EKSJÖ LANDSKOMMUN yngre ätten Sture (Natt och Dag) till den siste Stures död 1616; innehades sedan av ätterna Lewenhaupt, Wrede m. fl. samt under 1800-talet av släkten Fogelberg. Av det gamla slot- M.Sjobeck foto, Eksjöhovgårds ruin. tet, trol. byggt på 1500-talet, står på en ö i den lilla sjön en pittoresk ruin kvar i 2 våningar. På land byggdes redan på 1600-talet ett corps de logi med en envåningshuvudbygg-nad och 2 flyglar, 1805 något ombyggda. E. W. Eksjö landskommun, s:n i S. Vedbo hd, Jönköpings län, omfattar trakten v., n. och ö. Utsikt från Skuruhatt vid Eksjö. om staden Fksjö; 106,03 kvkm., därav 99,95 land; 1,254 inv. (1930; 13 pr kvkm.); 14,62 kvkm. åker (1927; 12,5 % av landarealen), 61,22 kvkm. skogsmark. Ingår i Eksjö stads- och landsförsamlingar, S. Vedbo kontrakt, Linköpings stift. J. C. Eksjö revir, adress Eksjö, tillhör Smålands distrikt och omfattar S. Vedbo hd med undantag av Flisby och N. Solberga socknar, ö. hd samt Fröderyds, Bäckaby, S. Solberga och Rankvilla socknar av V. hd, allt i Jönköpings län. Areal (1928): statsskogar 8,132 har, varav 7,028 har produktiv mark, övriga allmänna skogar 5,602, resp. 4,827 har. 1928 års avverkning å statsskogar 27,055 kbm. Reviret är delat i 3 bevakningstrakter. E. S.-P. Eksjö—österbymo järnväg, sign. E. ö. J., längd 35 km., spårvidd 0,89i m., byggd 1913— 15. Från Eksjö, föreningsstalion med Nässjö-Oskarshamns järnväg, går banan i n. o. huvudriktning fram till österbymo gamla marknadsplats i Östergötlands län. S. Stg. Ekskottmal, Stenole'chia gemme'lla, malfjä-ril av fam. Gelechi'idce. De smala framving-arna äro vita med ett svart snedstreck och några svarta punkter; vingbrcdd ung. 1 cm. Larven lever i märgen av ekens årsskott, som därvid bli 'gallartat ansvällda. E. W-n. Ekspinnarc, Lasioca'mpa qiiercus, fjäril av fam. Lasioca'inpidce av de äkta spinnarnas grupp. Hannen, som har en vingbredd av 6— 6,5 cm., är kastanjebrun med ett brett, gult band över båda vingparen; honan, som kan nå en spännvidd av över 8 cm., är rostgul med ett ljusare vingband; båda ha en vit diskfläck på framvingarna. De intill 8 cm. långa larverna leva på ek, björk, slån, ljung m. fl. växter. E. förekommer ej sällsynt upp till Lappland. E. W-n. Eksplintborre, skalbagge, se Barkborrar. Eksta, s:n i Gotlands s. hd, Gotlands län, mitt emot Stora och Lilla Karlsö, som ingå i E.; 45,34 kvkm., allt land; 609 inv. (1930; 13 inv. pr kvkm.); 8,92 kvkm. åker (1927; 19,7 % av arealen), 19,2e kvkm. skogsmark, därav 4,79 hagmark. — Pastorat: E., Sproge, Levede och Gerum, S. kontraktet, Visby stift. — Kyrkan, som har rester från äldre och yngre medeltid (i romansk och gotisk stil), är i senaretider ombyggd. J. C.; E. W. Ekstock, sjöv., se Eka. Ekstrand, Åke Gerhard, kemist, ämbetsman (f. 28/i2 1846), fil. d:r 1875, docent i kemi vid Uppsala univ. s. å., lärare vid Chalmers inst. 1889, byråingenjör vid Finansdep:s kontroll-och justerbyrå 1890—1907, överingenjör i Kontrollstyrelsen 1907—13. Förutom sina vetenskapliga arbeten över reten och naftalinderivat har E. publicerat en mängd arbeten av kemiskteknisk natur. E. intog under många år en ledande ställning i Kemistsamfundet, var sekreterare 1893—1913, ordf. 1913—25 samt red. av »Sv. kemisk tidskr.» 1893—1919; led. av Velen-skapsakad:s Nobelkommitté för kemi 1913. Under sin Uppsalavistelse deltog E. i grundandet av ett flertal industriföretag där. Lj. Ekstrand, Eric Einar, diplomat (f. 22/i» 1880), jur. kand. 1904, attaché i Utrikesdep. 1907, tjänstgjorde i Hamburg (1907—10), Narvik, S:t Petersburg, Riga (1913—16) och Chicago, t. f. chef för handelsavd. i Utrikesdep. 1918, legationsråd s. å., generalkonsul och chef för Utrikesdep:s personal- och administrativa avdelningar 1921, t. f. envoyé i Buenos Aires, — 195 — — 196 —