EKMAN (d. 1695), stamfar för tvenne släktgrenar (se släkttab.); talrika medl. av den äldre grenen ha varit bosatta i Göteborg och tillhört stadens ledande köpmanskretsar. — Litt.: H. Rosman, »Släkten E. å Bjärka-Säby» (1927). C. 1) Gustaf Henrik E., affärs- och kommunalman (1774—1847). Efter en kort tids studier i Lund ägnade sig E. åt affärsverksamhet i Göteborg, först ss. anställd i sin faders firma och därefter ss. delägare i den av E. 1802 grundade firman Ekman & co. Han inköpte dessutom järnbruk i Värmland och jordegendomar utanför Göteborg. E:s stora intresse för sin hemstad och hans duglighet gjorde honom till en av Göteborgs mest betydande kommunalmän. Han invaldes i de äldstes församling 1804 och var dess ordf. 1809—15. Bland hans insatser märkas grundandet av stadens skjutsinrättning 1811, initiativ till utgivandet av en Göteborgs historia och utarbetandet av riktlinjer för de kommunala myndigheternas befogenheter. E. var starkt intresserad för folkundervisningen och tillhörde styrelsen för Willinska fattigfriskolan. För stadens näringsliv har hans insats som styrelseled. i Göta kanals diskont och i Troll-hätte kanalsbolag varit betydelsefull. Sin hemstads intressen hävdade han vidare i de tullkommittéer han tillhörde, där han intog en frihandelsvänlig hållning. E. representerade borgarståndet vid valriksdagen i Örebro 1810. T.E-r. 2) Gustaf Henrik E., den föregåendes son, metallurg och bruksidkare (1804—76), blev efter bergsexamen och andra studier i bergshanteringen anställd vid Järnkontoret som översmidesmästare och övertog 1836 Le-sjöfors bruk i Värmland, som tillhörde hans fader, och utvecklade detta till en mycket hög ståndpunkt. E. införde flera nyheter i järnhanteringen, särsk. lancashiresmidet, och förbättringar i tackjärnstillverkningen, t. ex. varm blästerluft. K. A. G. 3) Johan Oscar E., den föregåendes kusin, affärsman, filantrop (1812—1907). E., som var f. i Göteborg, kom 1845 in i firman Carnegie & co. där och blev sedermera dess chef. Stadsfullmäktig 1865—85, var E. en av de ledande inom Göteborgs kommunala liv. Han verkade särsk. för nykterhetsfrågan och för billiga arbetarbostäder och var en av upphovsmännen både till det s. k. »Göteborgssystemet» (se d. o.) och till egnahemsrörelsen i Sverige. E. representerade Göteborg i A. k. 1879—81, i F. k. 1882—87 och var 1864—96 ordf, i styrelsen för Skandinaviska kredit-a.-b., i vars stiftande han verksamt deltagit. Under senare år bosatt i Stockholm, gav E. uttryck åt sina vida kulturella, sociala och fosterländska intressen genom en mångfald donationer. Bland dem märkas: till Göteborgs högskola (sammanlagt o. 1 mill.), till Sällskapet för nykterhet och folkupp fostran, till Augustana college, till Uppsala univ., Karolinska inst. i Stockholm, till Fred-rika-Brcmerförbundet (Rimforsaskolan) och till flera andra kyrkliga, sociala och humanitära företag. Tillsammans med sin maka i 2:a giftet, Maria E., f. Lavonius (1846—1915), bekostade han Lützen-kapellet i Tyskland, gav medel till »Oscar och Maria Ekmans sjukhus» i örgryte och till »Oscar och Maria Ekmans donationsfond» (1 mill.) för folkupplysningens främjande samt till en fond för motarbetande av emigration (400,000). E:s efterlämnade maka och barn (Louise E., f. ls/3 1849, g. Falkenberg, godsägare Oscar E. på Bjärka-Säby, f. 17/3 1873, och Alba E., f. 1874, g. Langenskiöld) ha fortsatt hans filantropiska verksamhet med upprepade stora donationer. — Litt.: O. Mannström, »O. E. 1812—1907» (1922; förkortad uppl. 1927); A. Hedin, »Maria E.» (1925). E. Ltn. 4) Johan Jacob (Janne) E., son till E. 1), affärsman, riksdags- och kommunalman (1815 —1908), genomgick Göteborgs handelsinst., blev 1837 delägare i firman Ekman & co. och var dess chef 1843—91. I Göteborgs affärs- och kommunala liv tog han mycket betydande del. Han var sålunda ordf, i styrelsen för Bergslagernas, Göteborg—Borås och Göteborg—Hallands järnvägs-a.-b., v. ordf, i Göteborgs stadsfullmäktige från 1863 samt ordf. 1870—87. Ss. led. av borgarståndet 1856/58 verkade han kraftigt för representationsreformens tillkomst och var ordf, för de s. k. stormdeputationerna, d. v. s. de ombud från städer och orter runt om i landet, som i nov. 1865 samlades i Stockholm och, bl. a. genom en uppvaktning hos Louis De Geer, på ett sannolikt avgörande sätt demonstrerade för reformen. E. var led. av F. k. 1867—82. Som partipolitiker framträdde han föga utan ägnade sina krafter — 159 — — 160 —