EKMAN även på uppskattningen av den idealitet, som ligger på botten av hans tillsynes så utåtriktade och kärva väsen. I riksdagen har han redan på gr. av sitt praktiska förstånd och självförtroende, sin kunnighet, grundlighet och arbetsförmåga och trots en viss ensidighet spelat en högst betydande roll. Därjämte har han på gr. av den i viss mån utsatta och farliga, men på det hela bekväma mellanställning, hans numerärt obetydliga parti intager, kommit att i sv. politik spela en bokstavligen utslagsgivande roll (ss. »vågmästare»). Då han 1923 vände sig mot det socialdemokratiska förslaget i arbetslöshetsfrågan, nödgades ministären Branting avgå; 1925 löstes försvars-reformen huvudsaki. enl. hans intentioner; då Statsutskottet 1926 på hans tillskyndan gav ministären Sandler en tillrättavisning för dess tolkning av arbetslöshetsdirektiven i den s. k. Stripakonflikten, avgick regeringen, något som ådragit E. en stark ovilja inom vida lager av det socialdemokratiska partiet. E. blev då statsminister (7/o 1926) i spetsen för en folkfrisin-nad ministär med vissa liberala inslag. Till en början beklädde han även finansministerposten. I regeringsställning sökte E. vinna majoritet genom anslutning än åt ena, än åt andra sidan, vilket icke hindrade, att ledningen i stort sett gled ur regeringens hand. Åtskilliga av de framlagda propositionerna fälldes (ss. sjukkasse-frågan, kommunalskatteförslaget) el. antogos av riksdagen i ganska omarbetat skick (ss. skolreformen 1927), medan särsk. 1928 åtskilliga förslag med hjälp än från höger, än från socialdemokraterna (ss. kommunalskatteförslaget) bärgades i hamn. På gr. av valutgången 1928, då högern vann framgångar, och en delvis i samband härmed uppkommen motsättning mellan regeringens frisinnade och liberala element, avgick den i okt. 1928. E., som nu blivit invald i A. k. (från 1929), bedrev där en skarp opposition emot Lindmans ministär men avvisade även alla från socialdemokratiskt håll gjorda närmanden. Då regeringens stora förslag till jordbrukshjälp i ett särsk. utskott under E:s ordf.-skap väsentligen beskars och i detta skick antogs av riksdagen, avgick ministären Lindman, och E. blev ånyo (7/8 1930) statsminister och därjämte försvarsminister; sistnämnda post lämnade han i juni 1931. E. Ths. Ekman, Sven Petrus, zoolog (f. 31/s 1876), fil. d:r i Uppsala 1904, docent i zoologi där 1904—09, lektor i Jönköping 1909, i Uppsala 1916 och samtidigt docent, prof, där 1927, har framför allt genom sina djurgeografiska och limnologiska undersökningar skaffat sig ett känt namn. E. var den förste, som mera omfattande behandlat den skandinaviska djurvärl- dens utbredning och invandringshistoria. Hans huvudarbete på detta område är »Djurvärldens utbredningshis-toria på skandinaviska halvön» (1922). Bland hans övriga skrifter, som bl. a. behandla ärftlighets-lära och sjökorvar, må nämnas »Die Bodenfauna des Vättern» (i »Internat. Revue der gesam-ten Hydrobiologie», 7, 1915), »Norrlands djurvärld» (i »Norr land», 11, 1909), »Norrlands jakt och fiske» (1910). O.C-n. Ekman, Johan (John) Ossian, skådesnelare (f. 15/ii 1880). E. studerade först målning under Richard Bergh, var 1900—03 anställd vid Svenska teatern, grundade 1904 jämte A. Ecker-man Lilla teatern, var 1905—18 anställd vid olika sällskap i landsorten, 1918—23 vid Lorens-bergsteatern i Göteborg och 1923—28 vid Hälsingborgs stadsteater samt är från 1928 åter fäst vid Lorensbergsteatern. E. är som skådespelare en impulsiv kraftnatur med fantasi och temperament. Bland hans roller märkas Per Gynt, Gert Bokpräntare i »Mäster Olof», Jean i »Fröken Julie», Maurice i »Brott och brott», Bast i »Livet i våld», Guido Colonna i »Monna Vanna», Pofjomkin i «Katarina den stora», Terekhine i »Rost», Brotskij i »Breven med utländska frimärken» och Daniel i »Han som fick leva om sitt liv». G. K-g Ekman, Fritjof, fackföreningsmän (f. 23/» 1888), urspr. metallarbetare, 1909 ombudsman för den mekaniska verkstadsindustriens arbetare, sedan Ve 1925 ordf, i Svenska metall-industriarbetareförbundet; tillhör Landssekreta-riatet. E. har ofta anlitats i offentliga uppdrag. Sålunda tillhör han 1928 års sakkunniga för utredning av tullsystemets verkningar, 1930 års kommitté för samarbete mellan arbetsgivare och arbetare på arbetsplatserna samt 1931 års Ädalskommission. T. E-r. Ekman, Frans Gösta Viktor, skådespelare och teaterledare (f. 28/i2 1890). E. började sin teaterbana vid operetten, på Oscarsteatern 1908 och i Helsingfors s. å., var 1908—11 anställd vid H. Rönnblads sällskap, 1911—13 vid Nya teatern i Göteborg (Hj. Selander) och 1913— 25 vid Svenska teatern, ledde 1926—30 jämte John och Pauline Brunius (se dessa) Oscarsteatern och leder från 1931 egen teaterverksamhet i konserthuset och på Vasateatern. E har också med stor framgång gästspelat i Kö- — 169 — — 170 —