EKSTRÖM Santiago de Chile, Montevideo och Asuncion 1925—30, från sistn. år direktör för Nat. förb:s sekretariats sektioner för vissa sociala frågor och för kontroll över opiumhandeln. E. var v. verkställande direktör i Stockholms super-fosfatfabriks a.-b. 1919—22, chef för sv. Röda korsets hjälpexp. till Samara 1921—22, medl av kommissionen för utväxling av den grekiska och turkiska civilbefolkningen 1923 och Nat. förb:s mandatär för beskyddandet av den albanska minoriteten i Grekland 1924. C. V. J. Ekström, Daniel, instrumentmakare (1711 •—55). Efter arbete hos instrumentmakare Rosenberg i Stockholm och studier i matematik anlade E. 1735 egen verkstad i Stockholm, där han snart antogs till instrumentmakare för lant-mäteriet. Hans skicklighet i yrket skaffade honom ryktbarhet även utom landet. E. utnämndesl 751 till direktör för in-strumentmakerierna i riket som belöning för tekniskt-vetenskapliga och medborgerliga förtjänster. B. Ekström, Carl Ulrik, präst och naturforskare (1781—1858), 1818 komminister i Bärbo, 1821 pastor i Mörkö, 1837 kyrkoherde på Tjörn, har som zoolog lämnat åtskilliga bidrag till kännedomen om Sveriges högre fauna, särsk. om fåglar och deras flyttnings-tider samt om fiskar. Så var E. medarbetare i W. v. Wrights »Skandinaviens fiskar» samt i »Tidskr. för jägare och naturforskare» (1832—34), där han bl. a. skrivit många jaktzoologiska uppsatser. Bland hans övriga arbeten märkas »Beskrifning öfver Mörkö s:n i Södermanland» (1828). Biogr. av S. Lovén i »Lefnadsteckningar öfver K. Vetenskaps-akad:s efter år 1854 aflidna led.», 2 (1872 —85). O. C-n. Ekström, Per, landskapsmålare (f. 23/2 1844), utbildades i Stockholm och Paris samt blev en typisk representant för friluftsmåleriet under förra årh:s slut. Redan före Paristiden inköptes till staten hans »Höstlandskap i aftonstämning» (nu i Riksdagshuset). Hans blick för soleffekter och atmosfäriska stämningar, medfödd och först utbildad i hans hemtrakt Öland, blev under en mångårig vistelse i Frankrike skärpt och förfinad; vattendrag och snöfält ingå gärna som element i luft- och ljusstämningen. E. var en av de mest omtyckta kamraterna bland de sv. parisarna, deltog med »opponenterna» i deras utställningar fr. o. m. 1880-talets mitt och tillhörde sedan Konstnärsförbundet. Från Ölands alvar har han skapat sina förnämsta P. Ekström: Solglitter på havet. 1890. Nationalmuseum. bilder, av vilka flera inköpts till Nationalmuseum (t. ex. »Solen sjunker över slätten», 1904). F. ö. har E. också hämtat motiv, utom från Frankrike, från Bohuslän, Stockholmstrakten och t. o. m. från Norrland. Göteborgs museum har ett 10-tal tavlor av E. från olika tider. Han återkom 1890 till Sverige och har under de senaste årtiondena varit bosatt på Öland ( Mörbylånga). Vid kulturmässan i Kalmar 1926 hade en särskild utställning av E:s alster anordnats. E. W. Ekström, Johan (John) Petrus, tecknings-lärare (1858—1924), tjänstgjorde vid Reallärov. å Norrmalm 1882—1923 och bidrog i hög grad till teckningsundervisningens utveckling genom sina läroböcker och sin verksamhet som ledare av fortbildningskurser för lärare. E. samlade ett rikt och värdefullt material rörande tecknings- och välskrivningsundervisningens historia. G. V. Ekström, Gunnar, präst (f. 7/n 1859), teoretisk teol. examen i Uppsala 1885, kyrkoherde i Falun 1909, kontraktsprost 1911, teol. he-dersd:r i Uppsala 1917, led. av psästlöneregle-ringskommittén 1898—1903. E. har utg. bl. a. »Homiletisk behandling af böndagstexter» (1897 ff., t. o. m. 1922 jämte K. Hult), »Om prästernas studier» (synodalavh. 1920) samt skrifter i psalmboksfrågan. S. N. Ekström, Alfred, elektrotekniker (f. 4/u 1873), fil. d:r i Uppsala 1897, examen vid tekn. högsk. i Zürich s. å., assistent i elektroteknik där 1898 och i fysik vid univ. i Kiel 1899. Efter att sedermera några år ha ägnat sig åt telefontekniken, inom vilket fack han gjorde en del värdefulla uppfinningar, tog E. 1906 initiativet till bildandet av Hemsjö kraft-a.-b., som hade till uppgift att utbygga vattenkraftstationer huvudsaki. i Blekingeåarna och distri — 197 — — 198 —