EKMAN åt Bankoutskottet (led. 1862—82, ordf. 1876 —82). E. Ths. 5) Carl Edvard E., den föregåendes bror, bruksägare, politiker (1826—1903). E. åtnjöt undervisning i Chal-merska slöjdskolan samt i bergsskolorna i Filipstad och Falun, blev förvaltare vid Finspångs bruk 1848 och dess ägare 1856. Från 1884, då företaget ombildades till a.-b., var han styrelsens ordf. Genom köp av tillgränsande områden blev E. en av landets största godsherrar; med enastående kraft och duglighet uppdrev han bruksrörelsen, särsk. kanontillverkningen. För den stora arbetarstammen visade han en förebildlig omtänksamhet. Stort intresse ägnade han undervisningsväsendet, och Finspångs folkskola, som han ekonomiskt understödde, blev under hans tid en verklig mönsterskola. E. var led. av borgarståndet vid 1859/60 och 1862/63 års riksdagar och väckte vid den sistn. motion om genomgripande reform av folkskoleväsendet. I F. k., som han tillhörde 1867—93, intog han länge en mycket framskjuten ställning ss. en av ledarna för det med lantmannapartiet sympatiserande »skånska» partiet. I tillkomsten av kompromissen 1873 hade han en betydade del. Under sin senare riksdagsmannabana var han en bland de mest ivriga av kammarens frihandlare. Han var led. av Konstitutionsutskottet 1870, av Statsutskottet 1871—80 (ordf. 1876 —80) och av den s. k. ekonomiska kommittén 1886—87. I det kommunala och ekonomiska livet i Östergötland intog han en mycket framskjuten ställning, bl. a. ss. ordf, i länets landsting. E. Ths. 6) Fredrik Lau-rentz E., kemist, hydrograf (1830—90), fil. d:r 1857, prof, vid Tekniska högsk. 1870, biträdde el. ledde utredningen av flera viktiga allmännyttiga företag såväl för statens som för Stockholms stads räkning, författade flera vetenskapliga avh. inom kemi och hydrografi. Bland de sistn. må särsk. framhållas undersökningar över vattnets salt-halt och andra hydrografiska förhållanden i Stockholms skärgård m. fl. platser, vidare undersökningar av havsströmmarnas allmänna orsaker och konstruktion av hydrografiska instrument. H. K-r. 7) Fredrik Gustaf E., brorson till E. 3), industriman (1852—1930), studerade i Göteborg (Chalmers), Wiesba-den och Uppsala, inträdde 1880 som teknisk chef i A.-b. D. Carnegie & co. i Göteborg, blev 1900 dess verkst. direktör samt, sedan bolaget vid tillkomsten av Sv sockerfabriks a.-b. upphört, led. av styrelsen för detta och chef för dess Göte-borgsfabrik. E. var dessutom styrelseled. i flera av landets största bank- el. industriföretag. För havsforskningen gjorde E. en betydande insats genom e^na vetenskapliga arbeten och som frikostig donator. E. blev 1907 fil. hedersd:r vid Göteborgs högsk. Lth. 8) J o h a n E., den föregåendes bror, affärsman, politiker (1854—1919). Sedan 1891 delägare i firman Ekman & co. i Göteborg, var E. en av Göteborgs mest framstående affärsmän. 1906—11 tillhörde han A. k., 1912—19 F. k. (liberala samlingspartiet). Vid sin död donerade han % mill. kr. till en handelshögsk. i Göteborg. H. Bg. 9) A x e 1 E., son till E. 5), politiker, ämbetsman (f. 2/s 1869), 1893 —1917 verkst. direktör i A.-b. Finspångs styckebruk, sedan 1917 landshövding i Skaraborgs län. 1903 —17 led. av A. k., var E. 1912—16 v. ordf, och 1917 ordf, i Statsutskottet. 1912 —17 var han riks-gäldsfullmäktig och deltog i flera kommittéarbeten särsk. för kommunikationsfrågor. Ss. politiker tillhörde han det liberala partiet. H. Bg. 10) Gustaf E., sonson till E. 2), industri-och bankman (f. 21/i2 1872). Efter ingenjörsutbildning tjänstgjorde E. vid ett flertal mellansvenska järnbruk och var 1907—11 direktör för Lesjöfors a.-b. E., som 1911—19 var chef Uppslagsbok. VIII. — 161 — 6 — 162 — F. L. Ekman.