EKMAN för Storfors bruk, gjorde åren närmast efter världskriget stora ansträngningar att rekonstruera Kvävebolaget. Sedan 1922 är E. direktör för A.-b. Göteborgs bank. Han tillhör styrelsen för ett stort antal sv. bolag, bl. a. för Uddeholms a.-b. Han är vidare styrelsens ordf, i Finspångs metallverks a.-b. och Håfreströms a.-b. E. har utg. »Ur Storforsverkens historia» (1921). T. E-r. 11) Vagn Walfrid E., fysiker, oceanograf (f. 3/sl874), fil. d:r i Uppsala 1902, l:e assistent vid internationella [-havsforskningslabo-ratoriet-] {+havsforskningslabo- ratoriet+} i Kristiania 1902—08, sedan 1910 prof, i mekanisk och matematisk fysik vid Lunds univ. E:s vetenskapliga verksamhet är framförallt ägnad den teoretiska oceanografien, inom vilken han intager en bemärkt ställning genom grundläggan de undersökningar över utbildningen och den vertikala fördelningen i havet av strömmar framkallade genom vindens och tyngdkraftens inverkan (se Havsströmmar). För den vidare utvecklingen av den urspr. under spec. förenklande förutsättningar giltiga havsströmsteorien är frågan om turbulensens (se d. o.) inverkan avgörande; till diskussionen av denna svårlösta fråga har E. givit viktiga bidrag. En sammanfattande framställning av havsströmsteoriens aktuella läge har E. givit i art. »Meeresströmungen» i »Handbuch der physikalischen und technischen Mechanik», 5, 1927. E. har även varit verksam som praktisk havsforskare; under sin assistenttid i Kristiania konstruerade han hydrografiska apparater, av vilka särsk. en strömmätare alltjämt är allmänt använd, och i samarbete med den norske hydrografen B. Helland-Hansen har han lett undersökningar (bl. a. 1930 en större hydrografisk exp. till s. Atlanten) i syfte att anskaffa för kontroll och vidareförande av teorien nödvändigt experimentellt material. Z-n. 12) Peter Vilhelm E., bror till E. 10), skogsman (f. 24/iz 1875). Efter examen vid Skogsinst. 1898 tjänstgjorde E. soni extra jägmästare inom skogsstaten, blev 1901 extra lektor vid Skogsinst. i skogsteknologi och forst-lig byggnadskonst men övergick 1908 till industrien ss. disponent hos Korsnäs sågverks a.-b., där han sedan 1924 är verkst. direktör. 1919—27 var E. domänfullmäktig. Dessutom har E. haft och innehar ett flertal allmänna uppdrag. Ss. lektor vid Skogsinst. har E. haft stor betydelse för utvecklandet av de honom anförtrodda ämnena, varvid han särsk. lagt vikt vid de ekonomiska synpunkternas beaktande. Förutom ett flertal uppsatser i olika skogstidskr. har E. utg. bl. a. »Skogstek-nisk handbok» (1908, ny uppl. med titel »Handbok i skogs- teknologi», 1922). F.A.Bn. Ekman, Olaus Jonæ, präst (1639—1713), mag. i Uppsala 1672, fältsuperintendent vid sv. hären i Livland, 1681 domprost i Strängnäs, 1688 kyrkoherde i Falun. Då. E. vid överfarten från Livland 1679 råkade ut för en svår storm, avgav han ett löfte att göra något för att upprätta »den förfallna kristendomen» och utgav för den skull den bekanta skriften »Siönödz-löffte» (1680), vari han anger orsaker till kristendomens »förfall» och föreslår kyrkliga reformer. S. N. Ekman, Vilhelm Ferdinand, bankman, donator (1823—1900), kassör vid Uplands enskilda bank i Uppsala 1865—95, testamenterade bl. a. till Uppsala univ. 100,000 kr. till en fond, »V. E:s univ.-fond», med ändamål att bereda vetenskapsidkare vid Uppsala univ. tillfälle att i tryck offentliggöra resultaten av sina vetenskapliga forskningar (utges under titeln »Arbeten utgivna med understöd av V. E:s univ.-fond», 1903 ff.). W. N. Ekman, Erik Jakob, präst, missionsföreståndare, skriftställare (1842—1915), prästexamen i Uppsala 1864, prästvigd s. å., komminister i Ockel-bo 1869—79. Under sin prästerliga tjänstgöring kom E. i beröring med de frikyrkliga, och i mitten av 1870-talet skedde en viktig förändring i hans kyrkliga och religiösa åskådning. Genom inflytande från O. F. Myrberg och P. Waldenström kom han att i försonings- och nattvardsfrågorna hysa åsikter, som ställde honom i opposition mot den kyrkliga åskådningen, och då han mot slutet av — 163 — — 164 —