EINSTEINEFFEKT Einsiedeln [aTnzidaln], köping och vallfartsort i kantonen Schwyz, Schweiz, s. om Zürich-sjön; 8,197 inv. (1920). Sidenindustri, bok- och konsttryckerier, hästavel. — Klostret, Mar i æ E., säges ha grundats av den hel. Meinrad (se denne), som på 800-talet här byggde ett kapell; klosterbyggnaderna påbörjades efter hans död på 900-talet (ombyggda 1704—19). Sedan 964 medför en pilgrimsfärd till E. fullständig avlat, och E. är alltjämt en mycket besökt vallfartsort med en undergörande Mariabild. 1516—18 var Zwingli kyrkoherde i E., som sedan mitten av 1500-talet blev centrum för motreforma-tionen. Det är nu säte för den schweiziska benediktinkongregationen. [S.; S. N.] Einstein [aTnftäin], Albert, tysk-judisk fysiker (f. n/3 1879), bördig från Ulm (Würt-temberg). De första skolåren tillbragte E. i München. Då hans familj 1894 flyttade till Italien, kom han i skola i Aarau i Schweiz, där han själv underhöll sig genom privatlektioner i matematik och fysik. Sin utbildning avslutade han genom studier vid tekniska högsk. i Zürich, och efter ett år som lärare blev han anställd vid patentverket i Bern. E. blev schweizisk medborgare och stannade i Bern till 1909, under vilken tid han publicerade en rad betydelsefulla arbeten och disputerade för dok-torat. 1909 blev han e. o. prof, vid univ. i Zürich, 1911 prof, i Prag för att redan 1912 återvända till Zürich ss. ord. prof, vid tekniska högsk. 1913 blev E. medl. av Preussiska veten-skapsakad., en särskild befattning skapades för honom ss. direktör för Kaiser Wilhelm Inst. för fysik, varigenom han sattes i stånd att, obunden av ämbetsplikter, helt ägna sig åt vetenskaplig forskning. 1921 erhöll E. Nobelpriset i fysik. — E. kan anses vara vår tids mest bemärkte vetenskapsman, en av alla tiders främsta fysiker. Hans talrika arbeten, berörande vitt skilda områden av den teoretiska fysiken, utmärka sig för en nyskapande originalitet. Obunden av gamla tankebanor, har han överallt givit nya, ofta genialt enkla synpunkter, som klarlagt gåtfulla företeelser och öppnat nya vidder för fysikalisk forskning. I första hand är hans namn knutet till r e 1 a-t i v i t e t s t e o r i e n (se d. o.), av vilken den första delen, den speciella, publicerades 1905 och den senare, den allmänna, 1915. Trots starkt och på några håll hätskt motstånd kan den numera, sedan dess kontrollerbara konsekvenser hunnit prövas, anses vara allmänt antagen. 1905 offentliggjordes ännu ett par viktiga arbeten. I ett av dessa gav E. en sträng teori för den Brownska molekyla r-r öreisen (se d. o.), ett fenomen, som dittills trotsat teoretikernas ansträngningar. I ett annat skapade han föreställningen om ljuskvanta, som kom att bli ett kraftigt stöd åt k v a n t a-teorien (se d. o. och Energi). E. förutsatte, att strålningsenergien icke blott utsändes och absorberades i odelbara energikvanta utan också vid utbredningen i tomrummet el. i en materiell kropp tedde sig som en ström energielement, ljuskvanta, sedermera kallade fotoner. Det blev härigenom möjligt att enkelt förklara Stokes lag för fluorescensstrålning (se F1 u-o r e s cen s) och de gåtfulla energiförhållandena vid den fotoelektriska effekten (se F o t o-elektricitet). Den av E. uppställda formeln för denna effekt har omsorgsfullt prövats av Millikan 1916 och har vunnit en fullkomlig bekräftelse. Även i ett annat avseende gav E. kvantateorien ett kraftigt stöd. Enl. Dulong-Petits lag bör atomvärmet för fasta kroppar ha ett konstant och av temp. oberoende värde. Detta fordrades också av den klassiska statistiken. Man fann emellertid undantag från lagen, starkt framträdande för lätta element och låga temp. E. kunde 1907 förklara och beräkna avvikelserna genom att på atomernas svängningsenergi tillämpa kvantateorin. Den nämnda lagen blev ett specialfall av den allmännare lag, som E. kunde uppställa. Dess experimentella bekräftelse blev en landvinning för kvantateorin. — Bland E:s arbeten från senare år kunna nämnas försöken att finna ett samband mellan elektrodynamiken och gravi-lationen. 1929 publicerade E. två smärre arbeten häröver, och 1931 lät han under sin resa i U. S. A. meddela, att han avslutat ett arbete, där elektriska och mekaniska fenomen kunde inneslutas i samma formel. A. B. L Einstein [äTnftaln], Alfred, tysk musikhistoriker (f. 1880), utg. av Riemanns musiklexikon (från 9 uppl.) och sedan 1918 red. för »Zeitschrift für Musikwissenschaft». Som musikhistoriker har E. särsk. sysselsatt sig med renässansens och 1600—1700-talens musik (avhandlingar, källpublikationer); uppskattad är hans lilla »Geschichte der Musik» med »Bei-spielsammlung zur älteren Musikgeschichte» (3 Aufl. 1927). E. A. Einsteineffekt [äTnftäln-], är en benämning på flera olika fenomen inom fysik och astronomi. 1) Einstein—de H a a s-e f f e k t e n. A. — 117 — — 118 —