EHRENSVÄRD 1790 sin avskedsansökan. — De följ, åren till-bragte E. på sina gods Vedeby och Tosterup. Efter konungens död förmåddes han av Reu-terholm att mottaga utnämningen till generalamiral. Sitt intresse för denna uppgift dokumenterade E. bl. a. genom ett memorial >Om styrelseverket i Karlskrona och om styrelseverket vid Amiralitetet häruppifrån». Betungad av många med det nya ämbetet förknippade A. Ehrensvärd: Utsikt över Sveaborg. Oljemålning. Privat ägo, Paris. sysslor och politiskt söndrad från sin forne vän Reuterholm, som vidtagit en del självrådiga och kränkande förändringar i amirali-tetsväsendet, begärde E. 1794 avsked. — 1796 inköpte E. Dömestorp i Halland, där han liksom på Tosterup ägnade sig åt allehanda jord-bruksexperiment, som förorsakade honom svåra ekonomiska förluster. På gr. av sina naturvetenskapliga studier, som han alltifrån ungdomstidens läroår hos Torbern Bergman med brinnande intresse idkat, kallades E. 1790 till led. av Vetenskapsakad. 1795 skrev E. »Fem dagars resa i Skåne för att hämta rörelse och förargelse» (tr. 1871), vari hans skarpa iakttagelseförmåga och öppna blick för naturens skönhet komma till sin rätt. Som tecknare är E. känd dels genom sina originella ill. till de ovannämnda reseskildringarna, dels genom sina talrika karikatyrer, vilkas strängt plastiska stil förråder Sergels inflytande. Om man frånser några korta lärotimmar hos Elias Martin, var E. på detta område autodidakt. Hans arbeten äro därför täml. ojämna. Under 1790-talet od lade E. med förkärlek karikatyren samt var en fullt modernt kännande landskapist. Under 1790-talet fullföljde E. sina filosofiska studier. Utgående från den franska materialismen synes E. småningom övergått till Leibniz’ dynamiska uppfattning. — E:s »Skrifter» utgåvos 1866 av C. Eichhorn samt ånyo 1922—25 i 2 bd, hans »Brev» 1916—17 i 2 bd av G. Bergh. —■ Litt.: B. v. Beskow, »C. A. E.» (i »Vitterhets histo-rie och antikvitetsakad:s handlingar», 16, 1842); G. Ljunggren, »Jemfö-relse mellan E. och Winckelmannsom konstfilosofer», »OmE:skonst-filosofiska ståndpunkt» (»Sv. akad:s handlingar från år 1796», resp. 29,. 1857, och 46, 1871); K. Warburg, »K. A. E.» (1893); A. Munthe, »Svenska sjöhjältar», 7:4 (1917); G. Bergh, »E:s idealuppfattning i förhållande till Winckelmanns» (i »Samlaren», 1918), »E:s skånska resa» (i »Svenska turistför:s årsskrift», 1919). W.N-r. 4) Gustaf Johan E., friherre, den föregåendes kusin, memoar-förf. (1746—83), kammarherre hos Gustav III 1767—80, direktör vid hovkapellet och chef för sv. teatern 1772—76, fullmäktig i Generaltullarrendesocieteten 1777, envoyé i Haag 1780, i Berlin 1782. E:s »Dagboksanteckningar förda vid Gustaf IH:s hof» (utg. av E. V. Montan, 2 bd, 1877—78) erbjuda föga av politiskt intresse men äro så mycket mera betydelsefulla som en av de, efter allt att döma, ärligaste och pålitligaste teckningarna av hovets vardagsliv. Efter att ha varit en av Gustav HI:s största beundrare — han fick också deltaga i den utländska resan 1770—71 och vid 1772 års revolution gå konungen tillhanda med grannlaga uppdrag — blev E. med åren och i sht sedan han kommit att stå den Fersenska kretsen nära, alltmera kritisk i sin uppfattning av konungen, och det var med verklig befrielse han 1780 lämnade hovets kvalm-fyllda luft för att bege sig ut i diplomattjänst. C. 5) Carl Fredrik E., sedan G y 11 e m-b o u r g, friherre, den föregåendes halvbror (1767—1815), löjtnant vid art. 1789. Svärmisk frihetsentusiast, blev den blott 25-årige E. av — 91 — — 92 —