han befordrades till amiral och direktör vid ekonomiverket i Karlskrona. För att hugfästa minnet av E. avtäcktes i Rilax 27/7 1 928 ett monument, varvid sv. flottan representerades av bl. a. den jagare, som nu bär E:s namn. — Litt.: A. Munthe, »Sv. sjöhjältar», 3 (1900). H.S-k. Ehrenstéen, E d v a r d Phi-lipsson, ämbetsman (1620— 86). Utgången ur ett fattigt prästhem, fick E. dock som guvernör för friherrarna Khevenhüller göra långa resor genom Europa. Ss. sekreterare vid utrikesären-dena (1655) följde han Karl X Gustav under hans både polska och danska krig, adlades 1657 och åtnjöt konungens stora förtroende, så att han 1660 fick uppsätta hans testamente. 1668 hovråd och 1671 kansliråd, var E. 1672 medl. av den beskickning, som skulle medla mellan Frankrike, England och Nederländerna, och blev 1674 hovkansler. 1680 utnämndes E. till president i tribunalet i Wismar men tillträdde aldrig ämbetet och blev 1683 kungl. råd. E. är en typisk representant för den ur ofrälse hem ut gångna ämbetsmannaadeln, som under 1600-ta-lets senare del fick en så stor betydelse. Hans självbiografi är tryckt av S. Loenbom i »Anec-doter om namnkunniga och märkvärdiga svenska män», 6 (1771). P. S. Ehrenstein [è'ranftäln], A 1 b e r t, tysk-judisk diktare (f. 1886), företrädare för expressionismen. E:s diktning kretsar kring de eviga motiven kärleken och döden och tolkar en djup ensamhetskänsla (diktsamlingarna »Die weisse Zeit», 1914, »Der Mensch schreit», 1916, »Wien», 1921, »Herbst», 1923), men sysslar också med dagsproblem (»Die rote Zeit», 1917). Han debuterade som berättare med bekännelseboken »Tubutsch» (1911), vars groteska prägel går igen i »Der Selbstmord eines Katers» (1912; ny avfattning: »Bericht aus einem Tollhaus«, 1919) och i »Nicht da, nicht dort» (1916; ny avfattning: »Zaubermärchen», 1918). E. har i stor utsträckning ägnat sig åt övers, av utländsk lyrik. St. A. Ehrenstrahl. 1) David K löcker E., tysksvensk målare, tecknare och konstskriftställare (1629—98). E. deltog 1646—48 ss. skrivare vid sv. fredskansliet i Osnabrück, studerade 1648 hos djurmålaren Juriaen Jacobsz. i Hamburg samt begav sig 1651 till Sverige. En bild av C. G. Wrangels barn från s. å. är hans tidigaste kända arbete. Från 1652 härrör kolossalporträt- J. Cavalier: Porträttmedaljong i elfenben av Ehrenstrahl. Nationalmuseum. tet av C. G. Wrangel till häst (i likhet med det föregående på Skokloster) samt bilden av en tartar i röd jacka (Nationalmuseum), båda hållna i tung, brunaktig kolorit. 1653 kom E. i tjänst hos änkedrottning Maria Eleonora, som trol. bekostat den europeiska studieresa, E. 1655 påbörjade. Efter 2 års uppehåll i Venedig begav sig E. till Rom, där han uppehöll sig ett par år och omhändertogs av kardinalen, lantgreven av Hessen. Här förkovrade E. sin i Venedig förvärvade kännedom om Italiens 1500-och 1600-talskonst samt utvecklades, möjl. under ledning av P. da Cortona, till en rutinerad dekorationsmålare av utpräglad barocktyp. E., som 1659 hemkallats av Karl X Gustav för att tillträda befattningen som hovmålare, företog 1660 återfärden över Paris, där han tog starka och varaktiga intryck av Ch. Le Brun, som just detta år introducerats vid hovet och fått ett alltmer ökat inflytande, samt över London, där han tydl. mottagit avgörande impulser av Karl II :s porträttmålare Sir Peter Lely. 1661 återvände E. till Stockholm och utnämndes till hovkonterfejare. Det blev en lätt sak för ho — 81 — — 82 —