ELDNINGSOLJOR tillföres. Vidare tarvar handeldning dyrbar arbetskraft, och resultatet av densamma blir helt beroende av eldarepersonalens skicklighet och goda vilja. För att i möjligaste mån bort-eliminera dessa olägenheter användas vid alla större stationära anläggningar mekaniska e. — Den tidigaste e. konstruerades i England under slutet av 1800-talet och var närmast ett försök att på maskinell väg efterbilda hand-förfarandet vid ångpanneeldning. I fig. 1 visas Fig. 3. Calverts stoker. en dylik s. k. k a s t a p p a r a t, monterad i en eldrörspanna. Från koltratten b inkommer kol på matarehjulet c, vilket vid sin rotation ned-släpper kol på kasthjulet e. Kolstyckena slungas av detta in på rosten, men träffa på vägen en klaff f, vilken, genom att ständigt intaga olika lägen, fördelar kolet över rostytan. Kastapparater lämpa sig endast för stenkolseldning och giva gott resultat blott, om styckestorleken är likformig. De förekomma därför numera endast Fig. 4. Kedjerost. undantagsvis, enär andra system framkommit, som bättre fylla de allmänna kraven. Dessa äro undermatningsrost och kedjerost. — Under-matningsrosten (underfead stoker) kommer även från England och infördes i Sverige av firman Calvert & Co. i Göteborg, varför typen här ofta kallas Calverts stoker. Fig. 2 visar konstruktionen i princip. I kolrännan A frammatas kolet medelst en koniskt smalnande gänga, förvärmes från överliggande bränsleskikt, avgasas vtd E och förbrinner fullständigt, då kolet tränges upp i det brinnande kollagret G. Rosterna B äro av trapptyp och ha på undersidan luftkanalen C, genom vilken luft från en fläkt blåses upp genom trapprostens mellanrum. Fig. 3 visar apparaten med gängan uttagen. Kolet inkommer i tratten A och pressas av den roterande gängan upp på rosterna F. Slaggning sker som i en vanlig eldstad genom eldstadsluckorna, och pannans forceringsgrad regleras genom olika hastigheter på kolgängan. Typen passar bäst för eldrörspannor med forcerat drag. — K ed j erosten karakteriseras av att bränslet frammatas på en ändlös kedja, bestående av en mängd sammanfogade rost-stavar (fig. 4). Kedjan el. rostmattan är monterad på två hjul och matas runt genom främre hjulets kringvridning, därvid medtagande det bränslelager, som från koltratten nedstörtat på densamma. När bränslet med rostmattan når bakre hjulet, är bränslet utbränt, och då återstå endast slagg och aska, som avlägsnas från rosten ant. med en särsk. konstruerad slaggskrapa ovanför bakre hjulet el. på det sätt fig. 4 antyder. Kedjerosten, som utmärkt lämpar sig för stora vattenrörpannor, användes mycket vid stora ångcentraler och kan även beskickas med ganska mindervärdiga bränslen. — Om eldningsanordningar för gas och pulver-formiga samt flytande bränslen se resp. G a s-, Kolpulver- och Oljeeldning. v. S. Eldningsoljor, se B r ä n n o 1 j o r. Eldområde, den del av stridsfältet, som skall kunna beskjutas av visst förband (ett batteri, en division). B.Sbg. Eldon [äTdan], John Scott, engelsk politiker (1751—1838), kom 1782 in i underhuset, blev 1788 solicitor-och 1793 attorney-general. 1799 upphöjdes han till pär och var 1801—27 lordkansler (med undantag för åren 1806— 07). E. var en skicklig jurist; ss. politiker var han starkt konservativ och motsatte sig bl. a. slaveriets avskaffande. Jämte Castlereagh (se denne) var han en avgjord fiende till den nya tidens frihetsrörelser och en utpräglad repre — 247 — — 248 —