EICHHORNIA verk är novellen »Aus dem Leben eines Tau-genichts» (1826, senaste sv. övers. »Ur en dagdrivares dagbok», 1899). E. framträdde även som översättare, bl. a. av 2 bd skådespel av Calderén, och som litteraturhistoriker med utpräglat katolsk tendens. — Kritisk samlings-uppl. av W. Kosch och A. Sauer (1908 ff.). — Litt.: E. Reinhard, »E.-studien» (1908); H. Meyer-Benfey, »J. Freiherr v. E.» (s. å.); H. Brandenburg, »J. v. E.» (1922); K. Jakubczyk, »E:s Weltbild» (1923). A. Bd. Eichhorn [äi'khorn], Christoffer, litteratur- och konstforskare (1837—89), blev 1864 anställd i Kungl. bibi., Stockholm, och med åren en av Sveriges förnämsta bokkännare. Härom vittna hans »Svenska studier» (2 bd, 1869—72; ny saml. 1881), en mängd uppsatser i tidskr. och tidn. (oftast märkta -rn) samt hans stora efterlämnade samlingar, vilka, väl ordnade, alltjämt kunna av forskare användas. E. utgav de första sv. arbetena i allmän konsthistoria och arkitektur, bearbetade efter Lübke m. fl., samt flera uppl. av sv. förf., bl. a. av Bellman, som han i boken »Bellman och hans senaste biograf» (1879) tog i försvar gentemot A. Fryxell. över E:s betydande konst-, konstslöjd-, autograf- och boksamlingar upprättades i samband med deras försäljning hos H. Bu-kowski utförliga kataloger (6 bd, 1890—91). E. W. Eichhorn [äT/hårn]. 1) Johann G o 11-fried E., tysk orientalist och teolog (1752— 1827), prof, i orientaliska språk i Jena, i filosofi i Göttingen, tillhörde den rad av forskare, som mot slutet av 1700-talet banade väg för en kritisk historisk uppfattning av G. T:s skrifter. I sht hans »Einleitung in das Alte Testament» (1780—83, flera senare uppl.) var länge av betydelse för den gammaltestamentliga forskningen. [S. N.] 2) Carl Friedrich E., den föregåendes son, jurist (1781—1854), prof, i Frankfurt an der Oder 1805, i Berlin 1811, Göttingen 1817— 29, åter i Berlin 1832—34, medl. av statsrådet 1838, i lagkommissionen 1842. E. har grundlagt den historiska riktningen inom den germanska rättsforskningen och räknas som »den tyska rättshistoriens fader». Jämte v. Savigny grundade E. 1815 »Zeitschrift für geschicht-liche Rechtswissenschaft», den omedelbara föregångaren till den alltjämt ledande fack-tidskr. i rättshistoria. E:s huvudverk är hans »Deutsche Staats- und Rechtsgeschichte» (4 bd, 1808—23, 5 Aufl. 1843—44), vilken blev en förebild för senare rättshistoriska sammanfatt-ningsarbeten, ej minst i Norden (Kolderup-Rosenvinge m. fl.). Bl. a. skrifter märkas »Einleitung in das deutsche Privatrecht» (1824, 5 Aufl. 1845). En varm fosterlandsvän, spelade E. även en framträdande roll i arbetet för Tysklands enande. E. K. 3) Johann Albrecht Friedrich E., den föregåendes kusin, politiker (1779—1856), 1810 syndikus för univ. i Berlin, 1817 medl. av statsrådet, arbetade i denna egenskap på främjandet af tullföreningen, blev kultusminister 1840 och underlättade genom inrättandet av en särskild avd. i dep. den katolska kyrkans befrielse från statens uppsikt. [Arrh.] 4) Emil Gottfried H e r m a n n von E., sonson till E. 2), militär (1848—1918), officer vid inf. 1866, överste och reg.-chef 1894, generalmajor 1897, chef för 18:e armékåren 1904, general av inf. 1905, generalöverste och generalinspektör för 7:e arméinspektionen (Saarbrücken) 1913 och generalfältmarskalk 1917. E. deltog i 1866 och 1870 —71 års fälttåg men var vid krigsutbrottet 1914 sjuk, varför han först i jan. 1915 erhöll befälet över 10 :e armén, med vilken han väsentligt bidrog till segern i Masuren i febr. s. å. Efter att ha intagit Kovno i aug. s. å. och Grodno 1916 förde E. 1916—18 befälet över armégruppen E. i Kurland. I april 1918 erhöll han högsta befälet över de tyska och österrikiska trupperna i Ukraina, där han s. å. i Kiev föll offer för ett attentat. E. Bz. Eichhorn [äl^hårn], Robert Emil, tysk politiker (1863—1925), chef för socialdemokratiska partiets pressbyrå 1908—17, medl. av riksdagen 1903—11 och efter 1920. Under världskriget slöt sig E. till de oavhängiga och efter 192-9 till kommunisterna. E. blev vid revolutionen i Tyskland polispresident i Berlin men tvingades att avgå efter Spartakus-oroligheterna 1919. [T. E-r.] Eichho'rnia, amerikanskt växtsläkte, icke sällan hänfört till Pontede'ria av fam. Ponte-deria'ceæ, med 5 arter, av vilka E. cra'ssipes, stundom kallad vattenhyacint, ofta odlas i våra varmhus. Det är en vanl. fritt kringsimmande vattenväxt (bild se sp. 103) med tuvade, breda, glatta blad, vilkas bladskaft äro uppblåsta och verka ss. flytredskap, samt med ljusblåa, i klase samlade blommor. Växten är i tropiska och subtropiska Amerika ett besvärligt ogräs. A. V-e. Eichler [äl^lar], August Wilhelm, tysk botanist (1839—87), fil. d:r 1861, prof, vid — 101 — — 102 —