EKORRSLÄKTET G. Thulin, »Om konungens e. 1. »(1890). J.E.N. Ekonomisk tidskrift, sedan 1899 av prof. D. Davidsson utg. tidskr., i vilken artiklar rörande praktiska och teoretiska nationalekonomiska problem av landets samtliga ledande nationalekonomer publiceras. E. har sedan 1900 statsunderstöd. T. E-r. Ekonomisk översikt, kvartalsvis utkommande publikation, som sedan 1921 utgives av Kommerskollegium under medverkan av Socialstyrelsen. Varje häfte innehåller en internationell översikt och en redogörelse för det ekonomiska läget i Sverige. E:s tabellavdelning är synnerligen omfattande och innehåller bl. a. indextalen för grosshandelspriser och för samtliga levnadskostnader. T. E-r. Ekonomister, anhängare av en nationalekonomisk riktning i Frankrike under 1700-talet, oftast kallade fysiokrater (se d. o.). Ekonomiutskottet, ett utskott i sv. riksdagen under den gustavianska tiden. Om A11-männa besvärs- och ekonomiutskottet i vår riksdag 1809—66, se d. o. — Ett e. finnes även i den finska folkrepresentationen bland dess ständiga utskott. J. E. N. Ekopoliti'k, av R. Kjellén använd term för den gren av statskunskapen, som handlar om »rikshushållet». E. uppdelas i sin ordning i emporo-, autarki- och ekonomipolitik, allteftersom »hushållssfären», »självhushållet» el. »hushållslivet» komma i betraktande. J. E. N. Ekopraxi', se Härmningsdrift. Ekorrapa, se K 1 o a p o r. Ekorrar, se Ekorrdjur. Ekorrbär, Maja'nthemum bifo'lium, enda arten av nämnda liljeväxtsläkte, är en i skogar och busksnår allmän, 8—15 cm. hög, flerårig ört med vanl. 2-bIadig stam, i toppställd klase samlade, små, vita, välluktande blommor och röda bär. A. V-e. Ekorrdjur, Sciu'ridæ, en fam. bland gnagar-na, omfattande smärre former, som visa täml. stora avvikelser med hänsyn till såväl den yttre kroppsformen som till levnadssättet. Emellertid föreligga så stora överensstämmelser i den inre byggnaden, att de dock föras till samma fam. Beträffande tandsättningen ha de 2 (sällan endast 1) falska och 3 äkta kindtänder i överkäken och 1, resp. 3 i underkäken. Tummen är i regel reducerad. Man indelar vanl. e. i 3 underfam.: egentliga ekorrar, dvärgekorrar och flygekorrar. Egentliga ekorrar, Sciuri'næ, ha kroppen täml. långsträckt med tät, yvig hårbeklädnad, svansen, till längden växlande, tvåsidigt hårig, framfötterna med 4 och bakfötterna med 5 tår. De äro utbredda över så gott som hela jorden med undantag av Madagaskar och Australien och förekomma såväl i skogstrakter som på slätter och i bergstrakter. De uppdelas numera i en hel del släkten, av vilka följ, äro viktigast: m u r m e 1-djur, präriehundar, sislar, jordekorrar, jätteekorrar och ekorr-släktet (i inskränkt bemärkelse). Se dessa ord. Den andra underfam., dvärgekorrar, Nannosciu'ridæ, står nära föregående men har ett mera långsträckt huvud och en nästan fullst. benring kring ögonen. Det är små, i träd levande djur. Endast o. 6 arter äro kända från Indien, Stora Sundaöarna och Filippinerna. Underfam. flygekorrar (se d. o.), Petauristi'næ, skiljer sig från övriga e. därigenom att ett brett hudveck, s. k. flyghud, på vardera sidan förenar främre och bakre extre-miterna samt tjänstgör som fallskärm. Deras utbredning omfattar n. delen av såväl Gamla som Nya världen. H. W. Ekorrsläktet, Sciu'rus, ett släkte, tillhörande underfam. egentliga ekorrar av fam. ekorrdjur Ekorre, Sciurus vulgäris. (se d. o.). Urspr. omfattande ett stort antal arter, har e. nu uppdelats i åtskilliga smärre släkten och undersläkten. E. är utbrett över hela Europa, stora delar av Asien och n. och s. Amerika. Mest bekant är den vanliga el. europeiska ekorren (S. vidga'ris), som bebor skogsområdena i hela Europa och n. Asien samt är allmän över hela vårt land ända upp till barrskogsgränsen i n. Liksom alla till släktet hörande arter är han vig och graciös samt en mycket skicklig klättrare. Han når en längd av o. 25 cm. med en o. 20 cm. lång svans. Då han sitter, föres svansen upp efter ryggen, därav nam — 185 — — 186 —