ELDFARLIGA OLJOR synder och brottsliga handlinger. Då parsis-men på 1000-talet fördrevs från Persien av muhammedanismen, flydde många parser till Indien, dit de medförde sin heliga eld, som än i dag brinner i de parsiska templen därstädes; på gr. av denna eldens förhärskande plats i den parsiska kulten ha parserna ofta kallats »elddyrkarna». — En tredje viktig uppgift har elden haft ss. offereld. Hos indierna personifierades denna offereld under namn av Agni, en av de betydelsefullaste gudomarna under den äldsta vediska tiden. Spekulationerna om hans väsen och olika födelser intogo en synnerligen viktig plats i offersångerna. Agni stammar från himlen och är gudarnas budbärare till jorden. Sedan uppfattades han ss. alltings ursprung och innersta själ. Man kan i Indien även tala om direkt eldkult, i det att offergåvor skänktes direkt till elden. Efr. B. Elde, flod i Mecklenburg-Schwerin, Tyskland, 216 km. lång. Genomflyter Müritz-, Kol-pin-, Flesen- och Plauersee samt delar sig vid Eldenau i Neue E., som mynnar i Elbe, och Alte E., som utfaller i Elbes biflod Löcknitz. E. är kanaliserad till Malchow och står genom kanaler i förbindelse med bl. a. Havel och Schwerinersee. [S.] Eldelement, vid art. använd benämning på de skjutelement (se d. o.), som avse ammunitionen och dess iordningställande. E'ldena, liten ort el. by i forna svensk-Pom-mern, utanför Greifswald vid den s. k. Däni-scher Wieck; grundades som cistercienskloster 1199, och dettas byggnader kvarstodo till 1638, då de under svenskarnas inkvartering i E. härjades av en brand; av den storslagna klosterkyrkan kvarstår en pittoresk ruin. En del av klosterbyggnaderna användas för en i E. upprättad lantbruksskola, som under ett halvt årh. var akad. E. W. Eldenhet, en truppavd., vars eld ledes av en person mot visst mål (viss målfront). Se Eldgivning och E 1 d 1 e d n i n g. E. är vid gevärsinf. i regel gruppen (10—15 man), vid kulspruteförband plutonen (2—4 kulsprutor), vid art. batteriet (i allm. 4 pjäser), stundom divisionen (2—3 batterier). R. Sbg. Eldfara, den risk, som förefinnes för oavsiktlig antändning av ett ämne. Erforderlig värme för antändning kan bl. a. tillföras genom beröring medelst låga från ett annat brinnande ämne, genom beröring av en i glödande el. starkt upphettat tillstånd varande kropp, genom strålvärme, indirekt — genom luften el. annat medium — överfört från en värmekälla, genom solstrålarna, särsk. om de brytas genom lins el. dyl., genom elektriska fenomen, genom friktion, kompression, slag el. stöt, el. slutl. genom kemiska reaktioner, däribland olika arter av självantändning. Brandskadestatistiken för Sverige visar, att värden för ung. 50 mill. kr. förintas årl. Uppkomsten av denna skade-görande eld kan i första hand tillskrivas slarv och brist på förutseende och omtanke. Sålunda har beräknats, att av 1,000 eldsvådor ung. 60 uppkomma genom slarv med tändstickor, 65 genom slarv vid tobaksrökning, 285 genom felaktiga skorstensgångar och slarv vid eldning, 120 genom slarv med stearinljus, fotogenlampor, sprit- och bensinkök, 80 genom överhettning av eldstäder, 15 genom självantändning och 200 på gr. av elektrisk ström inkl, atmo-sfärisk elektricitet. Av antalet bränder faller den väsentligaste delen på eldsvådor i hem och hushåll. Ett nedbringande av dessa är nödvändigt, och härför fordras upplysning om faro-momenten. Svenska brandskyddsföreningen och Svenska brandkårernas riksförbund bedriva en livlig propaganda i detta syfte såväl i tal som i skrift. Jfr Elektrisk brandfara. A.Hgm. Eldfarliga oljor. Enl. k. f. 7/i0 1921 ang. tillverkning, förvaring och transport m. m. av e. o. skola som eldfarliga betraktas sådana kolväten, vilka vid provning i Abel-Penskys apparat avgiva antändbar ånga vid 40° C. el. därunder, samt vissa andra därmed jämförliga oljor. Abel-Penskys apparat för provning av e. o. består av ett slutet kärl, som delvis fyl-les med oljan och långsamt uppvärmes. Den är försedd med en termometer för mätning av oljans temp. samt en anordning för antändning av den i kärlet över oljeytan samlade, luft-blandade ångan. Anordningen är så utförd, att en liten tändlåga under 2 sek. nedföres i rummet över oljeytan. Detta upprepas varje gång oljans temp. stigit % grad, till dess oljans flampunkt är uppnådd, då ångan antändes av lågan och förbrinner explosionsartat. För ernående av jämförbara resultat vid olika provningar äro standardiserad apparatur och likformigt utförande nödvändiga. Bestämning av flampunkten i apparater med öppen oljeyta ger avsevärt högre temp., emedan ångorna bortföras av luftdraget. Enl. ovan nämnda k. f. indelas e. o. i 2 klasser. Till l:a klassen hänföras flytande kolväten, vilka vid provning enl. Abel-Penskys metod avgiva antändbar ånga vid 21° C. el. därunder, ss. vissa slag av rå-petroleum, petroleumeter, gasolja, bensin, lig-roin, bensol, toluol, rå skifferolja, rå träolja samt vissa lättantändliga lösningar, eter, kollo-dium, ättiketer, kolsvavla m. fl. 2:a klassen omfattar övriga oljor, varå k. f. äger tillämpning, ss. fotogen, xylol, terpentinolja m. m. För tillverkning el. bearbetning av e. o. krä-ves enl. k. f. särsk. anmälan till och tillstånd — 237 — — 238 —