ELEKTRISKA ENHETER i den negativa plattan huvudsaki. av järn och kadmium. Elektrolyten utgöres av en lösning av kaliumhydrat i vatten, och cellkärlet utföres vanl. av järnplåt. Hos en urladdad Nife-cell innehåller den positiva plattan nickelhydrat av låg oxidationsgrad och den negativa kadmium-hydrat; vid laddning antager nickelhydratet högre oxidationsgrad, under det att kadmium-hydratet reduceras till metalliskt kadmium. Vid urladdning blir den positiva plattan åter reducerad och den negativa oxiderad. Vid laddnings- och urladdningsprocesserna deltar elektrolyten icke i den kemiska reaktionen utan Fig. 3. Blyackumulatorbatteri. tjänstgör endast ss. ledare mellan plattorna. Detta förhållande gör, att mängden elektrolyt kan inskränkas till ett minimum och ackumulatorn göras förhållandevis mindre och lättare än en blyackumulator av samma kapacitet. Den alkaliska ackumulatorn besitter därjämte den fördelen framför blyackumulatorn, att den är mindre känslig för skakningar, men å andra sidan är verkningsgraden sämre. Urladdnings-spänningen utgör c:a 1,2 volt och sjunker mot slutet av processen till l,i volt. Vid laddning är spänningen i början c:a 1,® vo11 och stiger vid slutet till c:a 1,8 volt. — De normala för-brukningsspänningarna äro, särsk. inom stark-strömstekniken, många gånger högre (110—550 volt) än spänningen hos en ackumulatorcell, och för att lämplig urladdningsspänning skall kunna erhållas, måste därför i regel ett stort antal celler kopplas i serie till s. k. ackumulatorbatterier (fig. 3). Då ss. nämnts spänningen hos de enskilda cellerna sjunker vid urladdningen, måste, om batterispänningen skall kunna hållas någorlunda konstant, antalet inkopplade celler vid fortskridande urladdning ökas. För detta ändamål använder man en cellkopplare, med vilken apparat cellerna vid ena änden av batteriet kunna successivt in-el. urkopplas. — Ackumulatorbatterier använ das i stor utsträckning vid elektricitetsverk med likströmsdistribution i och för utjämning av belastningen (se Elektricitetsverk) samt vid elektrisk spårvägs- och järnvägsdrift för att upptaga förekommande stora belastnings-stötar (buffertbatterier). Batteriet kopplas i sistnämnda fall parallellt med en generator, och spänningen kan på så sätt hållas ganska konstant, även om belastningsvariationerna äro stora. Vidare användas ackumulatorbatterier för drift av lokomotiv och auto-mobiler m. fl. transportmedel, för belysning på båtar, järnvägsvagnar o. d. samt för telefoner, ringledningar och andra svagströmstekniska utrustningar. R. L-n. Elektriska enheter. 1) Elektrostatiska enheter, vanl. förkortat ESE, är ett system av enheter för de elektriska storheterna (c. g. s.-systemet), uppbyggt på den enhet för elektri-citetsmängd, som erhålles ur Coulombs lag (se d. o.). De grundläggande enheterna äro: för elektricitetsmängd, den elektricitets-mängd, som påverkar en annan, lika stor, på ett avstånd av 1 cm. med en kraft av 1 dyn. 1 cou-lomb (se nedan under 3) är 3.109 ESE; den elektriska enhetsladdningen (se E 1 e k t r o n) är 4,774.10"10 ESE; för elektrisk potential, den potential, som en konduktor har, då det behövs arbetet 1 erg för att föra en elektrostatisk enhetsladdning från jorden till konduktorn i fråga; 1 volt är ESE; för elektrisk kapacitet, kapaciteten hos en konduktor, som erhåller potentialen 1 ESE, då till densamma föres laddningen 1 ESE. Kapaciteten hos ett klot växer i proportion till radien. Är radien 1 cm., kallas klotets kapacitet 1 cm. De i praktiken använda enheterna äro 1 farad, 9 . 1011 cm., och 1 mikrofarad, 9.105 cm. 2) Elektromagnetiska enheter, förkortat EME, äro ett system enheter för elektriska och magnetiska storheter (C. G. S.-systemet), uppbyggt på enheten för strömstyrka, som erhålles ur Biot-Savarts lag (se d. o.). De grundläggande enheterna äro: för strömstyrka, styrkan av den ström, som genomgår en cirkelformig ledare med 1 cm:s radie och därvid påverkar en magnetisk en-hetspol i ledarens centrum med en kraft av 1 dyn för varje cm. av omkretsen; för potentialdifferens, den potentialdifferens, som måste råda mellan ändpunkterna av en ledning, för att en ström av styrkan 1 EME skal uträtta ett arbete av 1 erg på 1 sek?, för motstånd, motståndet hos en ledare, som genom-flytes av strömmen 1 EME, då potentialdifferensen är 1 EME. Dessa enheters samband med de praktiska framgår av 3). — 287 — — 288 —