EIJKMAN (se d. o.); även planläggningen här är förträfflig, en av de 4 från platsen utgående gatorna öppnar perspektiv mot hamnen, och mitt emot leder en annan till Marmorkirken. Även denna kyrka blev (efter E:s död) byggd efter hans ritning. Slutl. var E. livligt verksam vid upprättandet av den danska konstakad. Monografier över E. samt över Odd Fellow Palæet av O. von Munthe af Morgenstierne (1924, 1926). E. W. Eijkman [äi'k-], Christiaan, holländsk hygieniker och militärläkare (1858—1930). blev 1883 militärläkare på Java och deltog i Winklers och Pekel-harings vetenskapliga exp. för utforskandet av sjukdomen beri-beri (se d. o.); 1898 prof, i hygien vid univ. i Utrecht. E. är genom sina studier av beriberi en av vitaminlärans grund-läggare. Han visade, att nämnda sjukdom experimentellt kan framkallas på höns, om dessa ensidigt utfodras med polerat ris, under det att tillsats av riskli förhindrade sjukdomens uppkomst el. botade en redan utbruten sådan. Härmed var det visat, att riskornets fröhöljen och grodd innehålla spec. ämnen, som saknas i frövitan. Dessa ämnen kallas numera B-vitaminer. Genom E:s undersökningar har det blivit möjligt att framgångsrikt behandla beriberi och profylaktiskt undvika sjukdomen genom tillräckliga mängder B-vitaminer i kosten. För dessa upptäckter belönades E. 1929 med halva Nobelpriset i medicin. Wk. Eiken [äi'-], hd i Vest-Agder fylke i s. Norge, vid sjön E., n. v. om Flekkefjord; 297,99 kvkm.; 864 in v. (1930). T. Am. Eikesdalen [äi'-], dalgång i Möre fylke i v. Norge, en av Norges vackraste dalar, omsluter det stora Eikesdalsvatn och genomflytes av Aura, som bildar det 243 m. höga Aurstau-penesfallet. T. Am. Eikonoge'n, fotografisk framkallningssub-stans, utgöres av natriumsaltet av aminonaftol-sulfonsyra. A. Sv. Eiliv [äi'-], Arnesen Korte, norsk ärkebiskop (d. 1332). 1309 ärkebiskop i Nidaros, utvecklade E. livlig verksamhet och genomförde på provinskoncilierna 1313, 1320 och 1327 en mängd viktiga, kyrkliga lagbestämmelser. Efter Håkon V:s död 1319 fick E. ett betydande po litiskt inflytande men råkade snart i konflikt med de världsliga stormän, som hade ledningen i Norge under Magnus Erikssons omyndighet. H. Bg. Eilschov [aTIskäu], Friderich Christian, dansk filosof (1725—50). Efter att ha avlagt mag.-graden 1746 arbetade E. i skrifter och genom offentliga föreläsningar med iver på att utbreda kunskapen om filosofien, närmast i självständig anslutning till Wolff (se denne), och på att väcka allmän förståelse för dess betydelse, bl. a. genom att utbyta talrika lånord mot danska. Han utgav bl. a. »Philoso-phiske Breve over adskillige nyttige og vigtige Ting» (1748) och »Forsög til en Fruentimmer-Philosophie», 1 (1749). — Litt.: H. Höffding, »Danske Filosofer» (1909). V.K-r. Eilsen [alTzan], Bad E., badort i fristaten Schaumburg-Lippe, s. ö. om Bückeburg; 710 inv. (1925). Kalla svavelkällor. S. Eilvese [alTféza], ort i prov. Hannover, vid järnvägen Hannover—Bremen; 680 inv. (1925). Stor trådlös telegrafstation (250 m. högt torn, minimalstyrka 400 kw.). S. Eimer [äl'mar], äldre tyskt, lokalt varierande våtvarumått med skiftande indelningar. I Hamburg är 1 e. = 4 Viertel = 28,982 1.; i Preussen 2 Anker å 30 Quart = 68,702 1-; i Sachsen 2 Anker å 30 Kannen = 67,303 L; i Schweiz 25 Mass = 41,75 L; i Österrike (Wien) = 40 Mass = 56,589 1.; i Ungern (Pressburg) = 64 Halbe = 54,298 1. N. L. R. Eimer [aTmar], T h e o d o r, tysk zoolog (1843—98), 1874 prof, i Darmstadt, 1875 i Tübingen, har utom arbeten över kammaneters och medusors nervsystem bl. a. utg. »Die Ent-stehung der Arten auf Grund vom Vererben erworbener Eigenschaften» (2 bd, 1888—97) och »Die Artbildung und Verwandschaft bei den Schmetterlingen (2 bd, 1889—96). O. C-n. Eime'ria, se Coccidier och C o c c i d i o s. Eimmart [al'mart], tysk konstnärsfamilj. 1) Georg Christoph E. (1603—58), utförde porträtt, landskap och stilleben i olja samt kopparstick med religiösa motiv. G. V. 2) Georg Christoph E., den föregåendes son (1638—1705), var som konstnär den mest betydande inom släkten och är dessutom känd som lärd och mekaniker. E., som 1674 blev meddirektör vid den nygrundade målar-akad. i Nürnberg, avböjde 1683 en kallelse till hovkopparstickare hos Karl XI av Sverige. Som lärd har E. gjort sig särsk. förtjänt om astronomien genom en hel rad skrifter ocl viktiga förbättringar i den tekniska utrustningen. E. utförde en stor mängd teckningar och stick för bokverk, bl. a. för C. Weigels »Bilderbibel» (1691) och J. Zahns »Mundus — 111 — — 112 —