ELEKTRISKA MOTORER jat tillämpas. Maskinen omgives av ett gastätt hölje, ur vilket luften utpumpas och ersättes med vätgas, som bringas att cirkulera genom maskinen och förbi ett rörsystem med kylvatten. Maskinens totala förluster (särsk. dess friktionsförluster) ha genom denna metod kunnat nedbringas väsentligt. — I Svenska teknologföreningens handbok »Normer för e. m.» ha för olika maskindelar fastställts vissa gränser för temp., vilka icke få överskridas vid normal belastning. Vidare har bestämts, vilka prov olika maskiner skola kunna underkastas (isolationshållfasthetsprov, rus-ningsprov m. m.) samt på vad sätt de olika förlusterna skola uppmätas och maskinerna i övrigt bedömas. Konstruktionen av och tillverkningsmetoderna för e. m. ha under årens lopp undergått väsentliga förändringar. Under det att maskinerna till en början, då lagarna för den magnetiska kretsen voro föga kända, konstruerades mera på en höft, utnyttjar man numera materialet i högsta möjliga grad. Maskinenheternas storlek har alltmera kunnat ökas, och f. n. har man konstruerat likströmsmaskiner på o. 10,000 kw. och synkrona trefasmaskiner på över 100,000 kw. Ang. det konstruktiva utförandet hänvisas i övrigt till fig. 17— 34, i vilka en del såväl äldre som modernare e. m. av olika slag äro avbildade. R. L-n. Elektriska motorer, se Elektriska maskiner. Elektriska måttenheter, se Elektriska enheter. Elektriska mätinstrument, instrument för uppmätning av elektriska storheter ss. strömstyrka (ampèremeter), spänning (voltmeter), effekt (wattmeter), periodtal (frekvensmeter), effektfaktor (cosgp-meter), elektricitetsmängd (ampèretimmemätare) och elektrisk energi (kilowattimmemätare) m. m. — A m p è r e- och voltmetrar kunna konstrueras enl. samma principer, i det att enl. den ohmska lagen ett visst samband alltid råder mellan ström och spänning, och spänningsmätningen sålunda kan hänföras till uppmätning av de små strömstyrkor, soni passera genom ett till voltmetern hörande, förhållandevis stort motstånd. Alltefter kopplingssättet kan man därför använda ett och samma instrument för uppmätning av såväl ström som spänning. Ss. ampèremeter inkopplas instrumentet direkt i strömkretsen el., när det är fråga om större strömstyrkor, parallellt med en shunt, och ss. voltmeter inkopplas det i serie med större el. mindre motstånd alltefter storleken av den spänning, som skall uppmätas. — Vid konstruktionen av en ampèremeter kan man an vända sig av flera olika principer. I v r i d-spoleinstrumentet (enl. Deprez-d’Ar-sonvals princip) genomflyter strömmen en rörlig spole, som är upphängd i ett av permanenta magneter alstrat magnetfält. Strömmen tillföres genom 2 spiralfjädrar, vilka samtidigt verka som motkraft vid spolens vridning. Eftersom vridmomentet är proportionellt mot den strömstyrka, som genomflyter spolen, blir visarutslaget praktiskt taget proportionellt mot strömstyrkan och instrumentets skala blir likformig. En viss strömriktning åstadkommer vridning i viss riktning, och instrumentet kan därför användas blott för likström. Fig. 1 visar mätsystemet i ett vridspoleinstrument (den ena magnethalvan borttagen), fig. 2 det yttre utförandet av ett precisionsinstrument av denna typ och fig. 3 en för samma instrument avsedd shunt. — Varmtrådsinstru-m e n t e t är ett elektrotermiskt instrument och grundar sig därpå, att en metalltråd, som ge-nomflytes av en elektrisk ström, uppvärmes och därigenom förlänges. Förlängningen av tråden överföres mekaniskt till en visare, och då den av strömmen alstrade värmemängden är proportionell mot strömstyrkans kvadrat, blir instrumentets skala praktiskt taget kvadratisk, d. v. s. skaldelarna äro i början av skalan små och i slutet stora. I fig. 4 visas schematiskt det inre av ett varmtrådsinstrument. aa är »varmtråden», mellan vars mitt och fästpunkten c en kring visarverkets axel d virad tråd b är anordnad. Vridningen av visaren åstadkommes av fjädern /. Eftersom uppvärmningen av tråden är oberoende av strömriktningen, kan varmtrådsinstrumentet användas för såväl lik- som växelström. — I de elektromagnetiska instrumenten är strömspolen S (se fig. 5) fast anordnad och påverkar de båda av mjukt järn utförda cylindersegmenten A och B, av vilka det ena är fast och det andra rörligt, på så sätt, att dessa repellera varandra. Det rörliga segmentet är förbundet med instrumentets visare. Som motkraft verkar en spiralfjäder F, och dämpning åstadkommes genom en luftkolv. Riktningen av den kraft, som verkar mellan järnstyckena, är oberoende av strömriktningen, varför instrumentet kan användas för lik- el. växelström. — Elektrodynamiska instrument bestå av en fast och en rörlig spole, vilka, kopplade i serie, påverka varandra. De användas i stor utsträckning för växelström men kunna även användas för likström. Då storleken av vridmomentet är proportionell mot produkten av strömmarna i de båda spolarna, blir skalan för ampère- och voltmetrar av denna typ i det närmaste kvadratisk. — För växelström an- — 311 — — 312 —