ELEKTRISKA FÄLT 1857 gjorde Weber och Kohlrausch den iakttagelsen, att förhållandet mellan enheterna enl. det elektrostatiska systemet och det elektromagnetiska för elektricitetsmängd och strömstyrka är 3 . 1010, just samma tal, som angiver ljusets hastighet i vakuum, uttryckt i cm./sek. Senare visade Maxwell, att detta förhållande icke är en tillfällighet utan med logisk nödvändighet följer av den elektromagnetiska ljusteorien (se d. o.). A. B. L. 3) De ovannämnda elektrostatiska och elektromagnetiska enheterna äro bl. a. med hänsyn till storleksordningen mindre lämpliga för praktiskt bruk. För detta ändamål har man därför genom internationella överenskommelser fastställt vissa andra e. e., som, ehuru de grunda sig på de elektromagnetiska enheterna (EME), dock erhållit praktisk definition. För dessa praktiska enheter har man även fastställt vissa förkortningar, som allmänt användas inom fackkretsar. Dessa förkortningar angivas i det följande inom parentes. — Enhet för strömstyrka är 1 ampère (A) = 10'1 EME och definieras ss. den strömstyrka, som pr sek. utfäller Lus mgr. silver ur en silvernitrat-lösning. — För motstånd användes enheten 1 o h m (-12) — 109 EME el. motståndet vid 0° C. hos en kvicksilverpelare med 1 kvmm. genomskärningsarea och l,083 m. längd. — Den spänning, som i motståndet 1 ohm åstadkommer en strömstyrka av 1 amp., benämnes 1 volt (V) = 108 EME. — Den praktiska enheten för elektricitetsmängd, 1 c o u 1 o m b (C) = 10'1 EME, är den elektricitetsmängd, som på en sek. framflyter i en ledare, när strömstyrkan är 1 amp. (ampèresekund). En större, ofta använd enhet är ampèretim-m e n (Ah) = 3,600 coulomb. — Enheten för kapacitet är 1 f a r a d (F) = 10-® EME. Den 1 coulomb bestämmes ur ekvationen 1 farad = —---------;--- 1 volt och motsvarar alltså kapaciteten hos en kon-densator, som genom elektricitetsmängden 1 coulomb uppladdas till en spänning av 1 volt. —• Självinduktionskoefficienten för en spole, i vilken en ändring av strömstyrkan med 1 amp. pr sek. inducerar en elektromotorisk kraft av 1 volt, benämnes 1 h enry (H) = 109 EME. — Den praktiska enheten för effekt är 1 watt (W) = 107 EME. Denna enhet motsvarar 0,i02 kgm. pr sek. el. 0,238s gr.-kalo-rier pr sek. För större effekter användes vanl. den 1,000 gånger större enheten 1 kilowatt (kW), som är lika med 1,38 hkr. Motsvarande enhet för vid växelström förekommande reaktiv effekt (se d. o.) har hittills vanl. benämnts rekilowatt (rkW) el. kilosin Uppslagsbok VIII. — 289 — 10 (kS). Internationella elektriska kommissionen har emellertid nyligen beslutat, att denna enhet skall kallas kilovar (kvar). — Enheten för energi är 1 joule el. 1 wattsekund = 107 erg el. 0,2388 gr.-kalorier. En större enhet är 1 kilowattimme (kWh) = 1,000 X 3,600 joule, och motsvarande enhet för reaktiv energi benämnes i analogi med ovanstående rekilowattimme (rkWh), kilosin-timme (kSh) el. kilovartimme (kvarh). — I många fall äro även de praktiska enheterna obekvämt små el. stora, och framför enhets-benämningarna sätter man under sådana förhållanden beteckningarna mikro-(milliondels), milli-(tusendels), kilo- (103 gånger) el. mega-(10® gånger), t. ex. mikrofarad (/^F), millihenry (mH), kilovolt (kV) och megohm (pty. B. L-n. Elektriska ficklampor, apparater, bestående av ett i ett plåthölje inrymt batteri av galva-niska torrelement (se Galvaniskt element), till vars ena pol bottenkontakten hos en i höljet ingängad liten elektrisk glödlampa är ansluten. Lampan tändes och släc-kes genom att batteriets andra pol medelst en strömbrytare kopplas till el. från höljet. Batterispänningen är vanl. 6 volt. B. L-n. Elektriska figurer kallas vissa figurer, som kunna framkomma på ytan av en oledande kropp, om den träffas av en elektrisk urladdning och sedan på lämpligt sätt behandlas. Mest kända äro de »Lichtenbergska figurerna» (se d. o.). A. B. L. Elektriska fiskar, se Darrmal, D a r r o c-kor, Darrål och Elektriska organ. Elektriska fält, omgivningen omkr. en elektrisk laddning, där den elektrostatiska energien har sitt säte. Ett e. f. är känt, om man känner dess riktning och styrka. Riktningen kan undersökas med gipspulver, som kan bringas att ordna sig utefter vissa bestämda riktningar, s. k. kraftlinjer, el. med en elektrisk kompass (se d. o.). Med fältets styrka i en viss punkt menar man den kraft, mätt i dyn, varmed en där placerad elektrostatisk enhetsladd-ning påverkas. Den kan beräknas enl. Coulombs lag (se Elektrostatik), bestämmas ur kraftlinjernas täthet el. genom potentialmätningar (se Elektrisk potential). Fältstyrkan är näml, potentialändring pr längdenhet i kraftlinjens riktning. Ett e. f., där riktning och styrka bibehållas oförändrade från punkt till punkt, kallas homogent. — En elektrisk konduktör (se Elektriska ledare), som införes i ett e. f., påverkas genom influens, d. v. s. det sker en fördelning av elektriciteten så, att den positiva förskjutes i fältets riktning och den negativa åt motsatt håll. Ett fenomen av samma art är den dielektriska polarisa- — 290 —