ÉLAN identifierad med krigsguden Ninurla. I elami-tiska källor, skrivna på babyloniska, benämnes han »himmelens och jordens herre», »hela tillvarons skapare». En annan gud var L a g a-m a 1 el. L a g a m a r, vars namn ingår som beståndsdel i flera egennamn, t. ex. i namnet på den i 1 Mos. 14 omtalade konungen av E. Kedorlaomer. Intressant är en uppgift, som den assyriske konungen Assurbanipal meddelar, att det fanns vissa gudomar, som endast de elamitiska konungarna dyrkade, under det att andra endast dyrkades av folket; detta tyder måhända på, att en främmande dynasti i äldre tider tagit E:s tron i besittning och konungarna sedan fortsatt att dyrka dennas för folket främmande gudomar. — Den elamitiska kulten torde i stort sett ha liknat den babyloniska; så t. ex. funnos även här tempeltorn, ziqqurat, antagl. ett arv från den tid, då sumererna innehaft landet. Efr. B. Élan [elä'] (fra.), språng, särsk. i överförd betydelse: lyftning, eld, hänförelse. Jfr Élan vital. E'landantilo'pen el. ä I g a n t i 1 o p e n, Tau-rotra'gus oryx, tillhör underfam. buskbockar (se A n t i 1 o p e r, pl. vid sp. 1236). Dess kroppslängd är över 2 m. med 70 cm. lång svans, mankhöjden 1,0 m., och dess kroppsvikt går upp till 500 kg. och däröver. Färgen växlar med åldern och djurens förekomstlokal. På övre sidan är kroppen vanl. ljusbrun till gulgrå, på sidorna och buken vitgul. Nackmanen och ett band utefter ryggens mittlinje äro gulbruna. Hornen, som finnas hos båda könen, äro spiralvridna, nästan raka, men riktade något snett bakåt. Kon är mindre och svagare byggd än tjuren. På gr. av olika kroppsfärg och teckning särskiljas olika lokalraser. E. är utbredd över öst- och Sydafrika. H. W. E'lanto, en 1905 grundad andelsaffär i Helsingfors, ansluten till Konsumtionsandelslagens centralförbund. Till E. äro 38,500 familjer i Helsingfors anslutna. E. har delägare inom så gott som alla samhällsklasser, även om arbetarfamiljerna utgöra flertalet (60 % 1928). E. är Finlands största andelsaffär med 214 butiker och en omsättning på 311 mill. fmk. Den driver även en omfattande restaurangrörelse med 10 restauranger och kaféer. C:a hälften av de försålda varorna tillverkas i egna fabriker. Sålunda anlades 1907 ett bageri, som numera är Nordens största med en kapacitet tillräcklig för att tillfredsställa hela Helsingfors’ brödbehov. Bland E:s övriga företag märkas mejeri, charkuterifabrik och svinuppfödnings-gårdar. De anställdas antal uppgår till 2,250. E:s kraftiga utveckling torde i viss mån få tillskrivas företagets mångårige ledare häradshöv ding Väinö Tanner. — Litt.: T. Odhe, »Kooperationen i Finland» (1929). T.E-r. Ela'nus, ett släkte rovfåglar, se Glador. Élan vital [elä' vita'l] (fra.), »livssprånget», livskraften, filosofisk term, varmed H. Bergson (se denne) betecknar det framdrivande och nyskapande i all utveckling. A. N. Elaphomy'ces, växtsläkte av klassen säck-sporsvampar, fam. Elaphomyceta'ceæ, med underjordiska, tryffelliknande fruktkroppar, vilkas skarpt avgränsade hölje innesluter en köttig, senare torr massa av oregelmässigt ordnade sporsäckar. Sporerna, som vid mognaden utfylla fruktkroppen ss. en pulverformig massa, spridas genom djur, som förtära svampen. E. cervi'nus, hjortsvamp, bildar inykorhiza (se d. o.) å fur och gran. Dess nötstora fruktkroppar brukades tidigare som afrodisiakum (se A f r o d i s i a k a) för djur (hjortsprång, Bole'tus cervi'nus). O.Gz. Ela'phrium, bot., äldre namn på släktet Bursera (se d. o.). Elaps, se Korallormar. El-Arisch, A 1-A r i s c h, stad i n. ö. Egypten, nära Medelhavet och gränsen mot Palestina, vid järnvägen Kairo—Jerusalem. Av betydelse under Klébers fälttåg 1799—1800 och under världskriget. O. P EIasmobra'nchii, se B r o s k f i s k a r. Elasmosaurus [sau'-], ett släkte utdöda kräldjur, se Plesiosaurus. Elasmotbe'rium, ett under pleistocen levande hovdjur, som stod noshörningarna nära men skiljer sig från dem i åtskilliga hänseenden, särsk. i tandsättningen och kraniets byggnad. På den starkt välvda pannan salt sannolikt ett mäktigt horn. H. W. Elasticite't (fra. élasticité, till nylat. ela'sti-cus, till grek. ela'ein, driva), den hos alla kroppar förekommande egenskapen att under inverkan av yttre krafter ändra sin form el. volym, dock så, att ändringarna helt el. delvis försvinna, då krafterna upphöra alt verka. En kropp kallas fullständigt el. absolut elastisk, om ändringarna helt försvinna, fullständigt oelastisk el. plastisk, om de kvarstå helt, sedan kraften upphört att verka. Det är ännu ovisst, om någon kropp strängt uppfyller dessa villkor. Man brukar dock anse gaser och vätskor absolut elastiska med avseende på volymen. Av fasta kroppar torde vissa stålsorter vara närmast att betrakta som absolut elastiska. I allm. kan man bortse från kvarstående förändringar, om den verkande kraften icke drives över en viss gräns, elasticitetsgränsen, vanl. mätt i kg. pr kvmm. Denna är aldrig skarpt utpräglad och därför svår att experimentellt be — 211 — — 212 —