EHRENSTRÅHLE nom att uttränga den högt begåvade, ehuru i barockens och pseudoklassicitetens konst föga bevandrade danske porträttmålaren Wuchters. Hovet och högadeln överhopade E. med beställningar av porträtt och dekorationsmålningar. Ehrenstrahl. Självporträtt i svart- och något rödkrita. Hans tidigaste plafond är »Dygdernas rådslag» i Riddarhuset (1669—74). Därjämte utförde han talrika dekorationsmålningar på Drottningholm, näml. »Hedvig Eleonoras förmätning» samt »Karl XI:s födelse» och »Karl XI:s uppfostran» (i Gustav HI:s sängkammare) samt en plafondmålning och 5 dörröverstycken i den s. k. Ehrenstrahlska salongen. De sistnämnda äro dock föga konstnärliga. Bland E:s allegorier märkas: »Historien och ryktet», »Sanningen upptäckes av tiden, klokheten och rättfärdigheten, sedan avunden fördrivits», självporträtt med allegoriska figurer samt »Allegori över konsten». 1674 blev han adlad E. och 1690 utnämnd till hovintendent. E. har med tillhjälp av sin skola utfört ett mycket stort antal porträtt av ytterst växlande värde. På 1690-talet sysslade E. huvudsaki. med de båda kolossalmålningarna »Korsfästelsen» och »Yttersta domen», som voro avsedda för slottskyrkan men efter dess brand överflyttades till Storkyrkan. En beundransvärd friskhet och realism adla E:s djurmålningar, spec. då de återge vildfågel i skogslandskap. — E. har utfört ett stort antal förlagsteckningar för kopparstick: mest berömd är tvivelsutan »Ehren- strahls karusell»,, återgivande festligheterna vid Karl XH:s kröning. Därjämte har E. (enl. Nag-ler) gjort utkast till några av ill. i Karl X Gustavs historia av Pufendorf. Som konstteoretisk skriftställare framträdde han med ett flertal arbeten, bland vilka hans »Undervisning i målarkonsten» (utg. 1918 av G. M. Silfverstolpe) samt hans beskrivningar av sina främsta målningar för de kungliga palatsen samt slottskyrkan äro mest kända. E. framstår här som en beläst, trosviss och entusiastisk anhängare av den franska klassicitetens konstlära. — Förutom de ovannämnda arbetena i Riddarhuset och Storkyrkan samt på Drottningholm finnas talrika arbeten av E. ännu bevarade, t. ex. porträtten av G. Stiernhielm (1663, Gripsholm), Hedvig Eleonora (Skokloster), Lorentz v. der Linde (Stora Sundby), Erik Dahlbergh (Uppsala univ.), Gustaf Otto Stenbock (Lunds univ.) jämte talrika porträtt av Karl XI och Karl XII. En särställning intar E:s ypperliga genremålning »Brunnskarlarna i Medevi* (1683, Gripsholm). För den sv. målarkonsten blev E. av den största betydelse, kanske mer som porträttmålare än som dekoratör. På gr. av reduktionen samt framför allt det stora nordiska kriget kom dekorationskonsten i Sverige att under flera årtionden ligga nere. E:s porträttkompositioner och porträttstil ha däremot blivit av den allra största betydelse för den följ, sv. målargenerationen samt för de talrika lärjungar, som efter en studietid hos E. begåvo sig till främmande konsthärdar. Till hans lärjungekrets hörde förutom hans dotter Anna Maria E. (se E. 2) miniatyristen Andreas von Behn, Jacob Clopmeyer, Michael Dahl, Kaspar Kenckel, David von Krafft, Hans Georg Mül-ler, David Richter d. ä., Daniel Stahl, Kristoffer Thomas, Kristian v. Thun samt miniatyristen Erik Utterhielm jämte förnäma dilettanter så- ' dana som Aurora och Amalia Wilhelmina v. Königsmarck. Litt: A. Hahr, »D. v. Krafft och den E:ska skolan» (1901), »E.» (1905); G. M. Silfverstolpe, flera uppsatser, samt ovan anförda arbeten av E. W. N-r. 2) Anna Maria E., den föregåendes dotter, målarinna (1666—1729), studerade under sin fader, utförde redan 1687 allegorier över årstiderna. Även efter sitt 1688 ingångna äktenskap med J. Wattrang ägnade hon sig åt sin konst och utförde bl. a. porträtt av Svea hovrätts presidenter. W. N-r. Ehrenstråhle, David (före adlandet N e h r-man), rättslärare (1655—1769), e. o. prof, i Lund 1720, ordinarie 1721—53, adlad 1746. E. är Sveriges främste juridiske systematiker. — 83 — — 84 —