- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 8. Egennamn - Falke /
243-244

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eldhastighet - Eldhärdighet - Eldhöjd - Eld i våningar - El-Djezire - Eldkastare - Eldkoncentration - Eldkula - Eldkult - Eldledning - Eldlinje - Eldluftsmaskin el. eldmaskin - Eldmärke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ELDHÄRDIGHET Vid eldgivning med krigsfartygs art.-pjäser uppgår e. till: för svårt art. omkr. 1%, för medelsvårt 6—10 och för lätt 20—30 skott pr min. E. underlättas genom användandet av centralsikte (se d. o.). H.S-k. Eldhärdighet, se Eldfasthet. Eldhöjd, ett eldrörs höjd över markytan (vattenytan). Vid rörliga pjäser eftersträvas i regel låg e., för att pjäsen dels skall stå stadigt vid skottlossningen, dels lätt skall kunna döljas i terrängen. B. Sbg. Eld i våningar kallas det samtidiga avgivandet av handvapen- och kulspruteeld från eldställningar på olika höjd, varigenom de eld-givande trupperna komma att skjuta över varandra. E. O. B. EI-Djezire, geogr., se D j a z i r a. Eldkastare, krigsv., se Eldspruta. Eldkoncentration, krigsv., se E 1 d s a m-ling. Eldkula, se Meteoriter. Eldkult, se Elddyrkan. Eldledning, krigsv., åtgärder, som vidtagas för ledande av eld, så att erforderlig eldverkan åstadkommes och eldöverlägsenhet vinnes inom avsett område. Grundbetingelserna härför skapas av högre befälhavare därigenom att, där större eldkraft erfordras, resp, underavdelningar tilldelas mindre fronter och elden samlas mot vissa områden samt genom att ammunitionsersättningen ordnas på ändamålsenligt sätt. — Vid inf. gör sig bataljons- och kompanichefens inflytande på e. huvudsaki. gällande genom bestämmande av uppgifter för de tunga inf.-vapnen (kulsprutor, granatkastare m. m.) samt genom samlande av gevärselden i vissa riktningar. Den direkta e. utövas vid gevärsinf. av gruppchefen (jfr Eldenhet) genom anbefallande av mål, eldfördelning, sikte m. m., reglering av eldhastigheten o. s. v. — Artillerielden ledes i regel mera centralt. Regements- och divisionschefer bestämma underlydande förbands gruppering, uppgifter och eldområden (se d. o.) och reglera ammunitionsersättningen. De utfärda föreskrifter om eldunderstöd åt inf.-truppförband, bekämpning av fiendens art., eldens samlande på viss tid mot vissa delar av fiendens område o. s. v. Den direkta ledningen av batteriets eld utövas i regel av batterichefen, som kommenderar elden från sin eldledningsplats, »Eplatsen», ofta ett par km. avlägsen från den plats, där pjäserna befinna sig, »Bplatsen». För kommandoordens överförande till denna senare användas signalmedel, telefon, radio, signallampa, signalskärm el. dyl., »e.-förbindelse». Batterichefens e. avser främst bestämmande av de för eldverkan lämpligaste skjutelementen (se d. o.). Detta sker ant. genom eldreglering mot målet (med stöd av egna observationer från Eplatsen, med biträde av observatörer på marken, i ballong el. flygplan el. med stöd av ljudmätning), genom eldöverflyttning med stöd av hjälpskjutning (se d. o.) el. genom bal-listisk beräkning (se B allis ti k). Därefter avgives verkningselden med den eldfördelning och eldhastighet samt det skottantal, som erfordras för avsedd eldverkan (se d. o.). R. Sbg E. å krigsfartyg kan vara centraliserad, då samtliga kanoner ledas av en man, eldledaren, el. uppdelad, då elden ledes divisions-el. plutonsvis, el. oberoende, då varje kanon har sin eldledare. Från e.-platsen, i märs, på övre brygga el. i särsk. art.-torn, observeras nedslagen och övervakas e. E.-central (art.-central) kallas den plats, vanl. i skyddat rum nere i fartyget, där skjutelementen med tillhjälp av instrument och tabeller beräknas och varifrån upp- och sidsättning medelst elektriska orderapparater meddelas varje enskild kanon. För observation av nedslagen på stora stridsavstånd användas flygplan, från vilka nedslagens läge radioledes rapporteras till eldledaren. H. S-k. Eldlinje, inre övre kanten av bröstvärnet (se d. o.) vid befästningsanläggningar, avsedda för eldgivning. A. W. G. Eldluftsmaskin el. e 1 d m a s k i n, en på 1870- och 80-talen konstruerad typ av varmluftsmaskin, i vilken förbränningsgaserna från eldstaden infördes direkt i arbetscylindern. Bättre bränsleekonomi skulle härigenom uppnås, men på gr. av att maskinen arbetade med mycket höga temp. och försmutsades av förbränningsprodukterna, uppstodo lätt driftstörningar, varför denna maskintyp aldrig fick någon praktisk betydelse. Jfr Varmluftsmaskin. v. S. Eldmärke, nævus vasculo'sus, är en fläckfor-migt utbredd, ej alls el. föga upphöjd, röd till blåröd förändring i huden, beroende på en under hudens ytlager belägen, svulstlik, av tätt liggande blodkärl, blodkapillärer, bestående vävnad. Färgen är betingad av blodfyllnaden i dessa kärl. E. äro oftast lokaliserade till ansiktet, men kunna också uppträda på hals, bröst, rygg etc. De äro vanligare hos kvinnor än hos män, kunna ej sällan ha en betydande utbredning och vara vanprydande. De äro i regel medfödda, följa i sin tillväxt den allmänna kroppstillväxten och öka sedan mera sällan i storlek. Små e. kunna operativt avlägsnas, större äro föga tillgängliga för behandling. E. gå emellanåt under benämningen födelsemärken (se d. o.). — I folktron anses e. kunna — 243 — — 244 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Apr 21 18:51:11 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-8/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free