EHRSTRÖM bror, militär och ämbetsman (1833—1913). I rysk tjänst deltog E. i kriget mot bergstammarna i Kaukasus, blev 1862 överste, 1863 generalmajor och 1877 under kriget mot Turkiet generallöjtnant. 1880 erhöll han avsked ur rysk tjänst för att övertaga krigsministerposten i den nyupprättade bulgariska staten. Ss. chef för en provisorisk regering organiserade han 1881 en statskupp til furst Alexanders förmån men måste s. å. avgå på gr. av meningsskiljaktigheter med ryska sändebudet i Sofia. 1882 adjoint hos ministerstatssekreteraren för Finland, blev han 1888 själv ministerstatssekreterare. Ss. sådan visade han sig undfallande inför russificeringssträvandena och satte bl. a. sin underskrift under tsarmanifestet om strafflagens upphävande 1890. 1891 föll han emellertid i onåd och entledigades. H.Bg. 4) Aina Johanna E., den föregåendes brordotter, sångerska (f. 1869), se M a n n e r h e i m. 5) L e o R e i n h o 1 d E., ämbetsman och politiker (f. 1877). Jur. d:r 1906, var E. 1906— 12 föredragande i finska senaten i arbetarfrågor och 1912 —17 föreståndare för kommunala centralbyrån. April—nov. 1917 tillhörde han senaten ss. chef för handels- och industri-exp., var mars—juni 1919 t. f. utrikesminister och mars—aug. 1920 minister för handel och industri. 1917 —25 ägnade han sig åt industriella värv och innehade framskjutna poster inom träindustrien och bankväsendet. 1925 blev E. politieborgmäs-tare i Helsingfors och är sedan 1930 medl. av regeringskommissionen för Saarområdet (kommunikationsminister) . H. Bg. Ehrström. 1) Fredrik August E., finländsk musiker (1801—50). E. bedrev först juridiska studier men övergick till musikerbanan och tjänstgjorde som sånglärare samt från 1840 även som organist i Helsingfors, sedan han härför utbildat sig hos Hæffner i Uppsala. Vän till Runeberg, tonsatte E. redan på 1830-talet flera av skaldens dikter. Dessa sånger, särsk. »Källan» och »Svanen», sattes högt av Runeberg och åtnjuta alltjämt stor popularitet. E :s sånger utkommo postumt. O. A-n. 2) Karl Gustaf E., den föregåendes brorson, jurist (1822—86), 1860 prof, i Helsingfors i straffrätt och rättshistoria, 1877 led. av finska senatens justitiedep., 1880—82 medl. av kommittén för finska ärenden i Petersburg, 1886 prokurator i senaten. Som led. av finska lantdagen deltog E. flitigt i lagstiftningsarbetet. Hans huvudverk är »Förslag till strafflag för Finland» (1875). E. K. 3) Robert Otto Fredrik E., den föregåendes son, läkare och univ.-lärare (f. 1874), kirurgie d:r 1900, docent i medicinsk kemi 1902, i inre medicin 1910, e. o. prof, i inre medicin 1920, allt vid Helsingfors univ. E. har utg. åtskilliga skrifter av medicinskt-kemiskt innehåll. af K. Ehses [é'z-], S t e p h a n, tysk historiker (1855—1926), var 1895—1914 och 1921—26 ledare för det katolska Görressällskapets historiska inst. i Rom. Bland hans arbeten märkas »Geschichte der Pack’schen Händel» (1881), »Landgraf Philipp von Hessen und Otto von Pack» (1886), »Das Konzil von Trient und die Übersetzung der Bibel» (1908), »Zur Eheschei-dung Heinrichs VIII von England» (1909), »Von Konstanz und Basel nach Trient» (1911). E. har dessutom utg. »Römische Dokumente zur Geschichte der Ehescheidung Heinrichs VIII» (1893), delar av »Concilium Triden-tinum» (1904—11) och »Nuntiaturberichte aus Deutschland. Kölner Nuntiatur 1584—90» (2 bd, 1895—99). [E. Blp.] Eibofolket, se Ajbofolket och E s t-landssvenskar. Eiche [al^a], Die, tysk kvartalstidskr. grundad 1913, »organ för social och internationell etik», vill framför allt tillgodose de evangeliska kyrkornas internationella endräktssträvan-den, utges av F. Siegmund-Schultze (se denne), Berlin. S. N. Eichendorff [aT^an-], Joseph von, friherre, tysk diktare (1788—1857). E. växte upp i katolsk miljö (på slottet Lubowitz i Oberschlesien), kom under sina åt juridiken ägnade studentår i Heidelberg under inflytande av den yngre romantikens ledare, deltog i befrielsekriget mot Napoleon och blev sedermera anställd som ämbetsman i Königs-berg och Berlin. E. är en av den tyska romantikens finaste lyriker. Ett ljust, sångbart, älskvärt tycke vilar över hans dikt, som äger åtskilligt av folkvisans friska enkelhet. Fri från djupsinniga later, kan E. med sitt innerliga natursvärmeri (»den tyska skogens diktare») sägas intaga en plats mellan den mer idylliske Mörike och den mörkare Lenau. Hans mäster — 99 — — 100 —