ELATER tjocka elastiska trådar lagra sig parallellt och mycket tätt intill varandra samt bilda tjocka »senor», ss. t. ex. nackbandet hos nötkreatur. I blodkärl, framför allt i artärer i närheten av hjärtat, bildar e. v. till synes homogena hin- Underhudsbindväv från människa. Elastiska trådar (mörk-färgade) omspinna bindvävsfibrillbuntar. nor, membraner (se Artär, fig. 1 och 2), vilka bl. a. ha till uppgift att motstå blodets pressning vid »hjärtslagen». Dessa membraner äro »fenestrerade», d. v. s. uppvisa luckor, i vilkas kantpartier man kan konstatera membranernas uppkomst ur samman-bakade elastiska trådar. Under vissa patologiska tillstånd kan e. v. uppträda som klumpar el. sammangyttrade massor, så t. ex. i vissa svulster. T. H-n. ETater, skalbaggsläkte, se K n ä p p a r e. Elateia [-él'a], nuv. Levta, fordom den mest betydande staden i det forngrekiska Fokis, vid den s. k. Elatiska slätten n. om Kefisos, berömd för slättens fruktbarhet och sitt läge, behärskande genomgången från n. (Thermopyle) ill Mellangrekland. På en isolerad kulle n. o. om byn Drachmani har man funnit rester av en antik ringmur och en prehistorisk bebyggelse samt andra spår, som satts i samband med de av Pausanias omtalade byggnaderna, ett tempel åt Asklepios, en teater med en staty av Athena o. s. v. E. skövlades av perserna 480, togs av Filip av Makedonien till grekernas stora fasa, blev romerskt 189 och höll sig 86 mot Mithridates’ generaler, till tack varför det fick sin frihet. — Litt.: P. Paris, »Elatée» (1892). N.V. Elate'rcr kallas vissa i sporkapseln hos levermossor förekommande långsträckta celler med spiralformiga väggförtjockningar, vilka på gr. av sin hygroskopicitet äga betydelse för sporernas spridning. E. förekomma även i slemsvamparnas sporangier, vilkas s. k. kapil-litium (se d. o.) bildar system av smala, med varandra nätformigt förbundna trådar. Frä-kenväxternas e. äro tunna, spiralformigt kring sporen hoprullade band, vilka utgöra en del av dess vägg. O. Gz. Elateri'n, farm., se E 1 a l e r i u m. Elateri't, ett elastiskt jordvax av samma kemiska sammansättning som ozokerit (se d. o.). E. förekommer i allm. på niineralgångar och kan användas till fabrikation av lysgas. K. A. G. Elate'rium. 1) Bot., tropiskt amerikanskt släkte av fam. gurkväxter med o. 15 arter 1—fleråriga, klättrande örter med små, vita el. gula blommor och köttiga, elastiskt uppspringande frukter. E. corda'tum tillhör floran på Galapagosöarna. A. V-e. 2) Farm. E., under antiken generell benämning på avföringsmedel, är den torkade bottensatsen av fruktsaften av springgurkan, Ecba'llium elate'rium. Den vanliga formen E. album el. a'nglicum utgörcs av grönaktiga el. gulgröna kakor med bitter smak. Indunstas fruktsaften, erhålles en mörkare produkt: E. nigrum. E. vinnes även på så sätt att frukterna extraheras med alkohol, ur vilken sedan e. fälles med vatten. Ej fullt mogna frukter anses giva den bästa produkten. Den verksamma beståndsdelen utgöres av e 1 a t e r i n, ett kristalliserande naftalinderivat, som finnes i frukten till o. 0,7 % i form av glykosid samt frigöres ur denna genom klyvning med ett i frukten befintligt enzym, e 1 a t e r a s. E. album innehåller 15—50 % elaterin, E. nigrum endast o. 12 %, dessutom bitterämne, harts, citron- och vinsyra o. a. organiska syror. E. är ett kraftigt avföringsmedel men användes numera sällan på gr. av dess osäkra verkan och växlande halt av elaterin. E. användes även som motgift vid förgiftning med narkotika. J. H. Ela'tine, växtsläkte, se Lånkesärvsläk-t e t. ETativ [cl. -ti'v] el. e'l a t i v u s [el. -ti'v-], språkv., kasus i finskan, som uttrycker det ställe el. föremål, från vars inre en rörelse äger rum; av A. Noreen brukat även om andra språk för att uttrycka själva betydelseförhållandet. E. H. ElayT, kem., äldre namn på etylen (se d. o.). Elba, ö vid Italiens västkust mellan Toscana och Korsika; 223 kvkm.; 27,795 inv. (1921). E., som är en del av en sjunken bergskedja, är genomgående bergigt med de högsta partierna i v. (Monte Capanne, 1,019 m. ö. h.) och med klippig och väl utbildad kust. Klimatet är milt och vegetationen mediterran (mac-chia), varför egentliga skogar saknas. Lantbruket står lågt; fisket (tonfisk och sardeller) är mer betydande. Viktigaste näringsgren är bergsbruket, som främst ger järn (i ö. vid Rio Marina och Rio Castello). Huvudstad Porta — 215 — — 216 —