ELDSALAMANDER vid de flesta moderna eldvapen försett med spiralvridna räfflor och bommar, som tvinga projektilen att rotera, varigenom den stabiliseras i sin gång genom luften. För att e. skall kunna motstå krutgasens tryck, förses ofta ett inre rör, kärnröret, med påkrympta mantlar el. band. Stundom givas omantlade e. erforderlig styrka genom behandling med högt hydrauliskt tryck inifrån loppet (se Själv-m an t lin g). — E. vid finkalibriga vapen — under c:a 30 mm. kaliber — benämnes pipa. R.Sbg. Eldsalamander, Salama'ndra maculo'sa, en till ordn. svansgroddjur hörande art, som före- Eldsalamander, Salamandra macalosa. kommer i hela v. och mellersta Europa utom på brittiska öarna. Den vistas på mörka, fuktiga platser och för ett nattligt levnadssätt. Längden uppgår till 2 å 3 dm., färgen är svart med talrika gula, i olika nyanser och mönster inom skilda trakter varierande fläckar. E. är trög och livnär sig av maskar, sniglar och stundom även av smärre ryggradsdjur. Den föder levande ungar, vid vilket tillfälle honan uppsöker vattensamlingar. Som försvar mot fiender använder e. en frätande avsöndring från hudkörllarna, vilken t. o. m. kan döda små fåglar, ödlor etc. E. har förr varit föremål för mycken vidskepelse; man trodde sig bl. a. kunna släcka eldsvådor genom att kasta salamandrar i lågorna, och alkemisterna använde dem vid sina experiment. B. H-m. Eldsamling, eldkoncentration, samlande av flera eldenheters (batteriers o. s. v.) eld mot samma mål el. område. Genom e. åstadkommes den avsedda eldverkan (se d. o.) snabbare och mera överraskande, än om målet beskjutes av endast en eldenhet. R. Sbg. Eldsberga, s:n i Tönnersjö hd, Hallands län, mellan Halmstad och Laholm; 50,i8 kvkm., därav 49,89 land; 1,401 inv. (1930; 28 inv. pr kvkm.); 31,02 kvkm. åker (1927; 62,8 % av landarealen), 13,49 kvkm. skogsmark. Egendomar: Stjärnarp, Fladje och Tönnersa. — Pastorat: E. och Tönnersjö, Laholms kontrakt, Göteborgs stift. J. C. Eldskada. Eld, som kommit lös, blir en farlig naturkraft. Den som uppgjort en eld åligger därför sedan gammalt i sv. rätt att taga väl vård därom, och den som ovarsamt handskas med eld i by får böta ett mindre belopp, även om e. ej sker. Genom ovarsamhet vållad skogsbrand straffas med böter, högst 200 kr., oförsiktigt vållad e. å annans byggnad straffas ss. skadegörelse, men uppsåtlig e. å egen el. annans egendom i särsk. farliga fall el. för att bedraga försäkringsgivare straffas ss. mordbrand med upptill 10 års straffarbete. Vet man ej, hur elden uppkommit, kan husets folk gå vådaed, att »det ej skett av deras vangömmo el. vållande». E. K. Eldskydd, det skydd mot fientliga avdelningar, som under strid eldberedda art.-förband, kulsprutor el. särskilda inf.-avdelningar kunna lämna egna trupper. R.Sbg. Eldslandet, spa. Tierra del Fuego (om detta namn jfr E 1 d s 1 ä n d a r e), ögrupp, som bildar Sydamerikas avslutning i s., skild från fastlandet genom Magalhäes sund. I vidsträckt mening är E. hela det komplex av öar, som ligger s. ö., ö. och s. v. om detta sund, d. v. s. mellan 63° 43' och 74° 44' v. Igd samt mellan 52° 27' och 55° 59' s. br. Vanl. avses med E. dock endast huvudön, begränsad i v. av Cock-burnkanalen, i s. v. av Beaglekanalen och i v. av Le Maires sund. V. om den förra ligger en lång rad av stora öar: Clarence, Santa Inez, Desolacion. S. om Beaglekanalen ligga bl. a. öarne Londonderry, Gordon, Hoste och Nava-rin. Längst i s. möter man Wollastonöarna med Isla de Hornos, vars s. spets heter Cabo de Hornos, vanl. benämnt Kap Horn. Huvudöns n. ö. del består av en vågig högslätt på 100— 150 m:s nivå, vilken bildar fortsättning av det av tertiära lager uppbyggda patagoniska tafel-landet. I s. E. äro dessa lager höjda, och i huvudöns s. del ersättas de av veckkedjor, som bilda den s. ö. fortsättningen av de syd-chilenska Anderna. Dessas huvudkedja stryker från Brunswickhalvön genom s. E. först i — 251 — — 252 —