EKSJÖHOVGÄRD tillhörande Uddeholm. — Pastorat i Älvdals kontrakt, Karlstads stift. J.C. Eksilkesfjärilar, se Silkesfjärilar. Eksjö, stad i S. Vedbo hd, Jönköpings län; 21,81 kvkm., därav 17,89 land; 6,590 inv. (1931). E. ligger i en kittelformad, av skogklädda bergåsar omgiven sänka, 200 m. ö. h. Ist’ avlagringar bilda god byggnadsmark. Kärrbildning finnes endast kring de två små åar, som genomflyta staden och förena sig v. därom, bildande källflöden till Emån. — Handel och hantverk utgöra de viktigaste näringarna. Handlandenas antal uppgår till c:a 100. Industrien är föga utvecklad. 1928 funnos 21 arbetsställen med tillsammans 328 arbetare. Nämnas kunna E. mekaniska verkstad, ett par smärre möbelfabriker. E. möbelfabrik, som nedbrann 1928, har ej återupptagit rörelsen. Nässjö—Oskarshamnsbanan förbinder E. med kusten och med statsbanorna. Eksjö—öster-bymo smalspåriga järnväg öppnades för trafik 1915 och går i n. ö. riktning från E. till österbymo samhälle i Sunds socken. 11 busslinjer förbinda E. med omgivande landsbygd och grannorter. Bankinrättningarna äro E. sparbank, avd.-kontor för Smålands enskilda bank och A.-b. Sydsvenska banken. — Ny stadsplan fastställdes av K. m:t 19/i2 1924. Stadens centrala delar äro belägna n. och s. om Stora torget och kyrkan. N. delen bär en ålderdomlig prägel med enstaka hus från 1500-och 1600-talen. S. delen blev efter branden 1856 mera regelbundet bebyggd. Kyrkan ombyggdes 1889. Dess betydligt äldre torn ombyggdes 1925. Det vid Stora torget belägna rådhuset (med hotell), som uppfördes 1859, ombyggdes 1904, härjades delvis av eld 1930 och undergår f. n. (1931) restaurering. På Stora torget avtäcktes 1929 en ryttarstaty (Smålandshusar från 1600-talet). Statyn, som utförts av skulptören Alf Ohlsson, hugfäster minnet av Smålands husarreg., vilket länge haft sin förläggning i E., tills det 1927 indrogs. Till staden förlädes då i stället Göta ingeniör-kår. E. är också förläggningsort för Jönkö-pings-Kalmar inf.-reg. För militärt ändamål har till kronan avträtts en betydande areal. Den s. k. gamla realskolan ombyggdes 1930 till stadshus med lokaler för bl. a. stadsfullmäktige och stadens förvaltande myndigheter. Platsen framför detta prydes med en skulptur av Carl Elmberg (»Lekande pojkar»), Vid sjön ligger vatten- och elektricitetsverk, fullbordat 1898. I E. är S. Vedbo tingshus beläget. — Sjukvårdsinrättningarna utgöras av Ulfsparre-Hägerflychtska länslasarettet och en upptagningsanstalt för sinnessjuka. Jönköpings läns tuberkulossjukhus ligger- 3 Uppslagsbok. VIII. — 193 — 7 km. från staden, invigdes 1915. Vidare märkes vårdanstalten för sinnesslöa barn å Nanny-lund. — Av undervisningsanstalter äger E. utom folk-, lärlings- och yrkesskolor ett fullst. högre allmänt samlärov. med 3-årigt real- och 4-årigt latingymnasium. Den 1911 uppförda lärov.-byggnaden har undergått betydande till-och ombyggnader med anledning av den nya läroverksreformen och statens övertagande av det förutvarande kommunala gymnasiet. Det till E. tidigare förlagda småskoleseminariet (Jönköpings-Kalmar läns) har flyttats till Jönköping. Den 8-klassiga högre flickskolan är under avveckling. Två halvveckotidningar med egna tryckerier finnas. — Taxeringsvärdet å fastighet är 15,396,500 kr. jämte kr. 1,013,000 för jordbruksfastighet. Inkomst, varå utskyl-der utdebiterats, uppgår till 5,723,216 kr. med en utdebitering av 6,25 pr bevillningskr. (1930). — E. bildar tillsammans med E. landskommun ett pastorat i S. Vedbo kontrakt, Linköpings stift. Historia. E. har av ålder varit medelpunkt för handeln inom övre Emåns flodområde. E:s uppkomst betingades av att vägen Västervik— Jönköping här sedan äldsta tider korsats av den från s. gående leden upp mot Östergötland. Om traktens tidiga bebyggelse vittnar bl. a. gravkullen s. om järnvägsstationen. Vid undersökning 1921 visade den sig innehålla en hällkista, som säkert använts under bronsålderns andra period. Handels-, möjl. tingsplats har funnits här från början av 1300-talet. När de första privilegierna för E. utfärdades är ej känt, trol. dock under Erik av Pommern (1396—1434). De stadfästes senare av Karl Knutsson, Gustav Vasa och Erik XIV. Det medeltida E. låg c:a 500 m. s. v. om kyrkan på andra sidan ån. 1568 nedbrändes detta av danskarna. En ny stad växte upp, där de nuv. centrala delarna av E. ligga. Denna vidgades genom Johan III :s donationer (Storegården, Bondeby, Pukegården) samt fick sina privilegier bekräftade och utvidgade flera gånger under 1600-talet. Som militär förläggningsort framträder E. 1697, då Ränneslätt nämnes som kamperingsplats för »Småländske regementet». Ur E:s senare krönika må anföras farsoten 1710—11, som bortryckte c:a 30 % av dess då o. 600 inv. samt branden 1856. Folkmängden var år 1805: 1,075, 1855: 1,981 samt 1905: 4,215. — Litt.: »Handlingar rörande E. stad» (1886, 1911, 1928). V.P. Eksjöhovgård, gods i Vallsjö s:n, Jönköpings län, 1 km. ö. om Sävsjö järnvägsstation; fordom betydande, numera reducerat, 1% mtl, 250 har, därav 55 har åker; taxeringsvärde 84,000 kr. E. har urgamla anor, tillhörde den — 194 —