EKDEMIT 1858), löjtnant i Väg- och vattenbyggnadskåren 1889, överste 1925; distriktschef i S. distriktet 1901—03, byråchef i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen 1903, chef för hamnavd. och statens fiskehamnbyggnader 1913; avsked 1925. E. var Sveriges ombud vid kongressen i Liège 1905, vid sjöfartskongres-sen i Milano s. å. och i Philadelphia 1912. Han har lett utförandet av flera anläggningar för järnvägar, hamnar, broar m. m., var adjungerad led. av lagrådet 1917—18 samt sakkunnig för ordnandet av Stockholms sluss-fråga och Hammarbyleden. E. R. S. EkdemFt, ett klorhaltigt blyarsenit, som förekommer derbt i grovkorniga aggregat, till färgen blekt gröngult. E. är funnet vid Lång-ban. K. A. G. Eke, s:n i Gotlands s. hd, Gotlands län, s. om Hemse; 18,m kvkm., allt land; 212 inv. (1930; 11 inv. pr kvkm.); 4,90 kvkm. åker (1927; 26,2 % av arealen), 6,45 kvkm. skogsmark, därav 2,63 hagmark. — Pastorat Rone och E., S. kontrak Ur S. 7. F:r bildarkiv. Eke kyrka. tet, Visby stift. — Kyrkan visar de för Gotland typiska dragen av senromansk stil och tidig gotik; den har målningar från medeltidens slut samt flera äldre inventarier, bl. a. en romansk dopfunt, tillskriven mäster Sighrafr. J.C.; E.W. Ekeberg, Carl Gustaf, sjökapten (1716— 84). E., som gjort flera resor på Medelhavet, ss. skeppsläkare, konstapel och styrman, anställdes 1742 ss. styrman på ett av Ostindiska kompaniets skepp och gjorde i dess tjänst 10 resor, från 1758 (5:e resan) ss. kapten. E. var en synnerligen dugande sjöman. Livligt intresserad för naturvetenskaperna utgav han »Kort berättelse om den chinesiska landthushåld-ningen» (1757), blev 1761 led. av Vetenskaps-akad. och skrev åtskilliga rön i dess »Handlingar» och i Patriotiska sällskapets. E. lyckades 1763 hemföra tebuskar och åtföljdes 1764 på resan av botanisten A. Sparrman. Resan 1769—-71, då E. förde »Finland», har beskrivits av E. i »Capitaine C. G. Ers ostindiska resa» (1773) och av J. Wallenberg i »Min son på galejan» (1781). C. V.J. Ekcberg, Lars Birger, jurist (f. 10/8 1880), docent i Uppsala 1904, jur. d:r 1907, prof, i Stockholm s. å. i speciell privaträtt, 1915 i civilrätt, justitieminister 1920—21 i v. Sydows ministär, 1923— 24 i Tryggers ministär, led. av Lagberedningen 1909—25, dess ordf. 1927—31, justi-tieråd 1925—27, president i Svea hovrätt 1931. Som led. av Lagberedningen har E. gjort en betydande insats i lagstiftningsarbetet, särsk. på familjerättens område. Därjämte har E. 1907—11 biträtt i olika dep. vid utarbetande av lagförslag ang. skogs- och fiskerinäringarna, avvittring, frälseräntor och stämpelskatt och ss. minister handhaft utfärdandet av en rad nya lagar. Sedan 1916 medutgivare av »Svensk juristtidn.», har E. i övrigt verkat som framgångsrik förmedlare mellan rättsvetenskapen och den praktiska rättsutövningen. Förutom åtskilliga tid-skriftsuppsatser, därav flera betydelsefulla i »Svensk juristtidn.», har E. bl. a. utg. »Studier i patenträtt», 1 (1904), »Om säljares stoppnings-rätt enl. sjölagen» (1905), »Om frälseränta» (1911), »Äktenskapslagstiftningen» (1915). E.K. Ekeberga, s:n i Uppvidinge hd, Kronobergs län, ö. om Växjö; 176,46 kvkm., därav 170,84 land; 1,986 inv. (1930), därav c:a 1,000 vid Kosta glasbruk. Socknen är mycket glest be — 135 — — 136 —