EKMAN 1870-talet började vägra att till nattvarden framsläppa sådana konfirmander, som han ansåg sakna det rätta sinnelaget, erhöll han 1878 domkapitlets varning. Sedan han fått ytterligare en varning, för att han uppträtt och predikat inom frikyrkliga kretsar utom sin socken, begärde och erhöll han avsked från prästämbetet 1879. E. hade deltagit i de stora predikantmötena under senare delen av 1870-talet, och vid det möte, som hölls i Betelkapellet i Stockholm aug. 1878, var han den främste initiativtagaren till Sv. missionsförbundet (se d. o.). E. valdes till förbundets ordf, och kallades 1879 till ledare för dess predikantskola i Kristinehamn, vilken befattning han innehade till 1886, då han valdes till förbundets missionsföreståndare. I flera dogmatiska spörsmål intog E. en från den ortodoxt kyrkliga åskådningen avvikande ståndpunkt. I försoningsfrågan var han anhängare av P. Waldenström (se denne) och hade i fråga om nattvarden en utpräglat reformert uppfattning. I »Det kristliga dopet» (1880) försvarade E. med vissa reservationer barndopet, men i sin skrift »Dop- och pånyttfödelselära» (1900) förkastade han det som obibliskt och skadligt. Mot läran om pånyttfödelsen i dopet opponerade han och såg i dopet ett medel att hos den väckta själen främja troslivets genombrott; därför bör det meddelas endast åt väckta och nådehungrande människor. E. förkastade läran om de »eviga straffen», och i skriften »Evangelii fullhet» (1903) uppträdde han energiskt till försvar för »alltings åter-ställelse» och straffens ändlighet. Mot denna åskådning uppträdde P. Waldenström med mycken iver, och då den ansågs diskvalificera E. för uppgiften som missionsföreståndare, begärde han 1904 avsked från befattningen och ägnade sig sedan till sin död åt direktörskapet inom Sv. livförsäkringsbolaget. Ss. led. av A. k. 1885—87, 1891—93 och 1894—96 sökte han främja religionsfrihet, nykterhet o. a. sociala reformsträvanden. E. var en hängiven representant för de liberala idéerna. E. utgav flera tidskr., ss. »Vittnet», »Förbundet», samt tidn. »Missionsförbundet» (1885—1904). Av E:s talrika arbeten må vidare nämnas: »Granskning af G. E. Beskows skrift: Om försoningsnåden» (1876), »Herrens måltid» (1882), »De yttersta tingen» (1886), »Ill. missionshistoria» (2 bd, 1890—91; 2 uppl. 1893), »Den inre missionens historia» (5 bd, 1896—1902; ny uppl. 1921—22), »Evangelii fullhet och de ändlösa straffen» (1903), »Svar till P. Waldenström särsk. med hänsyn till 'Bibelns evangelium’» (1904). — Litt.: »D:r E. J. E.» (1919). N.J.N. Ekman, Carl Daniel, ingenjör, industrimän (1845—1904), studerade vid Teknologiska inst. 1865—68, kemist vid Bergsviks trämassefabrik 1871 och sedermera teknisk ledare där. E. införde 1874 en metod att på fabriks-mässigt sätt framställa sulfitmassa genom kokning av trä med svavelsyrlig mag-nesia, och ehuru flera andra börjat arbeta efter liknande system, innan E:s metod bekantgjordes, anses denne dock vara uppfinnare av den s. k. sulfitcellu-losametoden. Efter 1879 anlitades E. mycket i utlandet vid anläggandet av sulfitfabriker; från 1883 var han ledare av en dylik fabrik i England. R.Ln. Ekman, Johan August, teolog (1845— 1913), prästvigd i Uppsala 1873, docent i G. T:s exegetik 1877 (avh. »Likheter mellan Esaias kapp. 40— 66 och Jeremias») och prof, i teol. prenotio-ner och encyklopedi 1887, domprost 1896, biskop i Västerås 1898, ärkebiskop 1900. E. vann överallt tillgivenhet ss. en samvetsgrann, from och försynt karaktär; hans begränsning låg på det administrativa området. Bland E:s arbeten märkas »Det kristna prestembetets ursprung» (1882), »Under och andeingifvelse» (1883), »Den kristna religionsläran» (1888). — Litt.: H. Lundström, »Ärkebiskopen d:r J. A. E.» (1915). A.M-n. Ekman, Karl Johan, ämbetsman, politiker (f. u/4 1863), avlade 1887 hovrättsexamen, blev 1898 assessor i Göta hovrätt, hovrättsråd 1909. E. blev 1908 led. av F. k. och insattes 1918 i Konstitutionsutskottet. Hans sakkunskap på den ecklesiastika lagstiftningens område har tagits flitigt i bruk för kommittéarbeten och utredningar. Från 1915 har han varit medl. av — 165 — — 166 —