ELDRÖR sentant för det gamla torypartiet med dess obenägenhet för reformer. — Litt.: H. Twiss, »The life of Lord E.» (3 bd, 1844). H.Bg. Eldopa'1, g i r a s o 1, ädelsten, är en opal (se d. o.) med klart röd el. gul (eldröd) färg och starkt glänsande. K. A. G. Eldorado [älöåra'Öå] (spa., »den förgyllde»), beteckning på ett av sägnen enormt rikt utmålat land i Sydamerika, vilket under det på världsdelens upptäckt följande årh. ivrigt söktes av talrika expeditioner. Ursprunget till Guldföremål från Sydamerika, föreställande hövdingen El Dorado på en flotte. denna sägen var, att den nytillträdande hövdingen i Guatafila, inom chibchas område i nuv. Colombia, efter sin tronbestigning lät inpudra hela kroppen med guldstoft, varpå han med fyra underhövdingar steg ombord på en flotte och for ut på den heliga sjön Guatafita, där han offrade guld och smaragder samt slutl. störtade sig i vattnet och sköljde bort guldet. Det var »den förgyllde». Sägnerna om honom spredos vida bland indianerna, förstorades och förvanskades, och fastän chibcha-väldet med dess rika guldskatter snart erövrades (av Quesada 1538), fortsatte man ivrigt att söka det drömda guldlandet. Till detta hörde alltid en sjö, ett palats av sten el. guld och ofantliga rikedomar. Sägnen berättades på skilda håll av indianerna, och de vita sökte E. i urskogarna kring Orinoco, vid Amasonfloden, där krigiska kvinnor troddes bebo det, på llanos och i det inre av Guayana. Stora sträckor genomforskades på detta sätt. De betydelsefullaste E.-expeditionerna voro följ. Tysken Ehinger (Alfinger) färdades från Maracaibo-bukten (1530) n. om Anderna och sedan söderut v. om dem, men måste söka återvända österut rakt över bergen. Han dödades av indianerna, och av hans trupp koinmo endast få fram. Ximenes de Quesada lyckades, kommande från kuststaden Santa Marta, nå chibchas välden kring Turja och Bogotå, där han snart sammanträffade med tysken Federmanns exp., kommande från ö., från Venezuelas llanos, och med Belalcazars, vilken genom Ecuador och Colombia nalkades från v. (1536). Tyskarna Hohermuth och v. Hultén sökte E. på Venezuelas slätter ner emot Caqueta och Guaviare, den förre 1536—40, den senare 1540. Francisco Pizarro företog 1539 en stort anlagd exp. i ö. Ecuador, vilken dock misslyckades, medan hans underbefälhavare Orellana fortsatte på egen hand, vilket ledde till Amason-flodens upptäckt. Perus vicekonung utsände 1558 en cxp. under Ursua till Amazonas för E:s erövring, men denne dödades under myteri och usurpatorn Aguirre företog ett blodigt härjningståg ner till Atlanten, ön Margarita och till Venezuelas fastland, där han besegrades och dödades. Den siste av de gamla E.-fa-rarne var Sir Walter Raleigh, vilken under 1590-talet och senare sökte E. i Guayana, där det då troddes ligga (den spanske guvernörens titel var »ståthållare över Guayana och E.»). — E. var länge utsatt på kartorna ss. beläget vid »sjön Parima», och först sedan Humboldt visat, att denna sjö ej existerade, försvann E. från kartan. — Litt.: G. Bolinder, »Mot det hägrande E.« (1928). G. B-r. Eldpaus, uppehåll i eldgivning (se även Eldhastighet). Eldplog, se Eld 1). Eldprov, en art av forna tiders gudsdomar (se d. o.), använda för att visa anklagads oskuld, t. ex. den även i Norden vanliga järnbörden (se d. o.) el. att gå på glödande plog-billar el. hålla handen i eldslåga. E. K. Eldrum, rum, där eldning av ång- el. värmepanna sker. Benämningen e. är särsk. vanlig till sjöss på ångfartyg, under det att vid stationära anläggningar benämningen p a n n-r u m är mest bruklig. v. S. Eldrör. 1) Eldstad i eldrörsångpannor, bestående av ett inuti pannan anbragt korrugerat rör av stor diam., genom rosten avdelat i ett övre rum, förbränningsrummet, och ett nedre, askrummet. I stora pannor, t. ex. sjöångpannor, finnas ända till 4 eldrör. Jfr Ängpanna. v. S. 2) Den del av ett eldvapen, där krutet för-brännes och krutgasen giver projektilen dess utgångshastighet. E:s urborrning, »loppet», är — 249 — — 250 —