Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Einsteineffekt
- Einthoven, Willem
- Eir (mytologi)
- Eir, Sjukförsäkrings-a.-b.
- Eira (sjukhus)
- Eira (tidskrift)
- Eirene
- Eiríksjökull
- Eiríksson, Jón
- Eiríksson, Magnús
- Eisack
- Eiselen, Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EINTHOVEN
Einstein och W. J. de Haas upptäckte 1915, att
en stav av mjukt järn, som upphängts i en
av växelström genomfluten strömspole, råkar
i svängningsrörelse omkr. sin axel. Om man
förutsätter, att magnetism uppkommer genom
elektronernas rotation omkr. atomkärnan, så
förklaras effekten därigenom, att elektronernas
rotationsriktning vid ommagnetiseringen
omkastas.
2) Rödförskjutningen hos de från
stjärnor härstammande spektrallinjerna i
förhållande till sådana, som komma från jordiska
ljuskällor. Denna E. förklaras enl. relativitetsteorin
(se d. o.) genom att ett ljuskvantum måste
uträtta arbete för att övervinna stjärnans
attraktion och därvid förlorar energi. En energiförlust
åtföljes av en frekvensminskning, d. v. s.
förskjutning mot spektrums röda kant. Uppmättes
1924 av Adams.
3) En från en stjärna kommande ljusstråle
böjes, då den går förbi solen till följd av
attraktionen från solmassan. En sådan E. har
konstaterats vid totala solförmörkelser 1919
och 1922. A. B. L.
Einthoven [aTnthäfan], W i 11 em, holländsk
fysiolog (1860—1927); erhöll sin vetenskapliga
utbildning i Utrecht
under Donders och
Snellen, assistent hos
den sistnämnde 1879,
med. d:r 1885; prof,
i fysiologi vid univ.
i Leiden s. å.;
nobelpristagare i medicin
1924. E. är mest känd
som konstruktör av
stränggalvanometern
(se d. o. och
Elektrofysiologi),
med vilken han
ut
förde grundläggande undersökningar på
elektrofysiologiens område, särsk. hjärtats
aktions-strömmar. E:s forskargärning utmärkes av
klarhet, målmedvetenhet och exakthet. Hans
omfattande konstruktionsarbeten möjliggjordes av
djupgående kunskaper i teoretisk fysik och
matematik samt av stor praktisk begåvning. A. W-d.
Eir (jfr isl. eira, skona, besläktat med
lånordet ära), isl. mytol., läkekonstens gudinna
(enl. Snorres Edda).
Eir, Sjukförsäkring s-a.-b.,
grundades 1911 av Försäkrings-a.-b. Skandia och
Livförsäkrings-a.-b. Thule; senare har även
Allmänna livförsäkringsbolaget ingått som
delägare. Bolaget, som meddelar sjukförsäk
ringar, vilka, i motsats till vad eljest vanl. är
fallet, äro från bolagets sida ouppsägbara,
ansvarade 31/i2 1929 för 58,922 försäkringar å ett
sjukersättningsbelopp av 606,000 kr. pr vecka
och ett livräntebelopp av 16,000 kr. pr år.
Omslutningen utgjorde 2,8 mill. kr., därav
aktiekapital % mill. kr. Lth.
Eira, sjukhus för Stockholms stad och län,
beläget på Kungsholmen, ej långt från
Sera-fimerlasarettet. -Upprättades 1816 genom
omändring av ett kronobränneri, har sedan flera
gånger utökats genom till- och nybyggnader.
E. är avsett för köns- och hudsjukdomar;
staden disponerar 100 platser, länet 67. 1924
inrättades ytterligare 10 platser för kroniskt
sjuka, ej könssjuka, patienter. T. H-n.
Eira, tidskr. av huvudsaki.
populär-medicinskt innehåll, utg. 1877—87 i Göteborg, 1887
—1903 i Stockholm. 1877—81 red. av d:r
A. Montén, 1881—98 av d:r E. W. Wretlind,
1899—1903 av d:r M. Simon. E. L. Bn.
Eire'ne (grek., fred), grek, myt., en av
ho-rerna (se d. o.).
Eiriksjökull [äi'-], fjäll på v. Island, n. v.
om Langjökull, 1,798 m. ö. h. E:s översta,
kupolformiga del täckes av ett firnfält (c:a 100
kvkm.), som utsänder några små glaciärer. O.P.
Eiriksson [äi'-]( J 6 n, dansk-isländsk
ämbetsman (1728—87), se E r i c h s e n.
Eiriksson [äi'-], Magnus, isländsk teolog
(1806—81), efter teol. examen i Köpenhamn
privatlärare där och under denna tid
inbegripen i häftig polemik mot Martensens
spekulativa teologi, 1856 kallad till en prästtjänst på
Island, vilken han snart avsade sig. I sin
senare utveckling företrädde E. en
nyrationalistisk uppfattning och angrep i flera skrifter
den johanneiska och paulinska teologien i
N. T., medan han själv under förnekande av
Kristi gudom framställde denne ss. en
reformator av judendomen. S. N.
Eisack [aTzak], ital. Isarco, flod i Venezia
Tridentina, n. Italien, upprinner på Brenner
och utfaller i Adige strax s. om Bolzano; 95
km. lång. 5.
Eiselen [aTz-], Ernst Wilhelm Bernhard,
tysk gymnast och fäktlärare (1792—1846).
Lärjunge till Jahn, övertog E. 1813 ledningen
av den av Jahn anlagda Turnplatz i Berlin,
öppnade en fäkt- och voltigersal för Berlins
studenter 1825, ett privatinst. för
kroppsövningar 1828 och en gymnastikanstalt för
flickor 1832; 1848 blev han föreståndare för en
nyanlagd Turnplatz i Moabit utanför Berlin.
E. var en ivrig förkämpe för de av F. L. Jahn
(se denne) konstruerade turnredskapen,
medverkade vid författandet av dennes arbete »Die
deutsche Turnkunst» (1816) samt utgav bl. a.
»Das deutsche Hiebfechten» (1818, omarbetad
uppl. 1882) och »Die Turntafeln» (1837). O.K-gh.
— 119 —
— 120 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Apr 21 18:51:11 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-8/0088.html