Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ekholm, 2. Gustaf Ferdinand
- Ekholm, Nils Gustaf
- Ekholm, Hugo Johannes
- Ekholm, Gunnar
- Ekholmen
- Ekholmssund
- Ekinosferitkalk
- Ekipage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKIPAGE
föregåendes brorsons son, politiker (1803—65).
Borgmästare i Västerås 1832, invaldes E. 1840
i riksdagen ss. led. av borgarståndet. Hans
förmåga togs mycket i bruk för utskottsarbeten, i
sht rörande reformer på författningens och
lagstiftningens område. Till sin politiska
uppfattning en ivrig liberal, var han en av de
aktivaste medl. av den liberala
oppositionsför-eningen, Reformvännernas sällskap; på
riksdagen 1844 inlämnade han föreningens förslag
till reform av representationen i en reservation
till Konstitutionsutskottets betänkande och fick
detsamma antaget av borgarståndet. H. Bg.
Ekholm, Nils Gustaf, meteorolog (1848—
1923), fil. d:r i Uppsala 1889, t. f. amanuens
vid Meteorologiska
centralanst. i
Stockholm 1890—1902,
amanuens 1902—14,
prof, och chef för
denna anstalt 1914—
18. Under det
internationella polaråret
1882—83 ledde E. den
sv. exp., som var
stationerad på Kap
Thordsen på
Spetsbergen. Han var en
av dem, som skulle
följa S. A. Andrée på dennes ballongfärd till
Nordpolen, men drog sig tillbaka efter
sommarvistelsen på Spetsbergen 1896, då
ballongen icke kunde starta. — E. har utfört ett
uppskattat arbete inom geofysiken. Han torde
ha varit den förste meteorolog, som tillämpat
värmelärans satser på den allmänna
cirkulationen i atmosfären (1891). Endast 2 år förut
hade Hann (se denne) förklarat
temp.-skillna-derna mellan högre delar av anticykloner och
cykloner som beroende på adiabaliska
förändringar hos luftmassor. E. försökte nu att
med hjälp av Carnots princip (se Mekanisk
värmeteori) förklara vissa företeelser
inom cirkulationen i atmosfären (se Föhn). E.
har intresserat sig för de flesta av
meteorologiens olika områden och behandlat så vilt
skilda delar som luftelektricitet,
klimatförändringar, kosmiska spörsmål och
väderleks-förutsägelser. För väderlekstjänsten,
meteorologiens praktiska tillämpning, har E. utfört ett
grundläggande arbete genom sina
undersökningar av lufttrycksförändringar och
organisationen av den sv. stormvarningstjänsten. Av
hans utg. skrifter märkas: »Anwendung des
Carnotschen Satzes auf die Kreisläufe in der
Atmosphäre» (1891), »Wetterkarten und
Luft-drucksschwankungen» (1904), flera andra
uppsatser om samma sak 1904—08, »On the
va
riations of climate of the geological and
histo-rical past and their causes» (1906), samt, jämte
S. Arrhenius, »Über die nahezu 26-tägige Periode
der Polarlichter und Gewitter» (1898). H.K-r.
Ekholm, Hugo Johannes, finländsk
förf. (f. 1880), fil. d:r i Helsingfors 1916; har
vid sidan av studier i nordisk filologi varit
verksam inom svenskhetsrörelsen i Finland och
inom folkbildningsarbetet samt ivrat för ett
renare och mera folkligt språkbruk. Från
Finlands svenskbygder har han hämtat motiven
till de två realistiska romanerna »Det
norr-fångna landet» (1920) och »Under torparsolen»
(1922), utg. under pseud. Hugo
Ekham-m a r. H. S-m.
Ekholm, Erik Eskil Gunnar, arkeolog
(f. 13/3 1884), fil. d:r i Uppsala 1915, amanuens
vid univ. bibi. 1907
(08), docent i
nordisk och jämförande
fornkunskap 1915.
Med huvudvikten på
Uppland har E.
ingående sysslat med
bebyggelsehistoria och
hällristningsproblem
samt i dessa ämnen
bl. a. publicerat
»Studier i Upplands
bebyggelsehistoria» (2
bd, 1915—21) och
»De skandinaviska hällristningarna» (i »Ymer»,
1916). I diskussionen om centrala problem i
den svenska förhistorien samt rörande
Finlands stenålder har E. gjort uppmärksammade
inlägg (mot C. Weibull: »Det nyaste bidraget
till vår fornhistoria», i »Fornvännen», 1923,
och »Aktuella sten- och bronsåldersfrågor»,
1924; mot A. Europæus: »Finländska
sten-åldersfrågor», i »Fornvännen», 1922). I art.
»Nordischer Kreis» (i Eberts »Reallexikon der
Vorgeschichte», 9, 1927) har E. givit en
sammanfattning av n. v. Europas förhistoria. E.
medarbetar under sign. G. Em. i »Svensk
uppslagsbok». N. L. B.
Ekholmen, gods i Veckholms s:n, Uppland;
7 mtl; taxeringsvärde 329,600 kr. Det nuv.
slottet byggdes 1748, 4 hörntorn tillkommo vid en
restaurering 1857, ledd av F. W. Scholander.
E. har bl. a. tillhört ärkebiskop G. Trolle och
Pontus De la Gardie, som fick det i
friherre-skap och inom vars släkt det förblev till 1736.
I parken finnes en liten tempelbyggnad av trä,
kallad »Ebba Bondes lusthus», med målning i
kupolen. Nuv.ägare konsul G.Äberg. Th.P.; E.W.
Ekholmssund, gods, se E k o 1 s u n d.
EkinosferFtkalk, se Echinosphærites.
Ekipage [-pa'f] (fra. équipage, se E k i-
— 149 —
— 150 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Apr 21 18:51:11 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-8/0105.html